Matt Corby kommer från Australien, där han växte upp kring Oyster Bay, som är ett område i södra Sydney.
Ett område som är nära till vattnet och med det vågorna.
”Jag älskar att surfa. Det är en enorm känsla när man får uppleva naturens krafter i vattnet.” berättar Matt för mig när vi pratas vid över telefon.
Han har ju den där klassiska surfarstilen med halvlångt vågigt ljust hår, och numera även skägg.
Matt blev ett namn för många när han var med i Idol 2007.
En tävling han kom tvåa i och som enligt honom kanske inte riktigt hjälpte honom värst mycket med tanke på den inriktningen han har i sin musik.
Matt är ju en singer songwriter och inte den typiska Idol-artisten för popradio.
”Folk tar en inte riktigt på allvar om man varit med där. De har liksom en bild av hur man är från TV och det kan vara svårt att ge en ny bild av hur man faktiskt är.”
Men det var när han var 17 år som han var med i Idol och fem år senare är han ganska långt ifrån den populära musiktävlingen.

Matt började att skriva musik när han var 12 – ”vilket blev skitdåligt, men jag antar att man måste börja någonstans” skrattar han.
Det var inte förrän efter Idol, som han började skriva sina egna låtar mer på allvar.
Inspirationen kom ifrån soulen när han var liten.
Hans pappa spelade klassiska soulartister som Marvin Gaye , Sam Cooke och Aretha Franklin , vilket präglade hans musiksmak. Men han lyssnade även mycket på folkmusik och nämner bland annat Sufjan Stevens som en av hans stora idoler.
Annars brukar folk gärna jämföra honom med artister som Jeff Buckley och Nick Drake .
”I början visste jag nog inte vad det betydde att vara inspirerad av någon annan.
Jag försöker ju inte att låta som någon, utan det jag gör låter på det sättet jag framför det på. Men jag antar att folk gärna jämför artister med andra artister, för att det är så man gör.”

Precis innan Matt skulle göra sitt riktiga genombrott som artist utanför Idol-världen, var han dock nära på att lägga allt på hyllan.
I ett Facebook-inlägg berättar han för sina följare att han kände att det kanske räckte nu. Att han ville sluta med musiken.
”Ja, jag var inne i en ganska dålig period, med låg självkänsla och ingen inspiration. Det kändes som jag valt att bli musiker av fel anledning.
Men jag fattade ganska snart att det ändå var musiken som gjorde mig lycklig, så jag fick skapa den lyckan på mitt sätt istället för att jaga efter den.
Det tar nog ett tag att nå den insikten antar jag, att förstå vad jag själv vill göra.
Men ska jag vara ärlig så kommer jag nog aldrig att sluta med musiken, för jag kan inte så mycket annat än detta.”
Med sin fjärde EP Into The Flame fick han lite av en revansch mot sig själv. EPn med singeln Brother i spetsen blev en enorm succé för honom. 
Med tanke på att han kunde fått en stor start på sin karriär med Idol valde han ändå den långa vägen. Han släppte ut EPs istället för att göra – som vi så ofta göra här – förhastade album för att smida medan järnet är varmt.
Sedan gillar Matt EP formatet när han ger ut skivor.
”Ja, det är skönt att bara släppa några låtar åt gången.
Med en skiva ska man mer visa upp vem man verkligen är som artist, så det är viktigt att få den presentationen rätt.
Jag har nog inte varit redo att släppa en hel skiva förrän nu. Jag är ju ingen hitmakare på det sättet, utan jag vill visa upp en bra sida av mig själv och den musik jag gör. Så det fick helt enkelt ta lite längre tid innan jag släppte en skiva.”
I vintras åkte Matt till Los Angeles för att spela in det som ska bli hans debutalbum.
Tillsammans med Mocky och Charlie Andrew spelade de in 20 låtar under 16 dagar. 
Första smakprovet kom i dagarna då EPn Resolution släpptes med tre låtar inspelade från den perioden.
En inspelning som enligt Matt var lite för forcerad och han kände att han kanske fokuserade lite för mycket på detaljerna istället för att se den stora helheten.
”Vi skulle släppa albumet lite tidigare, men jag är inte helt nöjd med hur det blev. Vi spelar in lite nytt material och gör en del omtagningar, så att skivan verkligen blir så som jag vill att den ska vara.”
Som sagt, är man en artist som skyndar långsamt, så blir resultatet oftast bättre.
Har Matt haft så många år på sig att släppa sin debutskiva, så kan han kosta på sig lite perfektion för att nå dit.
Till hösten eller vintern vet vi i alla fall hur resultatet blev, och fram tills dess kan ni lyssna på hans EP, som ger er en ganska bra bild av vad som komma skall.