Kasbo är artistnamnet för den 21-årige Göteborgsbaserade producenten Carl Garsbo. Namnet Kasbo kom ifrån skolan när alla kallade honom för hans efternamn. Med tiden blev Garsbo mer och mer utsmetat till just ”Kasbo”. När Carl sedan skulle ladda upp sin första låt på SoundCloud blev det hans smeknamn som fick bli artistnamnet.
Kasbo har tidigare släppt singlar som Found you, World away och Lay it on me, samt en EP som heter Umbrella Club från 2015.
Kasbo har väl främst hittat sin publik utanför Sverige, då han bland annat varit uppvärmare till bland annat Glass Animals och ODESZA. Men nu är det dags för producenten att släppa sitt debutalbum Places We Don’t Know och med det är det dags för Kasbo att ”hitta hem”.
Jag träffade Carl på Järntorget här i Göteborg över en kopp kaffe för att få reda på lite mer om honom.
Om just beskrivningen ”internationell artist” passar bra på Kasbo så är Carl själv minst lika internationell.
Uppvuxen i Göteborg, men har även bott några år utomlands i både Japan och USA.
”Jag kom in i musiken när jag var elva och lärde mig Smoke on the water på gitarr. Då satt jag hela dagarna och plinkade på gitarren och tycke det var det roligaste jag visste.”
Musiken och Carl utvecklades och han var med i olika indieband under tonåren.
”Jag inspirerades av band som Strokes och Franz Ferdinand samt massa obskyra indieband. Men jag var även en Blink 182-kille *skrattar*
Jag märker dock att många amerikanska musiker har dem som en del av sin historia. De ligger ju till grund för de där oerhört simpla melodierna som sätter sig på hjärnan direkt.
Det var ju det som punken grundade sig i; att man var så dåliga på sina instrument att man spelade så simpla grejer som möjligt. Vilket är bra, för simpla grejer relaterar folk till. Man ska hålla det så simpelt och minimalistiskt som möjligt. Men gärna intellektuellt.”
Vid denna tiden var den elektroniska musiken väldigt avlägsen för Carl. Han var själv inte inne på den elektroniska scenen, som för 10 år sedan inte såg ut som den gör idag.
Det var inte förrän i gymnasiet som han upptäckte bland annat Skrillex som hade en annan approach än just standardbeatet som Carl började sakta men säkert röra sig åt det hållet och producera mer elektronisk musik.
”Jag har alltid haft väldigt dålig självdistans till min musik. När jag gjorde min första låt hemma så tyckte jag med en gång att den var skitbra, även om jag nu skulle titta tillbaka på den och känna att den bara var skit. Haha.
Men samtidigt har det varit lite av en styrka för mig. Många musikvänner som gör låtar är väldigt självkritiska och lägger ner när de känner att det de gör blir dåligt, medan jag själv tycker jag är bra. Det gör i alla fall att jag fortsätter och med det utvecklas hela tiden.”
Utvecklats har allt Carl gjort med åren. För två år sedan fick han förfrågan om han ville följa med ODESZA på turné i USA. En möjlighet att bygga upp sin publik och även möjligheten att få tips och råd av ODESZA.
”De är verkligen jättefina människor. De har tagit sig ann den där mentor-rollen så man kan prata med dem om sin musik vilket är sjukt lärorikt.
När jag fick frågan att följa med på turné var det med bara några veckors varsel, så då hann jag inte göra något direkt spännande live-set. Men i somras hade jag min första livespelning. Då kunde jag dela upp låtarna och samplingarna mer och mixa live tillsammans med en drumpad och en gitarr.”
Det som imponerade mig med Kasbo är omslagen till de senaste singlarna som jag gillade väldigt mycket. Snygga, stilrena rum som nästan ger lite känsla av möbelkatalog.
”Med albumet så vill vi forma världen från en isolerad plats. Att du upplever världen i ditt huvud och där ser du kanske saker finare än de är.
I de olika miljöerna på singlarna vill vi ha en känsla av en portal.”
Den låt som fick mig att få upp ögonen för Kasbo var singeln Snow in Gothenburg. (Så ja, även jag är sen på bollen vad det gäller unge herr Kasbo).
”Jag skrev den i november förra året, under en halvmörk plats i mitt liv.
Hela året hade jag jobbat på albumet. Många av mina vänner hade flyttat från staden för att plugga. Jag satt mest hemma och gjorde musik. Sedan åkte jag till USA och då var det jätteintensivt. När jag sedan kom hem blev det ensamt och isolerande igen.
Jag blev lite besatt av att göra detta så bra jag kunde. Så varje vaken stund blev framför datorn.
Sedan var det en relation som tagit slut den dagen som triggade igång känslan att jag skulle vara ensam hela livet. Just för att allt varat en såpass lång tid.
Jag satte mig med en gitarr för att komma på ackord. När jag sedan fick ihop en basgång började det snöa, så jag gick ut på en promenad runt Göteborg. Snön har ju en väldigt isolerande effekt i och med att det är väldigt ljuddämpande. Så allt jag kände under promenaden var just en isolerande känsla som ändå var väldigt fin. På något sätt kändes det helt okej om jag skulle behöva vara singel och ensam hela livet efter det.
När jag kom hem på natten skrev jag klart resten av låten.”
Den 23:e Mars släpper Kasbo debutalbumet Places We Don’t Know som bland annat även innehåller samarbeten med Amanda Fondell och Frida Sundemo.
I April åker han sedan på turné i USA, samt att han kommer vara med på en del festivaler i USA och även Tyskland.
”Jag har ju bara varit supporting act tidigare på turnéer men nu är alla där för att se mig, vilket ska bli skitkul. Sedan ska det bli kul att äntligen få spela låtar som är släppta i och med albumet.”
Kasbo
@Facebook
