Det är alltid en utmaning att ha en konsert med material folk aldrig hört.
Det är ju en del i upplevelsen att kunna sjunga med och känna igen.
När Daniel Adams-Ray går upp på scenen under Way Out West är det med en skiva som inte släpps förrän långt senare till höst.
Bandet och kören är helt vitklädda och i bakgrunden snurrar vindkraftverk.
Det är en snygg inramning till konserten.
Det är här Daniel levererar en konsert helt magisk att jag skiter i att jag inte hört de flesta låtarna innan.
För materialet vi får höra i slottsskogen låter förbannat bra.
Det är den sedvanliga mixen av pop och hip-hop som vi fick på solodebuten men med tonvikten på pop.
Likt sist gång var jag mer imponerad av Daniels album än hans vapendragare Oskar Linnros . Så är det även denna gång. Den redan bortglömda Klappar Och Slag känns just nu så blek mot de låtar Daniel leverar live för oss – och det på första lyssningen!
De är snyggt arrangerade för oss och det finns helt klart en del kommande klassiker.
Publiken kanske inte lyfter konserten. Men när hans äldre låtar spelar är de direkt med på noterna. Jublet når heller inga gränser som när Petter kommer in och kör två låtar tillsammans med Daniel (Håll om mig )
Magiskt Way Out West-ögonblick!
Nu vill jag bara ha Daniels album i min mailkorg när jag kommer hem. Vill återuppleva det jag precis upplevde!

80%