Efter att ha lyssnat igenom bidragen när de släpptes på fredagen var mina förväntningar inför helgens Melodifestival inte skyhöga. Det var mer eller mindre bara Klara Hammarström som jag hade som favorit, resten fick bli lite som det blev kände jag.
Det visade sig att det var ju inte alls låtarna som var det man tog med sig från veckans deltävling i Göteborg. Det var programmet.
Redan i öppningsnumret satte regissören Edward af Sillén tonen för kvällen. Vi slungades tillbaka till Melodifestivalen 1988 med tillhörande vykort från Göteborg, vitsar och dekor. Lägg sedan till rökande jurygrupper som sitter vid sina bord med kaffekanna och härligt tragiska väntrumspalmer så är det inget annat än genialt.
På scenen står ett återförenat Triple & Touch som grävt ner stridsyxan och en alltid lika härlig Lotta Engberg. Redan där skulle programmet kunna packa ihop, tacka för sig och avsluta med full pott. Men varför sluta när man är på topp. Det finns ju numera teknik som kan ta oss ut i universum, så the sky is no limit.
På tal om Lotta Engberg, så är hon helt magisk när hon intervjuar folk inne i köpcentrumet Nordstan och ber att få åsikter om veckans bidrag. Till det är hon full med kärlek och stöd till artisterna i de underhållande intervjuerna när hon samlat veckans startsexa. Hon är ett sådant proffs i TV och att ta folk att det är lite synd att hon inte är i fler program än bara Bingolotto.
Veckans stora snackis var utan tvekan mellanakten För männen som byter kanal där Edvin Törnblom försöker locka över vita straighta män till att självmant titta på Melodifestivalen för här bjuds det på en grillande Glenn Hysén, en vedhuggande Ferry Svan, en härligt bitter Ulf Brunnberg och Brandsta City Släckers. Det är så många referenser till det straighta manslivet att man inte kan göra annat än att skratta och njuta av åkturen med när Edvin kör ut i 200 km/h på Mellomotorvägen och bara levererar årets stora mellanakt. (Ja, det är nästan lite synd att de inte körde detta i finalen, men hej, det är ju alltid bra att ha saker man kan överträffa…) Hatten av och stående ovationer från denna lyckliga bög som igenkännande kunde skratta åt alla referenser och galenskap från den straighta världen.
Musiken då?
Som jag skrev i början var det ju främst Klara Hammarström som jag hade siktet på denna vecka. Sedan kändes det som Kaliffas energiska sommarpop var given att gå vidare, så även Erik Segerstedts radiovänliga popdänga. Nomi Tales udda sagopop hade också kunnat ta en av biljetterna kändes det som, så det var någonstans rättvist att det var just bland dessa fyra som slutstriden hölls.
Jag var definitivt förvånad över att Segerstedt fick flest röster i första omgången. Men min mors glädje-SMS fick mig att inse att han fortfarande är populär ute i stugorna. Det är ju ingen dålig låt, men hade nog personligen tänkt att Kaliffa skulle gå direkt till final utan att passera kval.
Med det har vi nu tre 40+-artister i finalen och en 20-något. Året då Mello blivit lite mer moget, eller bara det faktum att de äldre och mer rutinerade artisterna faktiskt levererar och har de bästa låtarna? Hur som helst känns det kul att det faktiskt är så.
Vi får se vad som hände nästa vecka. Då är den äldsta artisten 32 år och den yngsta 21.
Följ gärna bloggen på Patreon.
Där kan du som medlem få uppdateringar om nya inlägg i bloggen, läsa krönikor, rösta i roliga omröstningar och massa annat kul. Du kan bli medlem helt gratis, eller om du vill kan du även stötta bloggen med några kronor i månaden som Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover. Vi ses på Patreon!
