På torsdag släpper Kolonien sitt nya album Drömmarnas Land och har samtidigt turnépremiär i Göteborg där de spelar på Oceanen .
Kolonien startades för en spelning på Zanzibar i Tanzania år 2010, och sedan dess har utvecklingen gått snabbt. 2011 blev de prisade som Årets Unga Folkmusikband och 2012 släppte de en uppmärksammad debutskiva vilket följdes av en omfattande turné i Sverige, Norge och Kroatien. De byggde upp en bred publik som drogs till de fyra bandmedlemmarnas kraftfulla folkpop och flerstämmiga sång.
Kolonien blev också utsedda till Årets Nykomling på Folk- & Världsmusikgalan 2013, vilket fick bokningar till festivaler från hela Sverige och gästspel utomlands att strömma in. De har nu över 250 spelningar i sju olika länder bakom sig, och har kallats Sveriges flitigaste folkband.
Susanna fick en intervju med bandet inför turnépremiären på torsdag och du kan läsa den här
Ni släpper 9 april ert andra album Drömmarnas Land
Kan ni berätta lite om hur arbetet med skivan sett ut?
Ja! Hurra! Snart är det dags.
Vi har relativt nyligen flyttat allihopa till Göteborg och här har vi under hösten, vintern och mitt under supervalårets slutspurt suttit i vår replokal i Majorna och sprutat ur oss musik. Vi skriver det mesta av musiken tillsammans. Någon kommer med ett uppslag till en låt, det kan vara en låttext, ett riff, en melodi eller liknande. Så experimenterar vi, letar oss fram och slutför musiken tillsammans.
Hur skulle ni beskriva skivan?
Musiken på skivan kommer till stor del ur en frustration över de lamslående brister som finns hos de samhällssystem som håller oss människor i sina järnhänder. Rent musikaliskt så är det egentligen först nu som vi känner att vi ordentligt hittat hem, vårt sound och gemensamma röst. Drömmarnas Land är nog det bästa vi någonsin gjort. Ja!
Har skivan någon röd tråd?
Den politiska eller ideologiska dimensionen genomsyrar all vår musik. Sedan har vi ju spelat in musiken under två intensiva veckor på Studio Epidemin i Göteborg, tillsammans med skivans producent Petter Eriksson . Det flow vi landade i där och då har nog satt sin tydliga prägel på skivan. Vår musik utgår mycket från oss som individer, våra personliga tillgångar eller begränsningar följer med i allt vi gör. Så på ett sätt kanske en kan säga att vi är vår egen röda tråd.
Ni har valt att mer gå över till att skriva på svenska, varför blev det så?
Till denna skivan föll det sig naturligt att övergå till att skriva och sjunga på svenska. När vi rest utomlands och skrivit musik har sångtexterna ofta blivit på engelska. Nu har vi suttit i en källare i Göteborg mitt under politisk högsäsong, och det fanns så otroligt mycket vi vill få sagt. Kanske blir budskapen i låtarna ärligare och tydligare också, på svenska.
Kan ni berätta om er nya singel Allting Står Stilla?
Allting står stilla handlar om frustrerad ensamhet, hur en kan känna sig så fruktansvärt ensam i ett samhälle som egentligen kryllar av människor. Den här ensamheten kan ha med en själv att göra, absolut. Men de större strukturerna i samhället kan antingen motverka eller frammana den. Vi måste bli bättre på att se de större strukturernas roll i våra egna liv.
Ni har även släppt en video till singeln. Kan ni berätta lite om den?
Vi kontaktade ett fantastiskt folkdanspar, Anton Schneider och Petra Eriksson , och bad dem dansa till vår musik. Mohave Media i Malmö filmade och regisserade. Idén med just folkdans till vår musik känns ny, men faktiskt ganska självklar. Folk- och världsmusiken är nog vår gemensamma musikaliska hemmaplan, om vi ska enas om någon.
Ni har turnépremiär i Göteborg 9 april.
Vad kan vi förvänta oss av spelningen på Oceanen?
Åh, förvänta er mycket! Det gör vi.
Vi har laddat så länge för detta och längtar verkligen efter att få komma ut och spela den här musiken.
Spelningen på Oceanen blir den första på en lång turné och det brukar alltid bli speciellt.
Vad hoppas ni att man får med sig när man sett er spela?
Vi hoppas att folk har träningsverk i fötter och öron (på ett bra sätt) och lämnar Oceanen peppade med hopp om framtiden. Självklart hoppas vi på att folk gillar skivan, men Kolonien är nog ett band som bör upplevas live. Det uppstår ofta någon slags fet, speciell stämning mellan oss och publiken.
Kan ni berätta lite om turnén?
Kul för just denna turné är att vi för första gången åker med egen ljudtekniker, som vi dessutom haft möjlighet att repa en massa med. Vi kommer ha andra möjligheter än tidigare att skapa ett helhetskoncept runt i kring själva musiken. I den här vändan kommer vi turnéra runt i Sverige och Danmark, sedan blir det festivaler och annat till sommaren och hösten.
Har ni någon speciell upplevelse från någon spelning som ni kan berätta om?
Ett fint och speciellt minne har vi från sommaren 2012, från ett hustak i Jerusalem där vi gjorde en konsert. Vi spelade sent på kvällen för ett liten fin skara människor. Det mörknade och vi hade utsikt över den upplysta Klippmoskén. Det var vår sista kväll efter vår tid i lande(n)t med massa omskakande upplevelser, det var jävligt fint.
Ni ligger bakom projektet Världens Band. Kan ni berätta lite om det?
Världens Band är ett fjorton pers. stort världsmusikaliskt storband med medlemmar från hela världen. Kolonien tog 2012 initiativet till projektet som då gick ut på att visa på hur grymt det kan vara när olikheter människor emellan tas vara på och ses som tillgångar, inte som något hotfullt eller läskigt. Med tiden har vi blivit mer än bara ett band, en familj, och i oktober ska vi turnéra tillsammans i Europa.
Har ni några förebilder som ni inspireras av?
Shit. Ingen nämd, ingen glömd. Det handlar om all möjlig musik! Starka influenser hämtar vi från folk- och världsmusikgenren, vi är trogna reggae-fans och pop- och proggälskare. Kolonien är verkligen en smältdegel av allt detta. Det är faktiskt svårt att svara på vad som inspirerar en, i vårt fall är det lika ofta politiska ideologer som musikanter.
Har ni något drömband att turnera med?
Tinariwen- ökenbluesens mästare, allstar-bandet Best of Sweden, Sigu Rós eller Pekkos-Gustav.
Är det något annat som ni vill tillägga?
Nja… jo, men:
Se oss! Möt oss! Ni behövs, vi behövs. Vi behöver varandra. Puss.
Kolonien @
Facebook