Adam Tensta slog igenom år 2007 med debutplattan It’s A Tensta Thing , med bland annat singeln My Cool . Redan då satte han ett starkt avtryck på den svenska hiphop-scenen.
”Sedan jag släppte min första platta har det ju hänt en hel del – både samhällsmässigt och personligt. Men även på hur jag ser på mitt ansvar som artist. Första skivan var nog en ganska klassisk platta som hiphop-artister gör. Typ: ”Här är jag, här bor jag och det här har jag gått igenom”, berättar han när Being Blogged ringer upp för en intervju en solig eftermiddag i början på juni.
Han fortsätter: ”Sedan dess har jag träffat så många intressanta personer och sett så många platser att det ju omöjligt vara samma historia som berättas nu igen. Det skulle säkert vara enkelt att göra så, men jag vill hellre ta ett hopp och uttrycka mig på nya sätt”.
Vad har du gjort sedan du släppte ditt album Scared of the dark 2011?
Efter att jag avslutade turnén 2011 gjorde jag en låt som heter Tystas Ner , som var med på Stress första platta, och ett halvår senare gjorde vi även Tystas Ner Remix . Jag har även varit med på låten låten Vad Ska Du Bli med Joakim Thåström , Silvana Imam och Nebay Meles – och så har jag och Carli släppt en EP tillsammans. Dessutom släppte jag Last Days Of Punk – en exklusiv vinylskiva som trycktes upp i endast 300 exemplar.
Jag har också jobbat med ett projekt som heter Nästa Nivå , där vi tar fram nya talanger. Därifrån förmedlar vi information och hjälper dem på vägen – så att de slipper gå den långa vägen som vi har gjort. Sist men inte minst har jag skapat smyckeskollektionen ”This Is Home” tillsammans med JohannaN . Den berättar historien om det moderna Sverige. Det handlar om människor med olika bakgrund, och att Sverige inte behöver se ut på ett speciellt sätt. Det är vi invånare som gör det här landet, och vi alla har ju blandad bakgrund.
I mars 2015 släppte Adam Tenstas managementbolag RMH dessutom en väskkollektion i samarbete med företaget Sandqvist – präglad av värdeorden MOD, EGEN & DRÖM, med design av bland andra Adam Tensta.
Du är ju även delaktig i projektet Fatta Man. Hur ser ditt engagemang där ut?
Fatta Man är ett projekt som jobbar med att bryta ner destruktiva mansnormer som leder till det sexuella våld som ter sig på olika sätt i samhället, och jag blev helt enkelt tillfrågad att engagera mig. Jag tyckte att det var helt sjukt att ett initiativ som detta inte hade kommit fram tidigare. Av de 6000 fallen av våldtäkt varje år så är det 98% män som står för de här våldtäkterna, och det är bara toppen av isberget. Det här är ju bevisligen ett manligt problem. Vi är en fara, både för andra och för oss själva.
Tillsammans med Parham , Zacke och Erik Rapp släppte vi låten Det börjar med mig , för att berätta historien vidare. Vi har turnerat med den här låten och även fört panelsamtal tillsammans med inbjudna gäster. Det har varit grymt att få prata om de här frågorna, även om det är ett seriöst ämne. Det tog en del mod för att ta det här till sig. Det är en känslig sak att prata om, men det är just det som vi behöver göra. Det var det som kändes skönt med projektet, att veta man inte är ensam om att tänka i de här banorna – om vad vi egentligen behöver göra för att få bukt med den här destruktiva mansnormen. Det var en ära att få vara med!
Nu är Tensta aktuell med albumet The Empty , som släpps den 24 juni. Denna gång är det uppbrottet mellan han och hans ex som ligger till grund för låtarna.
Hur har arbetet med den nya plattan sett ut?
Jag började skriva den största delen av texterna på plattan strax efter uppbrottet. Själva uppbrottet kändes ju självklart väldigt färskt då, samtidigt som jag hade kommit in i en ny fas av mitt artisteri, vilket var att producera min egen musik. Jag har alltid haft en tydlig bild av hur jag vill låta, och i det här fallet började allting hos mig liksom. När man producerar själv behöver man inte heller vänta på någon för att det ska hända saker.
Det faktum att jag själv ligger bakom ljudbilden är självklart en avgörande faktor till att det låter som det gör. Jag har skapat den tillsammans med Nils Svennem Lundberg , som även har varit exekutiv producent på mina tidigare plattor. Det är vi som står för allting och på så sätt känns det ju väldigt mycket närmre – det låter exakt som jag vill att det ska låta. Det känns som en ny skiva på väldigt många sätt! Inte bara produktionsmässigt, utan även när man kollar på historien och vart jag har tagit inspirationen från.
Sibilla Attar och Duvchi gästar dig på två av låtarna. Hur kom det samarbetet med till?
Jag träffade Sibille Attar i hennes studio, där vi lyssnade lite på varandras grejer och tog fram vårt samarbete utifrån det. Hon skickade mig sedan en acapella, som jag byggde produktionen runt omkring, vilket resulterade i låten Let Me . På ett sätt är det ju helt frånkopplat från varandra, men ändå väldigt nära hennes uttryck, i och med att jag byggde hela produktionen runt hennes vokalsampling.
Duvchi känner jag sedan säkert 15 år tillbaka. Jag är självklart peppad på hans kommande grejer och hans egna uttryck, men jag ville liksom vara helt säker på att jag skulle få med honom även på min platta. Vi har faktiskt ganska många osläppta låtar tillsammans! Låten, This Is War , är speciell. Den är givetvis relaterad till ämnet kärlek, som jag har valt att likna med ett krig. För kärlek är ju verkligen som ett krig – man krigar både inom sig själv och med en annan person – för att få vara tillsammans.
Hur kom albumets namn och omslag till?
Ursprungstanken med hela skivan var känslan av att man går runt och funderar på en massa saker efter att en relation tagit slut, samtidigt som man känner sig tom och känner att man måste fylla tomrummet med någonting. Det är även därför skivan heter The Empty, för att det liksom är tankarna som kom till för att fylla det här tomrummet.
Omslaget i sin tur är fotograferat av Per Englund och vi ville helt enkelt spegla en tomhet. Det kan man ju bara göra på ett ansiktslöst sätt – att det finns ett uttryck under den där bindeln, men att man inte är riktigt säker på vad det egentligen är för något.
Vad känner du att du vill förmedla med den här plattan?
Jag tycker att det är svårt att trycka på en enda punkt gällande vad jag vill förmedla. Jag vill bara berätta nästa kapitel i min historia liksom, och det är det som är hela grejen. För mig är musik att kunna berätta, utifrån mitt eget perspektiv, så att inte någon annan gör det åt mig. Jag kände för att förklara den här skivan för mig själv, och för andra liksom.
Det är ganska utlämnande grejer, och ibland är det enklare att prata med luften, än att prata med en person, ansikte mot ansikte. Det är lite så den här skivan är. Jag tror också att många kan känna igen sig. Det är ju många som har varit med om olycklig kärlek, och man vill ju veta att man inte är ensam – att man får höra någon annans tolkning kan nog kännas som en befrielse.
Vad har skivan för tema?
Vemod, skulle jag säga.
Hur tycker du att svensk hiphop har utvecklats?
I olika riktningar! Det är bra att det finns många verksamma artister och kollektiv på olika håll och kanter. Det känns som att det finns fler artister nu som jag är intresserad av att lyssna på, än vad det någonsin har funnits tidigare. Jag har liksom aldrig lyssnat på så mycket svensk hiphop som jag gör just nu, och det är ju just på grund av att det finns så många feta artister. Dida Eboi , Silvana Imam, Nebay Meles , Erik Lundin . Det finns många!
Vad kan dina fans se fram emot framöver, förutom albumsläppet?
Vi kör igång med spelningar på hemmaplan i höst, men först ska jag till Moçambique och Zambia för att spela där i augusti. Jag är som sagt tillbaka i Sverige i september och då börjar vi spela här.
Adam Tensta @
Facebook
