Diskoteket är en duo från Sundsvall som här debuterar med singeln Förlorade.
Med en elektronisk ljudbild av synthar och läckra rytmer levererar duon en storslagen poplåt med skön slowmotion-känsla. Det blir lite av en filmisk känsla över musiken. Det känns som den passar att spelas upp under en intensiv scen i en film. Du vet, slutet av andra akten där allt verkligen går åt helvete för protagonisten och allt sugs in i det där svarta hålet som känns omöjlig att ta sig ur. -Den känslan.
Låten i sig handlar om sena nätter som du inte riktigt minns, eller kanske mer inte vill minnas… Jag bad duon utveckla lite mer i denna intervju.
Först; grymt namn. Hur landade ni i namnet Diskoteket?
K: Vi hade egentligen bestämt oss för att heta Keen, men insåg efter ett tag hur problematiskt det skulle bli att förstå hur det stavas, och att vi skulle blandas ihop med det något mer etablerade bandet Keane. Sedan strax innan release, i uppvaknandet från en två veckors covid-dimma dök idén om namnet upp och kändes bara helt rätt.
J: Fun fact så släppte Keane en EP samma dag som vi släppte Förlorade, så vi dodged a bullet there, haha.
Hur träffades ni och vad var det som fick er att skapa musik ihop?
J: Vi har gjort musik ihop i typ 10 år. Diskoteket föddes ur en nyfikenhet och önskan om att göra musik på svenska. Vi har båda lyssnat och varit inspirerad av mycket svensk musik, men aldrig själva testat skriva något. Vi började löst snacka om att starta ett projekt på svenska och några dagar senare fick jag en demo [på en ännu outgiven låt] på en vers skickad till mig. Jag kände direkt att det hade potential att bli något grymt bra.
Vad har ni för likheter och olikheter när det kommer till musik. Hur kompletterar ni varandra i studion?
K: Vi båda uppskattar snyggt skriven och producerad popmusik och har mycket gemensam musiksmak. När det kommer till olikheter skulle jag säga att jag är mer låtskrivare och producent och tycker om att skriva mycket musik både till egna projekt och till andra.
J: Och jag lägger nog mer tid på att nörda ner sig i syntar, utrustning och hårdvara och har t.ex. mycket tankar på hur musiken skulle framföras i ett framtida liveset. Att göra musik med en kompis är en lyx, jag känner att vi kan vara väldigt ärliga med varandra och det blir alltid bra i slutändan!
Hur föddes idén till Förlorade?
J: Förlorade började som en instrumental demo som jag hade sedan tidigare. När vi startade projektet gick jag igenom mycket av mina idéer och beats för att se om något skulle passa. Det som var grunden till Förlorade var något vi båda fastnade för direkt.
K: Jag minns att jag började sjunga “förlorade” som refräng redan första gången jag hörde demon. Efter det gick jag hem och skrev texten utifrån den titeln. Jag började tänka tillbaka på en tidigare period av livet, en destruktiv period där det festades lite för mycket och helgerna bara flöt ihop med varandra.
Älskar den ganska intensiva känslan i låten. Hur arbetade ni fram arrangemanget i låten?
J: Tack, vad kul att höra! Jag älskar storslagna arpeggion och skitiga, gärna lite aggressiva syntsound. Soundet är faktiskt ganska oförändrat från den instrumentala versionen som jag först gjorde.
Arret var nog det som krävde minst jobb på den här låten, det kom rätt naturligt. Vi spenderade mer tid med småfix som övergångar och trumfills. Sen tror jag att sången bidrar mycket till den intensiva känslan.
Är Förlorade en bra indikation på den ljudbild vi kan förvänta oss av Diskoteket i framtiden, i och med att ni valde den som första singel?
K: Av de låtar vi har på gång är temat och känslan absolut åt samma håll; vi inne på ett syntinfluerat popsound med melankoliska texter.
Hur det kommer låta ännu längre fram kan vi nog inte svara på än. Vi gör det här bara för att det är roligt, och skriver musik vi själva skulle vilja lyssna på. Sen får soundet gå åt det håll som behövs för låten, och för att vi ska tycka det är kul att fortsätta släppa musik.
J: Vi låter våra känslor styra vilken riktning det tar helt enkelt!
Om ni skulle göra en musikvideo till Förlorade, vad hade handlingen varit om ni hade möjlighet att göra den precis som ni ville?
K: Spontant ser jag framför mig att man får följa två personer som hamnat i det destruktiva livet. De möts mitt i kaoset och gör det inte lättare för varandra. Eller så gör de det? Kanske att den är filmad i stil med videon till Tove Lo – Habits.
J: Eller så gör vi en kopia av Sandstorm?!
