Stina Lindberg kommer ursprungligen från den lilla kustorten Fjällbacka uppe i Bohuslän. Ett samhälle som förutom fina badklippor kanske mest är känd för alla mord i Camilla Läckbergs olika romaner. Stina har dock lämnat både klippor och fiktiva mord bakom sig när hon numera bor i Göteborg.
Nu är det dags för Stina att bli kort och gott STINA i versaler för pop-Sverige när hon här debuterar med singeln Fattat att jag lever. En skönt medryckande och soulig poplåt som handlar om sångerskans sökande efter kickar i livet. Att ständigt jaga något som får henne att känna. Som just får henne att fatta att hon lever.
”Jag skrev den först med en annan titel, men sen i ett jam med min gitarrist så landade den i Fattat att jag lever. Låten blev till i musiken liksom.
STINA
Jag ville att den skulle kännas ”stor” i refrängen, lekfullt soulig och groovy. Jag älskar att leka med ord och rytmer, men vill ändå att den skulle ha en tyngd och storhet i refrängen.”
Känner du själv igen dig den där rastlösheten? Att vara lite som en vithaj och ständigt behöva röra dig för att inte dö, men i detta fall inte kroppsligt utan mer av tristess. Det behöver kanske inte vara som att en dag utan byngyjump eller att inte kunna köra 200 km/h på en grusväg är en förlorad dag. Men att man ständigt ändå utmanar sig. Att leva lite.
”Jag vill att min musik ska kännas som en kärleksfull käftsmäll som både speglar vardagsrealismen men också drömmarna och den längtan vi alla bär på. Min förhoppning med Fattat att jag lever är att alla ska få känslan av att vi gungar i samma båt, och att det finns något fint med det också.”
STINA
Fattat att jag lever är skriven av artisten själv och producerad av Pontus Kalm, samt att vi även hör Simon Ljungman på piano och gitarr.
Jag bad STINA berätta lite mer om sig själv och låten under en intervju, som du kan läsa här nedan. Om du uppskattar de intervjuer som görs i bloggen får du gärna stötta mitt arbete som Popmuzik Liker eller Popmuzik Lover på Patreon. Då bloggen inte har några annonser eller rika finansiärer i ryggen utan enbart drivs av en passion för musik är det bloggens Patreons som gör det möjligt för den att köra vidare. Hoppas du ser ett värde i det jobbet och vill bli Patreon.
Hur hård skulle du säga att en kärleksfull käftsmäll är? Är det liksom blåtira och blod eller mer känslan av att bli stucken av en mygga, eller är det något helt annat?
Haha! En kärleksfull käftsmäll är för mig att bli träffad, du vet när någon säger något till dig som kanske gör ont, men du känner ändå att det är sant, så du kan inte riktigt bli arg på personen. Det är kärleksfullt för att det är ärligt, men en käftsmäll för att det gör ont att bli träffad.
Hur kom musiken in i ditt liv och vilka artister har inspirerat dig mycket genom åren?
Några som jag haft som förebilder sen jag var liten är Gwen Stefani, Alicia Keys, Norah Jones och Lisa Ekdahl. Det har nog format min stil både omedvetet och medvetet. Jag har alltid inspirerats av kvinnor som kan vara starka och ödmjuka på samma gång. Jag var nog mer light jazz förut, nu har jag halkat in på pop. Det är kul!
Musiken har alltid funnits i min familj, min farmor o farfar var folkmusiker och min pappa sjöng barbershop på ovanvåningen när jag skulle sova.
Du har tillbringat mycket tid i Brasilien. Vad har det varit som lockat med det landet och har du några speciella minnen från det landet som du vill dela med dig av?
Åh, gud. Jag älskar Brasilien. När jag var där första gången ville jag aldrig åka hem. Ett fantastiskt musikminne är när jag var och kollade på några jazzmusiker i Rio som sen blev mina vänner. Sen visade det sig att de spelat med Lisa Nilsson. Så coolt. Ett annat är när jag lärde mig surfa. Eller när jag trampade snett och nästan trampade på en livsfarlig orm i djungeln… Då kände jag att jag levde kan man säga! Brasilien är som en del av mig, och det kommer nog alltid att vara det. Jag gjorde allt för att lära mig portugisiska, pratade med främlingar, såg filmer, lyssnade på brasiliansk musik. Nu sitter det som berget.
Hur är förresten musikscenen i Brasilien.
Musikscenen finns överallt, det är det som är så häftigt. Det finns på gatorna, på större scener. Ibland sitter några och jammar med en atabaque och en pandeiro, sen ansluter servitrisen och någon annan som går förbi. Det är underbart. Alla får va med, typ. En gång såg jag Seu Jorge live i Sao Paulo, han började spela klockan fyra på natten, vilket var helt sjukt sent, vi hade väntat forever. Men det var gött. Ingen verkade sur. Det var utomhus så alla njöt av festen och blev bara ännu gladare när han väl kom ut på scenen.
Vad fick bitarna att falla på plats att nu skriva och släppa musik?
Jag har alltid skrivit musik, ända sen jag var liten. Det har alltid varit ett naturligt sätt för mig att uttrycka mig på. När jag var liten ville jag bli journalist och skrev egna tidningar och noveller. Sedan blev det mer musik. Jag har nog haft svårt att hitta meningen, alltid jobbat i sociala jobb där fokuset legat på andra än mig själv.
Det har känts ego att satsa på något där jag ska sälja in mig själv på något sätt. Jag har aldrig längtat efter applåder. Men så började jag visa min musik för vänner o familj och såg att de blev berörda. Om det kan betyda något för någon annan så får det ju en större mening.
Det är ju väldigt roligt att vara kreativ också, jag tappar halva mig själv om jag inte får vara i skapandet liksom.
När du skriver låtar, vad inspirerar dig i första hand till dina texter och vilken känsla vill du helst förmedla?
Känslan kommer nog först. Jag känner något, det kan vara frustration eller en stark känsla av något slag. Sen går jag in i något sorts flow, skriver och hör rytmer i meningarna typ. Någon gång går jag från musikens håll. Jag vill förmedla något sorts budskap och jag brinner ju för filosofi. Jag vill få människor att reflektera över olika saker och ifrågasätta sina sanningar. Allt är inte svart eller vitt. Jag försöker undvika heartbreak-storys. Det finns annat att skriva om än att konstant få sitt hjärta krossat av en man. Sen är det klart att man måste få skriva om det också, alla går väl igenom heartbreaks. Men jag strävar mot att skriva om annat och jag vill också stärka mina lyssnare.
Minns du den första låt du skrev och hur den blev?
Ett av de tidigare minnena jag har är att jag hade ett band med två tjejkompisar när jag var typ 8-9 år. Vi var stenhårda tyckte vi och hette Black Clouds. Vi brukade spela i Karins garage, hon hade riktiga trummor och keyboard. Vi åt rischoklad och skrev låtar. Always sunny hette nog våran största hit. Den fick pappa översätta för vi kunde ju inte engelska. Haha!
Berätta hur Fattat att jag lever kom till och hur den utvecklats från demo till det vi hör idag.
Fattat att jag lever hette egentligen något helt annat från början och handlade om att jag aldrig kan vara stilla, att jag alltid vill vidare. Sen var jag inspirerad av de där popiga låtarna som har ett ”stort sound”, jag tror det är som en gospel-känsla. Jag ville att den skulle vara groovy och kul, men samtidigt fånga den där känslan av att alltid leta efter att känna något. Kickar. Jag minns att vi jammade fram den utifrån mitt rå-material av text. Sen tog det 2 år innan den var färdigproducerad och klar.
Är det någon del i texten eller arrangemanget som du är extra nöjd med?
Jag gillar ord-lekarna. Att jag driver om mig själv. Jag är nöjd med harmonierna. Min favoritdel är nog ”Alla sa till mig ba – gör slut – så jag lyssna, tog mig – norrut”. Jag gjorde ju verkligen det. Lyssnade på mina kompisar och drog själv till Nordnorge. Sen blev det ju jättebra där. Träffade ett gäng norska musiker och vi spelade Bo Kaspers-covers på den lokala puben.
Vad gör du själv för att känna att du lever?
Jag känner nog att jag lever när jag är spontan. Ofta när jag rest någonstans har jag gjort det själv, och typ bokat biljett en vecka innan. Bara för att jag får en kick av att jag kan göra det själv. Jag kan känna att jag lever när jag gör något utan att planera så mycket. Släppa taget, typ. Jag har aldrig varit bra på att planera. Det är helt enkelt för tråkigt.
Med singeln ute nu, vad är planen framåt för dig?
Planen är att fortsätta släppa musik. Jag har flera låtar på lager, vissa är mer klara än andra.
Vi kan bland annat se dig uppträda på Nefertiti här i Göteborg tillsammans med Cissi den 15:e Maj. Vad kan publiken förvänta sig av en spelning med STINA?
Jag hoppas att publiken ska känna något bara. Glad, ledsen, träffad. Något bara. Det ska bli otroligt kul och det är ett riktigt gött gäng duktiga musiker med, så jag ser fram emot det verkligen.
