Det andra soloalbumet från FINNEAS bjuder på melodramatiska pianoballader, mysigt retrodoftande lunk och folkliga influenser. Med fokus på att skapa ett album som utforskar organiska instrument och live-element utför han arbetet med A i betyg. Kanske är det också därför de skickligt utförda och klanderfria produktionerna känns aningen anonyma. Som en av världens största låtskrivare och producenter är det endast fragment av den briljans som återfinns i hans egna verk.
Det andra soloalbumet från Finneas O’Connell inleds med låten Starfucker, en melodramatisk pianoballad med uns av narcissism och svallande stråkar som omfamnar honom och dämpar hans smärta. Det är inte en särskilt sympatisk start till en musiker vars berömmelse kom till genom att skapa världsförändrande musik. Men lyckligtvis går resten av For Cryin’ Out Loud i en mycket mer angenäm ton av denna popkraft.
Finneas debut Optimist från 2021 kom med den ambition man kan förvänta dig av en talang bakom kulisserna som vill göra sitt eget statement, med tankeväckande låtar i Covid-teman. Den här gången är han inte lika fylld av stora gester. En del av albumet ekar den skuggiga, fint polerade alternativa popen från Billies utmärkta album Hit Me Hard and Soft, fast med mindre fängslande närvaro i centrum. Lotus Eater är ett exempel på detta, en elegant åttiotalsfärgad halsbränna med en suddig baslinje och en rundad melodi. Även Sweet Cherries med sin lekfullhet och ”två låtar i ett” koncept för tankarna till syrrans platta. Som allra mysigast är albumet när FINNEAS skalar ner som på den intima akustiska Little Window där känslan landar i gammal folklig Bon Iver. Även Same Old Story som öppnas med ett mumsigt solopianonummer rör sig i samma musikaliska värld.
Albumets mer lättsmälta stunderna, när det öppnas upp en känsla av lugn återfinns i låtar som Cleats och Sweet Cherries. Men som absolut bäst är ändå FINNEAS i For cryin’ out loud. En låt som i mina öron har all potential att bli höstens mysigaste hit.
Liksom de flesta begåvade låtskrivare och producenter som är bättre på att hjälpa andra att förverkliga sin vision än att locka fram en egen, framstår FINNEAS soloarbete något mer som en anonym jobbansökan än ett argument för ett unikt konstnärligt perspektiv. Kanske är det då passande att den mest känslomässigt realiserade låten på albumet är en väldigt söt akustisk meditation över hans syskonvänskap med Billie – deras gemensamma minnen, hans beskyddande känslor för henne och det djupa, unika band de delar. Om du inte har turen att ha den typen av relation i ditt liv, kommer Family Feud få dig att önska att du hade det. Bara det rättfärdigar denna skivas existens, och FINNEAS välförtjänta framgång.
Om du uppskattar att läsa om ny musik i bloggen, får du gärna stötta arbetet med Popmuzik som Patreon. Det hjälper en oberoende musikblogg otroligt mycket om du kan bidra som Popmuzik Liker med 12 kr i månaden eller Popmuzik Lover med 32 kr. Det gör det möjligt att driva bloggen vidare som en bred och nyfiken musikblogg där du dagligen kan få nya musiktips varvat med intervjuer och recensioner, samt att det faktiskt hjälper artister om de har en plattform som de kan nå ut med sin musik på.
Tack för ditt stöd.