Även denna söndag listar bloggen åtta popfavoriter från veckan som gått. Allt för att du ska få inspiration till din spellista och samtidigt inte missa några av go’bitarna i skörden av ny musik.
Trevlig lyssning.
Tate McRae – Revolving door
Sebastian: 2000-talet möter nutid och Tate McRae visar oss alla att hon är en popstjärna här att stanna när tredje albumet släpps. Bäst bland de nytillkomna spåren är den självutlämnande Revolving door. Ackompanjerad av en galet välkoreograferad video är det en snygg kontrast till tidigare singlar som varit något mer aggressiva i sin produktion.
MY – Mytoman
Johan: Till en pulserande produktion av sköna synthar och läckra trummor sjunger MY om den där personen som ljuger och bedrar. En lysande låt med en fyndig text som för min del blev en omedelbar hit.
Selena Gomez + Benny Blanco + Gracie Abrams – Call me when you break up
Sebastian: Ja, men där kom en världshit sådär i slutet på februari. Bara en vecka efter att första singeln från Gomez och blancos kärleksalbum släpps droppar de ytterligare en mästerlig uppvisning från plattan. Call Me When You Break Up är omedelbar, hookig och helt oemotståndlig. Kan rent av vara min favoritlåt att släppas hitintills i år.
Alex Samson – Used to you
Johan: Efter en knippe låtar som mixar dagens pop med 50-talets rock tar Alex nu steget in i nutiden helt med den lysande singeln Used to you. Det är ögonblickligt storslaget och medryckande, allt på samma gång. Det känns som 2025 kan bli året Alex fanbas breddas mycket.
Måns Zelmerlöw – Revolution
Sebastian: Det har gått ett decennium sedan Måns vann Eurovision Song Contest och hans hunger efter ytterligare en vinst är oundviklig. Jag ska ärligt erkänna att mitt mottagande av Revolution var svalt efter att ha lyssnat på inspelningen. Men när jag senare såg sen galet läckra liveshowen reste sig gåshuden och jag kände att detta har potential att vinna hel rubbet.
Debbii Dawson – You killed the music
Johan: Dawson visar med varje singel vilken stjärna hon är. Det är dramatisk pop som sakta men säkert bygger upp mot en lysande refräng. En refräng som är härligt peppande när sångerskan sjunger om att hitta gnistan i livet igen efter att ha lämnat ett dåligt förhållande. Pop när den är som bäst.
Joel – Lemons
Sebastian: Efter den hjärtskärande 10/10 är Joel tillbaka med sin bitterljuva pop. Andra singeln från artistens nya era heter Lemons och skär lika djupt in i ben och märg som föregångaren. På ett mästerligt sätt sätter han ord på känslor som många bara försöker att verbalisera- men sen ger upp och förtrycker istället. Till mjukt gitarrspel och ärligt berättande trollbinder Joel mig under dryga tre minuter.
Andy Bell – Don’t cha know
Johan: Det blir inte så lite Erasure när sångaren i just det bandet släpper sin andra singel från kommande soloalbumet Ten Crowns. Lysande synthpop som lika gärna skulle ha kunnat varit med på Nightbird 2006 som detta albumet idag. Jag blev i alla fall överförtjust i nya singeln.
