21 åriga popsensationen Tate McRae målar brett på sitt tredje album. Med sin läckra 2000-tals R&B berör hon ilska, svartsjuka och förälskelse. Starka beat står i centrum och hon gör sitt absolut yttersta för att övertygar lyssnaren om att hon är vår nutida popprinsessa. Sett till hela låtlistan skapar hon en fräsch helhet som passar perfekt in i samtidens musik, det enda negativa är att låtarna påminner något för mycket om varandra vilket gör att de tillslut flyter in i varandra.
Hon kan sjunga. Hon kan dansa. Hon bemästrar suktande blickar och ekivoka textrader. Det är omöjligt att inte tänka på Britney Spears när Tate McRae släpper sitt tredje album So Close to What.
Bara 21 år gammal har artisten sannerligen legat i, redan som 13 åring upptäcktes hon i So You Think You Can Dance. Tack vare att förvalta framgången genom sina sociala medier ledde medverkan i programmet till skivkontrakt och nu mera fullskalig popstjärna. Även om jag kan bli något besviken på att hennes liveframträdande är mer dans och mindre sång imponerar Tate rejält på denna fullängdare.
Det generösa albumet på 15 spår erbjuder en rad retrodoftande 2000-tals R&B gjort med en skicklig touch av samtida pop. Hon målar brett med starka känslor och delar med sig av ilska, svartsjuka och förälskelse. Till skillnad från övriga popkollegor gör hon det mer attitydfyllt och med starkt beatdrivna produktioner.
Plattan inleds med Miss possessive vilket även namnet på hennes kommande turné – en käftsmäll med storsint hook. Bland mängder av hyperpop är det två spår som avviker något och hämtar inspiration från dance-hall. Fokussingeln Revolving door och kaxiga Means I care – vilket skapar ett skönt avbrott i helheten.
Bland samarbetena är det ett som får många att jubla och det är en duett med pojkvännen The Kid LAROI i I know love. Vilket är en söt berättelse om romantik med sina flippiga hi-hattar och smått nonchalanta energi.
Mest utstickande och klistriga är dock singlarna 2 hands, It’s ok, I’m ok och Sports Car. Låtar som alla är förtjänta av större framgång och bär på en riktigt stark refräng.
Albumets producenter – svenska Ilya, Ryan Tedder med flera gör på helheten ett snyggt jobb med att behålla intresset genom låtlistan. Men med tanke på intensiteten i varje spår hade man med fördel kunnat ha fler avskalade produktioner och på så sätt öppnat upp – för mot slutet flyter ljudbilderna samman till en enda massa.
Missa inte intervjun med Tate tillsammans med Zane Lowe på Apple Music, där sångerskan pratar om nya albumet och kommande turnén.
Lägg gärna till Popmuzik bland dina bokmärken i din webbläsare. På det viset är det lätt att hitta tillbaka hit och att upptäcka alla de dagliga musiktips du kan läsa om här.
