Första repdagen här i min hemstad Göteborg.
Staden visar sig på sin bästa sida, med mycket kyla och regn när jag åker bort till Scandinavium vilket ändå känns skönt. Ingen försköning av staden här inte.
Vi ska nu gå igenom de åtta bidragen för helgens Melodifestival. Första repet är alltid enkelt nrä det kommer till kläder och stil. Många repar i träningskläder och är allmänt avslappnade vilket är en skön start på veckan.
Här kommer mina tankar och reflektioner om låtarna när jag ser den på scenen första gången.
Som vanligt kör de igenom tre, fyra gånger, så texten blir ett sammandrag av alla gånger.

Outtrigger – Echo

Vi börjar dagens rep med lite lugn hårddrock…
Gruppen står placerade i burar på scenen och sångaren Simon står i tvångströja i sin bur och sjunger låten. Efter en stund bryter sångaren sig loss från sin tvångströja och tar sig ut från sin bur.
Det ser riktigt snyggt ut på scenen och jag tror att detta kommer gå hem i stugorna. Även om man som jag, inte är ett stort fan av hårdrock är det ändå tillräckligt popigt för att många ska uppskatta det. Gruppen kör med bra melodier och säker scennärvaro.

EKO – Red

På scenen får vi 12 röda saftblandare som snurrar under numret.
Killarna i trion står vid sina synthar och sångerskan Anna står mellan dem ute på scengolvet och sjunger. Det är synthigt och låten är bra i mina öron. Den där saknaden av tryck som inte infann sig i radioversionen får man mer av på scenen.
Känns väldigt blekt och jag kan inte säga att jag blir superimponerad av gruppens scennärvaro. Även om startfältet är något svagare denna vecka, kommer vi definitivt att kunna köpa låten under lördagskvällen.

Oscar Zia – Yes we can

Oscar har fyra dansare på scenen tillsammans med skärmar som visar bilder av hans ansikte där han sjunger låten. Skärmarna är placerade framför alla på scenen så det i början ser ut som fem Zias på scenen. Effektfullt.
Låten är bra, och rolig flört med Cherion-studion. Jag gillar med andra ord detta. Men Oscar hänger inte riktigt med sina dansare på scenen. Han är liksom den som gör allt strax efter alla andra. Vi får se om numret känns lite tightare tills i morgon.

Shirley Clamp – Burning alive

Midtempo ballad, vars framförande blir orättvist ointressant i och med Sanna Nielsens fantastiska framträdande förra veckan.
Det är lite synd, för det är inte en direkt dålig låt och Sheryl gör ett bra framträdande i schlagerfläkten. Men det är fortfarande ingen Undo .
På scenen jobbar ljuset för att skapa stämning i blått, rött och orange. Shirley står ensam på scenen som mest känns väldigt kal och tom. Det blir som budgetvarianten av det vi redan sett.

State of Drama – All we are

Pojkbands-rock med fotbollsrefräng. Där har vi All we are med State of Drama.
Bandet står uppställt på scenen och sångaren Emil poserar flitigt med kameran och publiken. Jag tycker han alltid liknat en något sötare Rick Moranis , vilket är lite fnissigt. Men bandet är grymma på att leverera på scenen, vilket helt klart ökar deras chanser på lördagen, medan jag tycker låten fortfarande känns lite rörig, vilket skulle kunna vara till deras nackdel.
Dagens roliga miss är ändå när Emil ska avfyra en rökpistol som uppenbarligen har för högt tryck för att han ska orka hålla den och sjunga samtidigt.

CajsaStina Åkerström – En enkel sång

Vi får ett mycket avskalat framträdande med CajsaStina ute på pucken bland publiken. Hon har alltså samma inramning av sitt nummer sim Ellen Benediktson körde i Malmö, men utan den effektfulla ljussättningen.
Åkerström sjunger riktigt vackert och jag uppskattar låten, som är en klassisk visa. Det är en låt som skulle kunna komma direkt till final likt Louise Hofsten förra året och som skulle komma sist. Att låten är på riktigt talar för final medan hennes ganska trista nummer talar för det sistnämnda.
Kul grej var att det fina konfettiregn vi skulle få i slutet av låten flög ut över pressen istället för ner över CajsaStina. Saker man har repdagar till att fixa som tur är.

Ace Wilder – Buisy doin’ nothin’

Detta är verkligen en låt som delat presskåren i två läger. De som gillar och de som inte tycker det är värst bra.
Själv gillar jag mixen av Icona Pop , The Ting Tings och Avicii som Ace Wilder står för.
Ace är omringad av fyra dansare i randiga fängelsekläder i stil med Bröderna Dalton. Förutsättningarna finns där, men på scenen är det dock inte helt säkert alla gånger idag.
Det svåra för Ace i detta fall är att leverera en tuff hybrid av dans och poplåt, samtidigt som att hon ska nå ut till tittarna. Ibland glimmar hon till och jag verkligen älskar henne nerifrån publiken. Andra stunden känns hon kall och lite för cool. Det är just det sista som många riktigt bra artister och låtar fallit på i Melodifestivalen. Är man för cool på scenen går man inte hem – i alla fall inte om man är tjej. Hittar de bara en bra ballans mellan de två världarna kommer detta bli grymt på lördag.

Dr. Alban & Jessica Folcker – Around the World

Vi har nog inte sett så mycket kemi på scenen mellan två sångare sedan… Fredrik Kempe och Sanna Nielsen sjöng Du och jag mot världen .
Här har vi en låt som vill vara retro men som bara känns mossig. Jag är ledsen, men hur mycket jag än skulle vilja tycka att detta är lite kul, så är detta bara så tråkigt.
Numret är Alban och Jessica på två världsdelar sjungande låten, medan dansarna rör sig runt dem.
Det bästa med numret är ändå att min snygga favoritdansare är med på scenen. Men tja, det är nog det…

Det var det hela.
Även om veckan är lite svagare än de två första veckorna, känns det nästan svårare att tippa denna vecka. Det är många mellanlåtar som skulle kunna vara bland de fyra fösta.
I morgon är det dags för repdag nummer två och publikgenrep.
Då blir det scenkläder och förhoppningsvis ännu bättre.
Nu blir det mingelfest och lite mat med gänget i bubblan.