Craig Armstrong är i mina ögon en mästerlig orkestrerare.
Första gången jag stötte på honom var med albumet Protection av Massive Attack , där han fixat stråkarrangemanget på en del låtar. Vi har efter det även hört honom fixa till stråkarna för Madonna (Frozen ), och produktionen för Pet Shop Boys (albumet Nightlife ).
Det är dock hans filmmusik som han blivit mer känd för, och han är Baz Lurhmanns hovkompositör sedan Romeo + Juliet , och gjorde den magiska musiken till bland annat Love Actually (Glasgow Love Theme är mästerlig).

För några månader sedan släppte Armstrong sitt tredje rena album It’s Nearly Tomorrow . Ett album som lutar mot filmmusik utan film, men även ett snyggt arrangerat popalbum.
Likt hans två tidigare album får vi en mix av vackra stämningsfulla låtar framförd av diverse artister samt instrumentala stycken.
Denna gång är det den gamle Suede -sångaren Brett Anderson som sticker ut mest med den vackra låten Crash . Sedan är även den mer elektroniska och Massive Attack-iga The Sun goes down in LA med Karie O’Halloran en av höjdpunkterna.
Annars är det mest några av de instrumentala styckena som faller mig bäst i smaken denna gång. Dock blir ljudbilden väldigt typiskt Armstrong. Stråkarna och arrangemanget känns igen från förr och på det hela är det just ytterligare ett album, istället för ett helt nytt.
Det är synd. På något sätt har han fastnat i sin om möjligt snygga inramning och verkar ha svårt att ta sig ur den.
Men som ljudbild i bakgrunden i ett stort sterilt hem funkar den alldeles utmärkt.

Craig Armstrong @
Facebook