Britta Bergström har som körsångerska lyft fram många av Sveriges största artister när de står på scenen. Hon har körat i Melodifestivalen och Eurovision Song Contest, Så Mycket Bättre samt Allsång På Skansen. Alltid i bakgrunden och alltid den där starka rösten som stöttar artisten som står längst fram och sjunger.
Nu efter 30 år i musikens tjänst, är det dags för Britta att ta steget ut i rampljuset och släppa sin första egna singel som hon döpt till I mina ögon. Låten i sig kan ses som en jubileumslåt för Britta, som trivts bakom de andra artisterna och aldrig känt ett behov att själv stå i centrum.
Med hjälp av låtskrivarna Pär Soini, David Lindgren Zacharias och Jens Hult framför Britta en låt som handlar om vad musiken betytt för henne.
”Texten handlar om vilken resa musiken har tagit mig på genom livet och vad musiken har betytt (och ännu betyder) för mig. Men även musikens kraft och betydelse för de flesta människor, hur man kan färdas tillbaka i tid och rum när man hör en låt från förr. Minnena vaknar! Det blev så tydligt när jag under pandemin sjöng utanför äldreboenden. Gamla och dementa människor som plötsligt sjöng med i låtar från förr, trots att de har tappat talet! Det var också de som ville resa sig från sina rullstolar för att dansa. Musikens kraft… så mäktigt! Det är vad låten handlar om.”
Det fina med I mina ögon är det stöd som Britta själv fått av sina artistkollegor. För i bakgrunden körar inga mindre än Carola, Lisa Nilsson, Jill Johnson, Tommy Nilsson, Helen Sjöholm, Uno Svenningsson och Jennifer Brown (som för övrigt var den som tog in Britta som körsångerska första gången 1994). Jag tyckte det blev otroligt fint med en omvänd sättning, där dessa starka röster från hjälpa till att lyfta fram Britta själv.
”Jag skrev ett sms till några artister som jag jobbat mycket med under åren: ”Nu har jag, gladeligen, körat bakom er i 30 år. Jag tänkte att vi vänder på steken – vill ni köra bakom mig på den här låten?” Responsen var så otroligt fin så jag blev alldeles rörd. ”Vilken ära!”, ”Alla dar i veckan!” och ”Självklart!” var några av svaren jag fick.”
Jag tänkte det var på sin plats att ställa några frågor till Britta om låten och om jobbet som frilansande musiker. Om du uppskattar mina intervjuer i bloggen får du gärna bli Patreon och stötta arbetet med Popmuzik. Då bloggen inte har några annonser eller rika finansiärer utan bara drivs av passionen för musiken och att lyfta fram duktiga musiker, så hjälper Patreons mycket för att kunna driva vidare denna dröm.
Men nu ser vi vad Britta svarar på mina frågor:
Hur var känslan när du äntligen fått släppa din första singel där din först fick stå i centrum?
Jag har ju sjungit kör på väldigt många låtar som spelas på radion, så det var inte något nytt att höra mig själv på radion liksom. Men det här ÄR en annan känsla! Det känns som att jag ska putta ut låten från boet och förhoppningsvis se den flyga. Första gången jag hörde den på radion så kände jag mig stolt och jag kunde se tillbaka på hela processen med att skapa den här låten, jag känner att jag har haft väldigt roligt på vägen och nu var det dags att låta andra ta del av det vi har pysslat med i studion. Jag älskar ju körsång och att sjunga ihop med andra så när jag hör min röst solo i verserna så tycker jag att den känns lite ensam…men när refrängen kommer med den maffiga kören så känns det tryggt igen, hahaha!
Du har stöttat så otroligt många talangfulla artister med din sång under dessa 30 år. Har du några minnen och upplevelser som stått ut lite mer som du vill dela med dig av?
Jag har samlat på mig så många upplevelser och minnen genom musiken så att det nästan är svårt att plocka ut nån enstaka händelse. Men så klart, att vara med och vinna Eurovision två gånger (med Loreen och Måns Zelmerlöw) var ju såklart stora och omtumlande händelser. Att få vara en i bandet i Så mycket bättre i 15 år har också betytt mycket. Där har jag fått vara med och se många mer eller mindre okända artister få sina stora genombrott för den svenska publiken; Petra Marklund, Laleh, Miriam Bryant, Ellen Krauss, Molly Hammar, Albin Lee Meldau och Benjamin Ingrosso är några exempel. Det har varit häftigt! Allsång på Skansen under pandemin är nånting som också sticker ut. Hur håller man allsång utan publiken på plats? Det var en utmaning för hela produktionen.
Hur ser förresten vardagen ut för dig som frilansande musiker? Du är ju ett etablerat namn idag, så får du många förfrågningar som gör att kalendern fylls upp fort, eller är det även för dig en underliggande stress över att hitta uppdrag?
När jag flyttade till Stockholm så var det för att studera till lärare, vilket jag också fullföljde. Det var parallellt med mina studier som jag fick in en fot i Stockholms musikliv. Och så hade jag det i 15 år. Jag jobbade deltid som fast anställd vikarie på skolan och övrig tid var jag iväg på olika musikjobb. Det innebar en trygghet. Var det färre jobb med musiken så kunde jag alltid jobba mer i skolan. Och det brukar jag ännu råda unga musiker som är på väg in i musikbranschen, ”skaffa dig ett extrajobb att ha vid sidan av”. Sedan 15 år tillbaka så är det uteslutande musikjobb av olika slag. Jag gillar inte att lägga alla ägg i en korg så jag har byggt upp många olika ben att stå på. Jag körar på turnéer, galor och konserter och jag har en egen sång-och pianoduo ihop med Kerstin Ryhed. Vi uppträder på middagar och fester men vi åker även runt till körer och håller i inspirationsdagar och har konserter. Jag har även en barnmusikgrupp, Kompispatrullen, med vilken vi turnerar i förskolor och lågstadium och sjunger med barnen, jag sjunger som gästsolist med storband och partyband och jag föreläser på musikskolor. Blandningen är stor och det älskar jag. Det blir en hel del resor när jobben ska genomföras men ganska mycket tid jobbar jag även hemma när jag förbereder mig, jag repeterar stämmor, övar texter, mailar arrangörer och så vidare. Jag har även en liten studio hemma så ganska ofta spelar jag in körer till olika skivproduktioner.
Du bjöd in en del artister att köra bakom dig nu när du spelade in låten. Hade du förväntat dig det gensvaret och var det en utmaning att få till själva inspelningen med alla inblandade?
Ja, jag skrev till några av de artister som jag har jobbat med mycket under alla år. Jag tänkte nog nånstans ”kan man göra så här?” men samtidigt… vi är ju också goda vänner och jag räknade med att de ärligt nog skulle tacka nej om de inte kunde medverka. Det finns ju många skäl till att det kanske inte skulle passa en väldigt uppbokad artists schema att göra en sån här sak. Men till min stora glädje och kanske även förvåning så tackade alla ja, med väldigt fina och värmande svar, ”självklart”, ”vilken ära”, ”alla dar i veckan” var några av svaren. Att få ihop dem till en samlad studiosession hade jag inte ens med i tanken..hahaha. Den som lyckas få ihop deras kalendrar skulle lätt få guldmedalj i logistik! Skämt åsido, alla spelade in på sitt håll. Några har studiomöjligheter hemma, några spelade in hos producenter de jobbar med för tillfället och några sjöng faktiskt t o m in sina stämmor i röstmemoappen i telefonen! Det funkade fint! Sen kom jobbet med att mixa alltihop, det kändes viktigt att de enskilda rösterna skulle komma fram, trots att de är så många.
Berätta lite om arbetet med I dina ögon. Hur låten tog sin form och blev till det vi hör idag.
Det började gro en tanke i mig i slutet av förra året, ”nästa år är det 2024, det blir mitt 30:e år som frilansande musiker. Det borde jag fira!”. I alla år har jag fått frågan om jag inte vill släppa något eget och det har aldrig varit något jag har drömt om. Men plötsligt kändes det som ett perfekt sätt att fira 30 års-jubiléet. Jag kontaktade några låtskrivare och producenter som jag känner, jag berättade min tanke och de gick omedelbart igång på idén. Det är Pär Soini, David Lindgren Zacharias och Jens Hult som jag har skrivit tillsammans med och jag är SÅ tacksam för att de och deras rutin på områden där jag är novis, i låtskrivandet och musikproduktion. Texten handlar om vad musiken har betytt för mig i mitt liv, men inte bara för mig. Jag började också tänka på när jag under pandemin sjöng utanför äldreboenden. Där fick jag se hur dementa som hade tappat talet, ville sjunga med i låtar från förr. Och det fanns de som satt i rullstol som ville upp och dansa! Vilken kraft musiken har. Tänk hur starkt vi kopplar låtar och musik till olika perioder i livet. Det handlar låten om.
Med din debutsingel ute, har du fått blodad tand och vill släppa fler låtar?
Haha, ja, men faktiskt! Det här var verkligen från början endast tänkt som EN jubileumslåt för att fira. Den respons jag har fått nu hade jag aldrig vågat drömma om! Jag har fått så mycket uppmuntran, pepp och lyckönskningar från folk runt om i Sverige att det känns som om jag har fyllt 100, haha! Det har faktiskt fått mig och de andra låtskrivarna att börja fundera på en fortsättning. Det här var ju roligt! Vi ska ses och spåna men jag tror faktiskt att vi kommer att fortsätta samarbetet. Om inte förr, så kommer vi kanske att släppa nåt till jul?
Sommaren står inför oss nu. Vad ser du fram emot att få göra under sommaren?
Jag älskar att sommarvärmen är här! Jag gillar sol och bad och vi har en liten enkel fiskestuga i Luleå skärgård. Där gillar jag att vara med min familj. Men jag ska också jobba och jag har nog världens roligaste sommarjobb! I juni ska vi spela in en ny säsong av Så mycket bättre på vackra Gotland och sedan drar Allsång på Skansen igång efter midsommar. Det ser jag mycket fram emot.
