Jag ska inte förminska The Knifes storhet.
De har släppt några riktigt bra skivor, med Deep Cuts och Silent Shout som milstolpar.
Sedan gick syskonen Dreijer åt varsitt håll och samtidigt sa de adjö till bra melodier och byggde mer upp en ljudbild (nej, jag har inte fattat Fever Ray -projektet storhet heller).
Något som de dragit till sin spets på Shaking The Habitual.
Skivan är vare sig rolig eller trevlig att lyssna på.
Det är beats och ljud blandad i en kall och själlös sörja. Inga melodier eller något vettigt. Ärligt så blir jag mest stressad av hur dåligt detta är.
Vi får den nästan 20 minuter långa Old dreams waiting to be realized , som är rymdmusik hämtad från en sömnig Science Fiction-film. Hade det varit ett rent soundtrack – visst, då hade jag köpt det. Men på en nära 100 minuter lång skiva av en grupp som en gång i tiden var pop, nej, där passar den inte. Att vägen dit och ifrån är minst lika skum och olyssningsbar gör ju inte saken bättre.
Låtarna blir bara långa och plågsamma stycken lika kalla och sterila som metallredskap i en sjukhussal. Hade syskonen bara lagt in lite hjärta i detta så kanske det höjts ett snäpp – men zombier känns mer levande än Shaking The Habitual.
Om Karin gjorde rätt i att kalla sig för Feaver Ray när hon gick solo, så borde de kanske även gett ut detta under annat namn – för varumärket The Knife är nog förlorat för gott nu.

0%