Susanna fick en pratstund med Love Antell där de bland annat pratade om nya skivan Barn Av Amerika, möten som berört och om han någon gång har funderat på att skriva en bok.

Här kan du läsa intervjun

Du släpper ditt andra soloalbum 18 februari. Kan du berätta lite om hur skivan kom till och vad som fick dig att göra den?

Jag har skrivit låtarna tillsammans med Pär Wiksten så det är första gången som jag gjort låtar med någon annan på det sättet. Vi gjorde en demo, sen fick vi en peng så vi kunde sitta och jobba i ett halvår. Så det var förutsättningarna.

Sen har jag varit ute och rest ganska mycket för att skriva så jag ser skivan lite som att jag varit en reporter. Jag har skildrat olika platser.
Pär spelade in en grej i Sarajevo, själv gjorde jag slingan till en låt som heter Underhåll oss i New York när jag var och skrev där. Det är lite kul att sådana grejer kommer med på skivan. Man tänkte väl att man spelar in det igen sen, det är inte demon som är viktig, men ibland finns det något i en demo som låter speciellt och som man inte lyckas återskapa i en studio. Så på det sättet har det varit ett pussel.

Sedan så växte det fram ett tema på skivan. Att det handlar mer om världen än om Sverige. Det handlar om migrationspolitik framförallt. Det finns en tradition i allt från folkvisor till reggaeblues där det finns texter som beskriver att man lämnat ett land för ett annat land eller en liten ort för en större stad. Ett slags emigrant tema finns i alla texterna. Jag kände att det var ett ämne som på något sätt var politiskt, mitt under näsan på oss i nutiden. Ett laddat ämne som jag kunde fylla med mycket bilder när skulle göra låtarna. Det var upprinnelsen till den här skivan.

Om man ser bakåt i tiden så har migration nästan ständigt varit en aktuell fråga, har något förändrats eller har tiden stått still?

Jag tror att sådant kommer lite i vågor. Vi har en folkvandring idag i och till Europa som vi inte haft sedan andra världskriget. Vi tar oss lätt till andra länder, men gränserna har skärpts. Det är något som format våran tid. Då ser man de där skarpa kontrasterna. Människor som vill ta sig till andra länder men inte får. Jag själv har ett pass som ger mig ett visum till nästan hela världen. Och det är kanske den största orättvisan som finns i vår tid.

Skivan handlar om de kontraster som finns i Europa och världen idag. Finns det något möte med någon person eller någon händelse som berört dig extra mycket?

Det finns flera. Jag har bland annat några syriska vänner, Yassir och Abed som var med i min förra video och spelade basket. De levde länge som papperslösa och fick inte uppehållstillstånd. Yassir beskrev sin resa till Sverige och det blev väldigt konkret för mig.

Jag har läst ganska mycket böcker som handlar om de här grejerna. Jag träffade till exempel författaren Fabrizio Gatti som skrivit boken Bilal och som har wallraffat i människosmugglarnas spår i Saharaöknen och Libyen. Han klädde ut sig och försökte ta sig till Europa som en kurdisk man från Irak. Han kastade sig i havet för att bli upplockad av poliser för att kunna ta sig in som journalist i de förvaringsläger som finns där. Han skildrar smuggelvägarna och de väldigt korrupta samarbetena mellan polis och människosmugglare. Den låten som heter Coyote är starkt inspirerad från hans bok.

Och sedan kanske en annan grej som kan vara rolig. När jag var i New York snappade jag upp att när det är ramadan är det svårt att få tag i en taxi eftersom många som kör taxi i New York är muslimer. Det är sådana där små detaljer eller egenheter kan jag gå igång på och skriva en låt om. Så jag sjunger ”Ge mig en ramadantaxi” . Det finns lite humor i låtarna som jag vill få in.

Vad hoppas du att människor ska få med sig när de lyssnar på din senaste skiva?

Jag gör precis som när jag tecknar, jag skapar bilder som fastnar lite.
Som de här senegalesiska försäljarna som står på någon turistgata eller nån strand i nån charterort och säljer fejkklockor eller Armaniboxers till turister. Den bilden vill jag liksom få med i en låt. Ibland är det bilder som flashar förbi i mina texter. Jag kanske inte lyckas få med alla människor på den här berg och dalbanan alltid. Det är som hiphoptexter som jag gillar väldigt mycket, det flashar förbi bilder i de texterna. Jag blir ganska inspirerad av det också.

Din video, En Delad Värld. Det var mycket olika människor med i den. Hur fick du med alla på båten?

Det var många telefonsamtal men det var mest Mats och Åsa som jobbade med videon som jobbade med att få ihop alla. Jag lyckades faktiskt få till så att statsministern var med. Jag har spelat för honom under valrörelsen så det kändes naturligt att fråga och skicka låten. Men det var också väldigt många som tackade nej. Jag hade velat ha en ännu större blandning av människor. Jag ville ha med en imam. Men det var svårt att få någon att ställa upp, det var omöjligt. Vi har osynliga barriärer framför oss hela tiden.

De här klasskillnaderna som du sjunger om. När upplevde du dessa själv för första gången? Du är väl uppvuxen på Östermalm?

Det finns en typ av rikedom där som är väldigt speciell. Samtidigt som det också är helt vanliga människor. Jag kommer från en medelklass familj med föräldrar som jobbat inom statliga yrken så det är klart att det var kontraster. Kanske reflekterade jag mer över det när jag blev äldre och flyttade därifrån och började tänka mer självständigt. Min brorsa bor kvar där på Fältöversten där jag växte upp så honom hälsar jag ju på ibland och det är kul att ha en anledning till att åka dit.

Östermalm är tydligen den stadsdel i Stockholm med flest 1:or. För att tjänstefolket behövde ju bo någonstans. På 70-talet var det en del utslagna människor som bodde i de lägenheterna. Så då var det en väldig blandning av folk som var väldigt fattiga och de som var stenrika. Så de kontrasterna har väl försvunnit lite nu då. Östermalm är en väldigt spännande och intressant plats.

Du illustrerar bland annat bokomslag och när jag har lyssnat på din kommande skiva så fick jag en tanke. Har du funderat på att skriva en bok någon gång?

En skönlitterär? Det tar jag som en komplimang. Texter är viktigt för mig men jag tror att låttexter har varit lite av en frizon. Man kan uppfinna sitt eget sätt. Nu har jag en melodi att hänga upp texterna på och har jag inte det så vet jag inte vad jag ska börja eller sluta.
Jag vet inte hur man formulerar längre texter. Så det är inget jag har tänkt på. Men jag har barn och eftersom jag tecknar så ligger det nära till hands att göra barnböcker då.
Jag läser mer barnböcker än vad jag hinner läsa mina egna böcker känns det som. Det är mycket högläsning och då har jag blivit inspirerad till att skriva en barnbok. Men jag har inte gett mig på det.

Apropå böcker, du var med i Go Kväll i går och de hade en liten bokcirkel där, vilken bok skulle du ta med dig till en bokcirkel?

Jag håller på att läsa Americanah av Chimamanda Ngozi Adichie . Hon är en nigeriansk författare som har skrivit en väldigt bra roman om en tjej från Nigeria som varit i USA men som flyttar tillbaka hem till Nigeria. Hon bodde 17 år i USA och sedan så flyttar hon tillbaka. En bra roman som handlar om att leva i olika delar av världen. Den handlar om skillnader i kultur och språk. Den skulle jag ta med till min bokcirkel och tipsa om.

Du var med i den senaste säsongen av Så Mycket Bättre, har du märkt någon skillnad efteråt vad gäller uppmärksamhet och annat?

Det är så klart många som sett programmet så jag blir igenkänd på stan och så där, det är kul. Och sen har det varit mycket lättare för mig att boka turné. Det var lätt att få 20 datum. Så nu hoppas man ju att det kommer folk också. Jag har ett jättebra band med mig och det känns jättekul. Jag är väldigt sugen på att spela, vi har haft kul när vi har repat och det låter bra. För första gången har jag också det delikata problemet att jag måste fimpa några låtar för det blir för många låtar att spela annars. Det blir mycket fokus på de nya låtarna för jag tycker att de är roligast att spela och sedan har jag repertoaren från Så Mycket Bättre och jag släppte ju en samlingsskiva nyligen med gamla låtar. Det är som att vara aktuell med tre skivor samtidigt. När man gör låtarna live får man göra om låtarna och testa grejer som man inte hunnit med i studion. Det blir som att låtarna lever ett varv till.

Nåt annat som händer 2015?

Jag är helt fokuserad på turnén men när den är klar tar jag kanske ett break och börjar skriva igen. Jag tycker att det är kul att hoppa upp i sadeln fort och gå på nästa skiva. Det känns som att det kommer komma en ny skiva ganska snart.

Hur ser ditt skrivande ut just nu? Är det liknande din nya skiva eller testar du nytt igen?

Jag tänker att jag bara har börjat på något sätt, känt på ytan. Skivan har varit en ny grej för mig genom att jag har upptäkt hur jag skriver. Jag har fått ny inspiration. Det känns som att det är kul att ta det vidare. Det kommer nog blandas in ännu mer exotiska instrument och kanske lite gladare rytmer.

Du verkar vara väldigt upptagen men vad gör du när du har lite tid över?

Idag har jag lite tid över så idag ska jag faktiskt ta en promenad och gå och simma tänkte jag. Sen ska jag fira en polare som fyller år. Och vi har inte setts på länge så det ska bli kul att träffas.

Vad lyssnar du själv på för musik i vinter?

Senaste skivan som jag lyssnade jättemycket på var Damon Albarn s senaste skiva Everyday Robots . Den är väldigt bra och jag har inspirerats mycket av den.
Sen har jag lyssnat på en skiva av ett band som heter John Wizards . De kommer från Kapstaden och det är ganska mycket instrumentalt och de sjunger på swahili tror jag. Men det är ett coolt band för att det låter liksom pop i mina öron. Det låter som något jag känner igen. Men låter också helt obekant. Jag blir inspirerad av det.

Hur skulle andra beskriva dig som person?

Orup tyckte att jag var en speedad ekorre. Och det är faktiskt inte vilken ekorre som helst utan det är karaktären Hammy i filmen På andra sidan häcken . Det är jag.

Imorgon kan du läsa Susannas recension av Love Antells nya skiva Barn Av Amerika. Här kan du se senaste videon En delad värld.

Love Antell @
Facebook