När Bebban Stenberg från Shout Out Louds , Björn Yttling från Peter Björn & John samt Smash bestämde sig för att starta ett band tillsammans döpte de sig till Astropol .
Efter singlarna The sound of a heart that breaks , Just before our love got lost, samt Make love stay släppte trion sitt debutalbum The Spin We’re In förra veckan.
Johan ringde upp Bebban för att få reda på lite mer om bandet.

-Astropol, hur kom ni till?

Det var så att Björn och Smash kände varandra sedan tidigare, och de hade spelat musik ihop för längesedan. Dom började umgås mer och skrev tillsammans utan att riktigt veta vad de skulle göra med det. Sedan tror jag de tyckte det var såpass roligt att de ville blanda in en tredje person i det, och då ringde de mig i och med att jag och Björn jobbat ihop för längesedan. Jag träffade dem och fick lyssna på det de gjort och kände att det var bra grejer, så vi bestämde oss ganska snabbt för att starta ett band för att se vad vi gör med det.

-När var detta?

Det var fyra år sedan.

-Vad är det som gjort att det tagit såpass lång tid att släppa något?

Dels för att vi var oklara på vad vi ville göra. Vi tog tid på oss och skrev låtar i över ett år utan att bestämma vad vi skulle göra med dem. Sedan släppte mitt andra band Shout Out Louds en skiva, och Peter, Björn & John höll på med en skiva parallellt med det, och sedan är Björn ganska upptagen med mycket olika producentprojekt samtidigt. Men varför det just tagit så här lång tid vet jag inte. Samtidigt hade vi ingen brådska i och med att det inte var någon som väntade på att vi skulle släppa något.
Det var lite annorlunda att skriva låtar på det sättet. Så länge jag har hållit på med musik har vi alltid haft en deadline då skivan ska vara klar. Själv trivs jag bra med opressad takt.

-Varför ville du vara med i ytterligare ett band?

Det konstiga var att de hörde av sig till mig i samband med att Shout Out Louds pratade om att ta en rätt lång paus i och med att vi turnerat väldigt mycket, och plus att alla var gravida – inte jag – men allas fruar.
Jag skriver också, så då var jag inne på att sluta med musik ett tag och fokusera på det. Men då ringde Björn två dagar senare och frågade om jag ville komma och lyssna på deras musik. Då kände jag att det kanske inte var meningen att jag skulle pausa från musiken just nu. Jag gillar Björn och tycker han gjort mycket bra grejer, så jag kunde inte riktigt säga nej till det. Sedan kändes det jättekul att hålla på med musiken på ett annat sätt. Det kändes lite tryggt att inte behöva gå från musiken rakt in i skrivandet.

-Sedan kanske det är en nytändning när det är en ny konstellation?

Ja, absolut. Jag har ju varit med i Shout Out Louds i 12 år och aldrig gjort musik med någon annan, så det var jättekul att få prova med nytt folk.

-Av de tio låtarna på albumet, vilken skulle du säga definierar Astropol på bästa sätt.

Oj, då måste jag ju tänka vilka som är bra också. Haha.
Jag skulle nog säga en låt som slår ihop allt som är vi, så är det en som heter Just before our love got lost . Den släpptes i höstas, så den är inte helt ny. Men den summerar lite vilka vi är och vad vi gjort.

-Vad kommer namnet Astropol ifrån?

Vi har haft lite olika namn på vägen. Det är nästan det första man gör när man bildar ett band att hitta ett namn, i och med att man liksom inte riktigt finns utan ett.
Men vi ville ha något som var lite kallt. Det har nästan gått inflation i namn som gör att det är ganska tydligt vad det är för något. Jag tror att vi fick tanken på det här namnet för att det finns en festival i Tyskland som heter Melt , som är på ett gammalt dagbrott för järnmalm. När man åker mot festivalen finns det massa vägskyltar där det står: Ferropolis, vilket betyder järnstaden. Själv gillar jag grejen med Stålmannens Metropolis och Batmans Gotham City , och Astropol betyder stjärnstad. Vi tänkte en plats som ser härligt ut på avstånd men när man kommer dit har allt egentligen brunnit upp och är svårt att leva i. Sedan handlar musiken vi gör om relationer, som är nära och mänskligt. Vi tänkte oss en relation som ser lite annorlunda ut från håll.

-Själv tycker jag namnet känns lite synthigt på något sätt.

Ja, det var vi nog lite ute efter det i bildspråk. Något dött och elektroniskt. Sedan är det inte riktigt det när man tittar närmare.

-Vad grundar mycket av låtarna i?

För mig har känslan i låtarna grundats mycket på tanken på ensamhet. Att känna sig ensam om sina känslor. Att saker är svåra eller att man blir övergiven eller hamnar i situationer man inte kan styra över och känner att man är den enda på jorden som upplevt det. Det kan vara en ganska universell känsla. Så det finns en tröst i att vartenda människa har upplevt ungefär samma process, att bli övergiven eller tappa kontrollen över något man vill bestämma över. Den känslan är tung men den är inte särskilt unik hur processen ser ut. Den går alltid över.
Om man tänker att alla upplevt samma känsla blir det mindre hårt och utsatt.

-Hur känns det att att ha sångrollen i detta?

Det känns bra, samtidigt som det känns lite annorlunda. För mig har det aldrig varit ett problem att sjunga och jag har vågat sjunga mer och mer i Shout Out Louds också. Men jag har alltid haft den där sista räddningen att jag slipper stå längst fram. Jag tycker inte om att stå längst fram på scenen. För min del är det skönt att ha överblick över scenen i och med att jag är ganska blyg. Jag tycker det är svårt att uttrycka mig samtidigt som jag ska hålla ögonkontakt med folk. Det har jag i och för sig inte behövt göra än så länge i och med att vi inte spelat live utan bara i studion, och man är ju aldrig så ensam som i sångbåset. Där är jag väldigt bekväm. Vi får se hur det går om vi ska spela live.

-Du får ha terapisnack med Adam (Olenius, sångaren i Shout Out Louds) helt enkelt.
Det känns som ni skulle vara ett givet namn för tillexempel Way Out West.

I så fall får jag börja öva nu. Haha.
Jag tror att jag pallar det, det är bara att jag är helt ovan. Där kommer jag känna mig som en debutant, så det är på det planet.

-Vad är dina förhoppningar för Astropol nu då?

När du säger Way Out West så tycker jag det låter väldigt kul.
Jag hoppas faktiskt ingenting. Det låter kanske lite bortskämt att säga det, men jag är väldigt nöjd med att vi gjort ett helt album. När vi började var vi såpass otydliga med vad vi ville. Vi pratade om att släppa en låt här och där, men inte komma med ett stort paket. Så jag är ganska stolt och lite förvånad över att vi gjort ett album som vi kan släppa som en enhet. Det behöver inte hända något mer för att jag ska vara nöjd ändå faktiskt.

Lyssna på The Spin We’re In här:

Astropol
@Facebook