Johan Norborg är en singer-songwriter som är uppvuxen i Stockholms turistmecka, Gamla stan. Han har släppt musik sedan 2022 och kan ses som en kombination av Håkan Hellström och Jakob Hellman.
Nu är Johan aktuell med den euforiska singeln Du finns alltid kvar Gamla stan. En härligt upplyftande indiepoplåt med medryckande gitarrer och piano som här kryddats med härligt blås och körsång. Något som absolut för tankarna till nyss nämnda Hellström.
Låten i sig handlar om att växa upp bland kullerstenarna, att våga lämna men ändå alltid vilja komma tillbaka. För det är ju något bekant med ens hemkvarter. Om det så är i en liten ort mitt i Sverige, eller på Stockholms mest trafikerade gågator.
Jag tyckte ju detta var riktigt härligt och skönt medryckande. Det är ju något med den där euforiska känslan och energin i låten som fick mig att tända till på detta. Sedan är ju bara faktumet att det faktiskt bor folk i Gamla stan spännande. Klart att det gör, men det känns mest ett ställe för turister och företag som hyrt in sig i de olika kåkarna.
Jag bad Johan berätta mer om låten, hur han började med musik och om hur det var att bo i Gamla stan i en intervju som du läser här nedan.
Om du uppskattar intervjuerna i bloggen och att du dagligen kan hitta nya musiktips här i Popmuzik, får du gärna stötta arbetet som Patreon. Då bloggen inte har några rika finansiärer eller störig reklam, så är det tack vare att du blir Patreon som det går att driva bloggen vidare. På det viset kan fler spännande artister upptäckas här. Vem vet, nästa gång kanske det är någon du känner som får möjlighet att synas i bruset. Då är det ju fint att veta att du varit en bidragande faktor för det. Så blir gärna Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover på Patreon.
Vad ska du göra i sommar?
Har några spelningar med mitt kära band, däremellan ska jag jobba som kolloledare ute i skärgården och ta hand om grisar, får och höns tillsammans med kollobarnen! Ser nog mest fram emot att sitta på en sommaräng långt bort från all civilisation, spela på min gamla gitarr och låta moln långsamt glida förbi över ljusblå himmel!
Om du skulle beskriva dig och din musik för någon som aldrig hört dig, vad skulle du säga då?
Svår fråga, frågade Chat GPT: ”Johan Norborg är en artist från Gamla stan. Hur skulle du beskriva honom med tre ord?”
Chat GPT svarade:
”Tack för klargörandet! Om Johan Norborg är en artist från Gamla stan, skulle jag beskriva honom med tre ord som:
- Talangfull
- Stadshjärta
- Visionär”
Tre grunder om Johan Norborgs musik (ej ChatGPT, bara Johan):
- Kullerstenspop
- Upplevs bäst live!
- Textbaserad blandning av ös och ballader!
Tack ChatGPT och tack till mig själv.
Hur kom musiken in i ditt liv och fick dig att vilja bli artist?
Blev intvingad i gosskörssvängen av min kära mor och far när jag var sex, sen blev det Adolf Fredrik, cello- och pianolektioner (belöning för cellospelandet var att få äta ett happy meal på McDonalds Rådmansgatan efter varje lektion, efter pianolektionerna blev det alltid fotbollsmatch i köket, så det var värt det). Artisteriet har nog alltid funnits där naturligt inom mig, att vilja stå på scen och fånga en publik är allt. I grunden är jag bara en 12-årig Suzuki-spelande cellist som lever för att få sin happy meal-leksak (och de där komprimerade minimorötterna).
Vilka artister har inspirerat dig genom åren och på vilket sätt?
Jag älskade One Direction när jag var 13. Hade rummet fullt med affischer på de fem brittiska killarna i tajta beiga chinos och jag bad frisören att klippa mig exakt som Harry Styles. Fascinationen för krullhåriga män är kvar än. Mer i formen av Göteborgs Harry Styles, Håkan Hellström. Förebilder för mig är en viktig del i att våga drömma om något större, om de kan så kan jag också! Håkan betyder väldigt mycket för mig då jag anser att han visar att man inte måste göra elektronisk autotunad pop utan så länge du gör din egna grej kommer glädjen skina igenom! Andra icke krullhåriga personer som jag tycker om är Ulf Lundell (efter att ha läst Jack), Joel Alme och Annika Norlin.
Var ser du dig själv om säg tre fyra år?
Jag har länge haft ett personligt mål att bli mer mystisk, vilket misslyckas varje gång jag har försökt. Kanske måste köpa mer mörka polotröjor och citera Kafka istället för att svara vid tilltal. Förutom personlig utveckling i form av mystik skulle jag om tre år vilja ha släppt minst ett album till och ha spelat på de flesta av de mellanstora scenerna i Stockholm. Hade även varit en dröm att få vara förband på ett större bands sommarturné och spela i Folkparkerna runt om i landet!
Har du några andra intressen vid sidan av musiken?
Hammarby har varit ett stort intresse sedan födseln. Om du inte ser mig i Gamla stan är jag förmodligen på Nya Söderstadion och hoppar runt i klacken! På senare år har jag även hittat litteraturen och planerar att en vacker dag låsa in mig i en timmerstuga i Norrland för att skriva en bok (som Jack Kerouac gjorde då han skrev On the road, fast ej i Norrland utan Manhattan). Att skriva en bok är dock främst för att då har jag chansen att få vara med i Författarlandslaget (googla så kommer du förstå charmen). Men innan det blir bok måste mer musik skrivas! Musiken är yngre än litteraturen!
Vilken var den första låt som du skrev som du kände dig nöjd med och hur blev den?
Texten gick så här: ”Svenska pianofabriken, du blir aldrig besviken. Svenska pianofabriken, en riktig familjeweekend.” Jag visste redan då att detta kunde bli stort. Skriven på Mäster Olofsgårdens fritidsgård runt år 2012.
Hur är föresten musikscenen mitt i Stockholm som ung musiker? Går det att få spelningar inne i staden?
Jag tänkte länge att det var omöjligt att få spelningar i Stockholm och sökte mig istället till scener utanför den pretentiösa huvudstadens murar (Bollnäs, Karlstad, Malmö, Ljusdal, you name it!) men när man lär känna fler och fler band lär man sig att det viktiga är att samarbeta, att tillsammans göra de små scenerna som finns i staden till ett alternativt Mekka! Om vi är tre bra band kan vi fylla de mörka källarscenerna och tillsammans bygga upp något fantastiskt! Det gäller bara att hitta rätt folk och våga skapa sina egna evenemang istället för att vänta på att något ska hända!
Hur föddes idén till Du finns alltid kvar Gamla stan och hur arbetade du fram låten från demo till det vi hör idag?
Jag ville skriva en hyllningslåt till platsen där jag växte upp. Både för det fina och fula i Gamla stan. Kullerstenarna, Skeppsbron, turisterna, fyllon, slottet, julmarknaden, turistbutiker, Svenska akademin. Innan vi spelar in en låt i studion ser jag till att spela den mycket med bandet både i replokalen men också på gigs och långsamt bygga upp en form och ett sound som funkar. Tror vi spelade Du finns alltid kvar i Gamla stan på spelningar i över ett halvår innan vi faktiskt spelade in den!
Hur var det förresten att växa upp i Gamla stan bland myllret av människor?
Det är när jag flyttat bort från Gamla stan och blivit äldre som jag inser att det var något utöver det vanliga. Att ha gränser som ”du får inte gå längre än till slottet” eller att skolans matsal var ett gammalt munkkloster. När man var liten var det bara hemma. Då var gränderna ens stigar och turisterna något som man kunde tjäna en slant på som ung gosskorist genom att sjunga på Västerlånggatan. De gånger jag är hemma hos mina föräldrar idag blir jag helt galen på alla turister utanför fönstret vid Triewaldsgränd och flyr snabbt ut till Skeppsholmen för att få någon form av lugn! Trots alla turister, spökvandringsguider och måsar som finns på kullerstenen så är det hemma för mig. Du finns alltid kvar Gamla stan!
