Simon Norrsveden har varit med ett bra tag nu. 2008 slog han igenom med låten Stockholmssången och har sedan dess släppt fyra studioalbum. Idag, den 11 november, släpps hans femte studioalbum Tarquinia . Albumet består av 8 låtar där vi bland annat hittar de tidigare släppta singlarna Kassandra , Lika tight som rock’n’roll och Tarquinia . Albumet tar dig till medelhavet, åtminstone mentalt, som är så välbehövligt så här i höstmörkret.
Jag mötte upp Simon på ett café på Södermalm för att prata lite om hans tankar kring nya albumet, psykologi, hans jobb som nöjeschef och framtiden.
Hur känns det att släppa ditt femte album, Tarquinia?
Jag svarade precis på den frågan på ett mejl. Jag vet inte vad man ska svara på det, det är en så bred fråga på något sätt. Ofta frågar man folk som springer 100 meter typ, ”Hur känns det?”. Vad ska man säga liksom, det känns bra. Men asså det känns spännande att släppa ett album. Man vet inte hur det kommer mottas, man vet inte vad folk kommer tycka om det eller hur många som kommer lyssna på det. Så det är spännande och nervöst liksom. Man har ju ändå jobbat med det väldigt länge och man vill att folk ska lyssna på det.
Hur länge har du jobbat med albumet?
Låtarna skrevs väl förra året, sen har jag nog spelat in sen januari/december så det är inte jätte länge ändå. Låtarna har liksom legat och grott ganska länge.
Det är en av låtarna, Kassandra , som är väldigt gammal?
Ja det är en jättegammal låt. Innan jag släppte mitt andra album så skrev jag väldigt väldigt mycket låtar. Jag tror jag skrev 100 låtar på ett år kanske, typ. Spelade in allting på idéstadie, sång och gitarr. Så jag har liksom en bang på datorn med massa idéer och ibland så lyssnar jag igenom det där för att undersöka om man hittar någonting som man tycker är bra. Och då var det en låt som jag tyckte om och testade spela in den på riktigt.
Det blev ju ett väldigt bra resultat och cool video till. Hur kom du på idén till videon?
Den är gjord av Ms. Henrik som också är artist och som ligger på samma skivbolag som jag gör. Så vi… amen hela listiken kring bilder och artwork till plattan har jag haft referenser till i filmer som The Informers och Leaving Las Vegas som utspelar sig i en väldigt lyxig miljö men handlingen är ganska mörk. Det är väl det jag vill fånga både på bild och i videon och en symbol för lyx är ju i alla fall i vårt samhälle en pool liksom. Så vi började egentligen bara med att leta upp en pool och sen så hände mycket i stunden också. Den har ingen handling egentligen utan vi bara filmade saker som såg intressanta och coola ut. Så vi hade inget manus alls, till skillnad från andra videos man gjort när man haft utstakade manuskript.
Vad föredrar du?
Om man jobbar med duktiga personer så kan det verkligen vara kul att arbeta utan manus för då kan man verkligen lita på att processen hamnar någonstans ändå. Jag har jobbat med Ms. Henrik innan, eller jag känner honom, så han kunde jag lita på. Om det är folk man inte känner så bra så kan det vara rätt skönt att luta sig tillbaka mot en plan.
Är det du som skriver låttexterna själv?
Ja, allting.
Var får du inspiration till dem?
Jag vet inte, faktiskt. Det kan ju vara vad som helst. Böcker, filmer, saker som händer i ens liv, saker folk berättar… Allt möjligt liksom.
Kan du berätta lite om albumet i helhet?
Det är lite samma som bilderna och videon. I min fantasi så utspelar det sig utomlands i medelhavet. Så skivan på nåt sätt handlar mycket om saker som på ytan är ganska lyckliga som fest och semester och så där men det finns alltid nån sorts grus i dem här lyckliga scenerna. Det finns något annat bakom det här som enligt norm ska vara väldigt lyckligt.
Var det någon av låtarna som var lättare att skriva än andra?
Bra fråga… ja den som gick snabbast var nog den första låten Tarquinia . Det kanske är den jag tycker mest om också. De bästa låtarna skriver sig själva på nåt sätt nästan. Jag minns att Noel Gallagher sa någon gång i en intervju att de låtar han skrivit som blivit hits har han skrivit på en kvart liksom. Måste man sitta och traggla med en låt så brukar det ofta för mig innebära att det kanske inte är en så bra låt.
Skiljer sig albumet Tarquinia något från dina tidigare album?
Det är ganska likt det första albumet i den mening att vi har spelat alla instrument. Ingen programmering, inga synthar, inga datorer. Utan vi spelar verkligen alla instrument och en trummis som räknar in, 1, 2, 3, 4 och sen spelar vi. Det mesta är spelat live, vi har inte lagt så många pålägg i efterhand utan ungefär som det låter när vi repar låter det på skiva. Medan mina andra album, då har vi jobbat ganska mycket med efterproduktion, lagt på saker och fixat saker i datorn och så där.
Vid sidan av din egen musik så jobbar du även som nöjeschef på Kåken. Kan du berätta lite om det?
Vi har jobbat med klubb ganska länge, som djs och klubbarrangörer. Sen fick vi förfrågan från Stureplansgruppen för 3 månader sen för de skulle byta chefer på Kåken. Då tyckte dem vi hade gjort bra grejer och fått ganska bra rykte i stan liksom så fick vi frågan och tackade ja. Det vi gör är att vi bokar allt kulturellt innehåll på Kåken, klubbar, livespelningar, djs, konstnärer, lanseringar av författarsamtal. Bestämmer hur stället ska skötas, hur vakterna ska jobba, hur baren ska skötas. Svårt att säga exakt vad man gör men man gör allting som rör innehållet på Kåken, som är en nattklubb.
Du har djat också, gör du det fortfarande?
Jag djar lite, en gång i veckan kanske på Kåken men inte så mycket längre.
Många projekt igång samtidigt då. Är du en sån person som tycker om att ha mycket på gång?
Jag är väl en person som tycker om att göra roliga saker sen så i mitt fall innebär det att jag sysslar med många olika saker. Det är ingenting just att det är många olika saker som är det som är kul utan det är mer att jag tycker många olika saker är roligt.
Du har även läst psykologi…
Ja till psykolog. Jag är klar i januari.
Har psykologin gett dig någonting just kopplat till musiken?
Ja… jag är nog mer sammansatt som person och mognat väldigt mycket. Vilket kanske har negativ inverkan på musiken tror jag. Jag sa i nån intervju för nån vecka sen att det krävs liksom viss hybris för att skriva musik tror jag. Man behöver liksom tycka att man är bäst för att ens ha något värt att säga liksom. Jag har inte samma behov av att hålla på med musik längre och det är ju lite tråkigt. Det har liksom tagit bort vissa narcissistiska drag som jag kanske hade för 10 år sen. Men det kan behövas vissa narcissistiska drag för att skapa konst tror jag för att uppleva sig själv så pass viktig att man kan hålla på med något så egocentriskt som konst ändå är. Det är en oerhört egocentrisk verksamhet tycker jag.
Vad har du tänkt göra när du avslutar dina studier i januari?
Jag vill jobba halvtid som psykolog och sen jobba kvar med klubb men musiken vet jag inte. Just nu är jag inte sugen på att skriva eller släppa mer, men det kanske kommer.
Har du några inbokade spelningar eller turné med nya albumet?
Vi håller väl på att boka lite gigs i Sverige nu men vi har en releasespelning i Stockholm på Obaren, Stureplan typ. (Dagen innan albumsläppet)
Har du något mål för din framtida karriär inom musik eller för något annat?
Nae, faktiskt inte. Kan ju finnas positiva och negativa aspekter med att ha mål tänker jag. Jag tycker att det lätt kan bli prestationsbaserat om man ska hålla på att skapa utifrån mål. Att skriva musik är inget jobb, eller det är ju ett jobb och kan vara ett jobb men jag har aldrig gillat det här att man ska sätta sig klockan 10 och skriva låtar till klockan blir 16. Det är jättemånga som jobbar så för att hålla igång det. Jag vet många jätteduktiga artister som har skrivandet så här att de går till en lokal en viss tid och går hem en viss tid. Oavsett om de har gjort någonting eller inte utan de bara sitter där och försöker. Men det tycker jag är jobbigt och tråkigt.
Simon Norrsveden
@Facebook
