Har kommit fram till att Bastille är lite som paketen med strumpor på julafton. Man bygger upp förväntningarna på innehållet. Blir lite besviken, men använder dem gärna.
Jag har personligen en väldigt delad inställning till Bastille. På papperet är de världens bästa popgrupp. En karismatisk frontfigur i form av Dan Smith som älskar popkultur. Detta syns om möjligt ännu mer tydligt på bandets andra album Wild World, där de friskt lånar citat från olika filmer. När de är bra är de fantastiska och jag vill så gärna att allt de gör ska vara just fantastiskt.
Men verkligheten är tyvärr inte riktigt där. Även om de är fina strumpor, är de just strumpor och största problemet med de båda albumen av Bastille är att de är väldigt ojämna.

Visst, här finns som sagt den fantastiska förstasingeln Good Grief som även följs av låtar som Warmth , Glory och Fake it som alla är starka poplåtar tillsammans med några till. Men däremellan finns en del låtar som är mer okej än bra. Med tanke på hur många låtar det trots allt är på albumet, så blir det lite för påtagligt när en knippe inte riktigt håller måttet. Det är som bandet vill gå filmreferensen hela vägen ut och släppa en film som är 120 minuter, medan de bara har material för 100. (Absolut det största problemet med de flesta filmer idag).

Jag tycker det är så synd, för som sagt, när Bastille är bra är de väldigt bra. Kan någon ( Trevor Horn ?) sätta sig i studion med Dan och gänget för att bara peka lite åt rätt håll, och framförallt skala ner antalet låtar. 14 låter på vanliga utgåvan och 19 på Complete Edition är lite i mastigaste laget. Det ska vara lättsam pop, inte Ben Hur .

Bastille
@Facebook