Tänk dig en vacker tavla. Det är något med den som gör att du fastnar och du står och stirrar på den ett tag. Tillslut blir det vackra oftast lite tråkigt och den där trevliga känsla du hade i början är borta.
Lite så är det med London Grammar.
Jag gillade trions första album If You Wait. Det var en vemodig syskongrupp till The xx som till och med kändes lite roligare.
Med senaste albumet Truth is a Beautiful Thing är rollerna omvända. The xx senaste album I See You fick mig att känna hur bandet utvecklats till det bättre, medan det i London Grammars fall blivit lite tråkigare.
Det finns definitivt höjdpunkter på albumet. Inledande Rooting for you sätter en vacker ton på skivan. Big Picture med sina Joshua Tree-gitarrer och Non Believer sticker ut lite mer för mig. Men annars är det mest som med den där tavlan. Vackert, välgjort och trevligt. Men tillslut blir det ändå ganska tråkigt.
London Grammar
@Instagram
Vackert och trevlig med efter ett tag blir det tyvärr ganska tråkigt.
