Jag fick frågan om jag ville intervjua Hozier tillsammans med en länk med videon till hans singel Take me to Church .
Efter att ha sett videon var det ingen tvekan om att jag ville träffa honom.
Videon var otroligt starkt berättande. Den handlar om två män som är tillsammans och vars hela existens är hotad av en grupp maskerade män som tågar mot den enes hem.
Videon kulminerar i en misshandel som bara osar av hat mot någon vars ena brott var att han älskade en annan man.
”För mig handlar Take me to Church om att frigöra sig själv som människa igenom kärlek.
Den handlar även om organisationer som vill underminera betydelsen av människan, vilket då symboliseras av kyrkan.
Dock har inte kyrkan samma makt idag som för femtio år sedan, utan istället finns något som liknar det maktstyret i samhället, vilket är något som sker i Ryssland idag. Där tas människor ifrån rätten att vara den de är, så jag kände att det var relevant att använda den berättelsen.”
-Hur var reaktionerna på videon?
Mycket positiva.
Jag är väldigt glad över att folk gillar den och videon har även varit en diskussionsskapare på nätet.
Det som varit skönt är att många tagit videon i försvar när någon försökt att skriva skit om den på YouTube.
-Är du politiskt engagerad i mycket av det du skriver?
Jag kan inte påstå att jag alltid är så politisk. Men jag har väldigt starka åsikter om mycket.
Dock utgår jag inte från åsikten när jag skriver, men alla låtar blir en bild av vår värld idag.
-Du använder ordet ”synd” en hel del i både denna låt, men även i några andra. Bygger det på katolsk uppväxt?
Jag tror inte på synd, men jag använder mig av kyrkans språk en hel del i mina texter.
Det är ett sätt att reflektera hur lätt en kultur kan påverka och sprida sig. När språket blir en del av kulturen kan det vara svårt att sluta använda sig av den, så därför använder jag mig av kyrkans språk för att visa skillnader och variera mig.
-Hur fick du kontakt med Feel Good Lost, som legat bakom videon?
De kommer från Irland och har arbetat en hel del med andra irländska artister.
Mitt skivbolag föreslog att vi skulle jobba ihop, och så blev det.
Jag tror faktiskt att detta är en av de första berättande videor de gjort.
Andrew Hozier-Byrne föddes på Irland 1990.
Redan tidigt började han sjunga, men det var inte förrän han var i tonåren som han började skriva egna texter och spela gitarr – självlärd igenom att lyssna på Eric Clapton och ett driv att lära sig låtar han själv tycker om.
”Det var en långsam process att lära sig själv, men det var värt det,” skrattar Hozier.
-Har du alltid använt ditt artistnamn?
Jag brukade giga med mitt vanliga namn förr. Men när jag ville satsa mer på mig själv kändes det självklart att byta, plus att det var kortare och lättare att minnas. Haha.
-När började du spela in materialet till dina EP?
Efter att ha spelat med mina tidigare band, hade jag lärt mig en hel del via flera olika producenter, men kände ändå att jag ville göra något eget.
Så det var väl cirka ett och ett halvt år sedan som jag började prioritera mig själv.
Då fick jag utforska för att hitta rätt sound, som jag sedan spelade in hemma.
Jag satte ihop arrangemangen själv och spelade in sången. Sedan gick jag till en studio och la på musiken på det sättet jag ville.
Sedan släppte jag det gratis på nätet, innan jag blev signad till Island.
-Omslagen på både singlarna och albumet är väldigt snygga. Vem ligger bakom det?
Det är min mamma faktiskt.
Hon är konstnär och skapade en hel serie bilder för de olika framsidorna.
Hoziers debutalbum släpps den 19:e September och här nedan kan ni se videon till Take me to Church .
Hozier @
Facebook
