Jag har för mig att det var vid påsk 1984. Det kan ha varit 1985 också, men jag tror det var 1984.
Jag besökte mormor och morfar i Lysekil och såg att Jedins Återkomst gick på den lokala biografen. Som ett stort fan av Stjärnornas Krig – för det var så man sa om serien då – ville jag absolut gå och se filmen.
Jag mins att det var en av de där filmupplevelserna som man egentligen bara har några få gånger i livet. När E.T. lyfter med cykel under jakten från poliserna och de flyger framför månen. Eller hur tom man var efter Schindler’s List (och hur tysta alla var när de lämnade biosalongen). Eller hur mind fucked man kände sig efter att ha sett Matrix . Den känslan hade jag efter att ha sett Jedins Återkomst på bio. Jag min hur jag älskade sekvensen hos Jabba the Hut , eller hur kul det var med Ewokerna . Jag minns även hur otäckt det var med Darth Vader utan mask. Jag drömde till och med mardrömmar om hans trasiga ansikte.
Men det var ju så förbannat bra! Att se allt på den stora duken framför mig i två timmar. Filmmagi.
Dryga 30 år senare är jag där igen.
Jag sår än en gång återvända till den värld George Lucas skapade för snart 40 år sedan och se The Force Awakens.
Med samma charm och känsla kastas jag in i ett äventyr som jag saknat så mycket.
Det mest otroliga är att det är som om jag fortfarande är 10 år när jag sitter i biografen. Han Solo och Leia har åldrats på duken, men jag har det inte. Jag kastas in i äventyret som jag faktiskt är med och inte bara en åskådare.
Jag kränger i biofåtöljen när Millennium Falcon flyr Tie Fighters, jag hejar som man ska på hjältinnan när hon slåss med sitt lasersvärd, och jag får snabbt en hatkärleksrelation till antagonisten.
Visst, nu förstår jag mer kopplingen till Nazinstern hos The First Order (eller The Empire som det var då). Relationerna mellan karaktärerna är glasklara, och jag tittar kanske lite mer på det tekniska och bildspråket. Men matiné-känslan är densamma.
Det som också är densamma är musiken.
Än en gång är det John Williams som i tematisk Wagner-stil sätter tonerna för filmen.
Även här är känslan samma som förr, där hans snygga orkestrering sätter stämningen till filmen. Vi får en del nya teman denna gång, vilket inte är så konstigt i och med att det är nya platser och karaktärer att tonsätta. Men vi får även återhöra en del klassiska stycken från originaltrilogin. Det är ett minst lika kärt återbesök som filmen.
Självklart har jag gjort en spellista med en del stycken ur filmerna. Men jag slängde även in en del favoritstycken som John Williams komponerat till andra filmer. Så här hittar ni musik från tillexempel Indiana Jones , Jaws , Jurassic Park och Superman .
Hoppas det ska återskapa många fina filmminnen även för er.
[wpbanners id=”5″]
