Det har varit en åtta år lång väntan på att Luke Steele och Nick Littlemore i Empire of the Sun ska få tummen ur och släppa ett nytt album. Senast var med albumet Two Vines, som släpptes 2016. I musikvärlden är det ju en evighet när jakten på ögonblicklig tillfredställelse är här och nu och branschen någonstans känner att man inte är relevant om man inte ger ut något nytt regelbundet.

Men det Empire of the Sun inte har i produktionstakt tar de igen med sin storslagna visuella framtoning i allt från omslag till deras spektakulära musikvideor. Det är ju här de gör både sig själva och musiken till något mer än bara ett ljudspår. Det blir till ett koncept av det visuella tillsammans med musiken. Något som de verkligen lyckats göra med låtarna de släppt inför albumet Ask That God. Snygga omslag och lekfulla videor som liksom går hand i hand med den där storslagna känslan som duon förmedlar.

Ask That God börjar så otroligt starkt. Albumets fyra singlar samlar sig på de första spåren, samt att det femte spåret är ”teasern” AEIOU som släpptes tillsammans med PNAU. Det är den varma och medryckande Changes, dansanta Cherry Blossom och funkiga Music on the radio som känns som en bortglömd Scissor Sisters-låt, samt den Pet Shop Boys-doftande The feeling you get. Med en såpass stark och imponerande inledning skulle albumet garanterat kunna bli en given kandidat till årets album.

Albumet är dock inte riktigt så starkt i alla tolv spår. Mot slutet flummar herrarna ut lite för mycket på några av låtarna, vilket är synd. Kanske att ribban sattes lite för högt med just de fyra första singlarna? Men det är svårt att göra ett album som är 10/10. Här finns dock fortfarande en hel del starka låtar att uppleva genom resan tillsammans med Steele och Littlemore.

Revolve är definitivt en skön låt med sina retrosynthar och mjuka känsla. Happy like you är likt en lekfull knippe av energi med falsettsång och pumpande basgång. Även det storslagna titelspåret gav mig Pet Shop Boys-vibbar och blir en bra avstickare i det något svagare avslutet.
För när vi kommer till Wold World känns det mer som någon form av låt till en National Geographic-serie än den där starka poplåten och Rhapsodize tar oss djupt in i djungeln när den räknar upp olika djur. Kanske inte det roligaste jag hört i mitt liv. Det blir mest bara sex väldigt långa minuter.

På det hela är det dock ett bra popalbum. När det är starkt är det galet bra och bland det bättre duon gjort. Synd att albumet är lite baktungt dock. Det skulle ha räckt med 10 låtar och då hade balansen varit perfekt. I alla fall i min värld.

När du ändå är här.
Om du uppskattar att det finns en svensk musikblogg som dagligen ger dig nya musiktips, så får du gärna stötta arbetet med bloggen som Patreon.
Du kan antingen bli Popmuzik Liker för 12 kr i månaden eller Popmuzik Lover för 32 kr. Då bloggen inte har några rika finansiärer i ryggen eller någon störig reklam, så betyder det mycket med ditt bidrag som Patreon. Tack så mycket.