Very var det första albumet jag köpte med Pet Shop Boys. Det var singeln Go West som fick mig att på allvar få upp ögonen för duon, så jag köpte albumet i den orangea legoasken på vinst och förlust. Jag tror ärligt inte att albumet lämnade min CD-spelare de efterföljande veckorna. Då var det enbart Very som jag lyssnade på. Jag verkligen älskade albumet. Hur det var så mycket och over the top. Allt från inledande Can you forgive her? hysteriska eurodance-låten Yesterday, when I was mad. Dramatiska och teatraliska The Theatre, eller den fantastiska Young Offender. En låt som borde ha varit en singel, men som sedan fick en minst lika fantastisk remix av Jam and Spoon, som fortfarande till dagens datum är en av världens bästa remixar. Så jag antar att det är förlåtet sedan länge.
Jag beställde snabbt den limiterade dubbelutgåvan av Very, som då paketerades i mjuk vinyl och innehöll dansalbumet Relentless. Sex låtar som ingen klockade under fem minuter och som främst Chris Lowe hade gjort av bara farten under arbetet med Very. Om Very var för topplistorna och radiostationerna, så var Relentless för dansgolvet. Samtidigt kändes det som att Relentless i sig skulle ha kunnat varit ett ”riktigt” album med någon obskyr dansgrupp i början av 90-talet. För det är likt allt annat Pet Shop Boys gör otroligt välproducerat och ger långt ifrån känslan av ”bara en bonus-CD”. Men för Pet Shop Boys var det just det. En bonus för fansen. Det tackar man ju för.
Jag hade tre favoriter från Relentless som jag fortfarande återkommer till. Inledande My head is spinning för den dansant och nästan malande känslan. Det är som låten som tänder upp dansgolvet och verkligen starar festen. Instrumentala KDX 125 som har lite av en filmisk känsla och som borde passa i en racing-film eller liknande. Om inget så känns ju motorcykelljuden perfekt för det. Sist var avslutande One thing leads to another, där det blir mer pop fast till ett hiphop-beat och samtidigt läckert melodiskt. Sticket strax innan tre minuter är sjukt snyggt och värt allt.
För mig var Relentless kanske inte Pet Shop Boys när de var som bäst, men istället som mest lekfullast. Detta skulle ju ha kunnat varit sex b-sidor till singlar men nu fick de istället en egen helhet som eget album, vilket jag uppskattade. Sedan skulle säkert låtarna Euroboy och Some speculation som släpptes tillsammans med singeln Yesterday, when I was mad också ha platsat på Relentless, men fick istället bli just b-sidor. Samtidigt så passade Relentless så otroligt bra ihop med låtarna på Very. Detta glittrande popalbum som var just Pet Shop Boys när de var som mest, behövde även ett renodlat dansalbum för att tillsammans skapa en helhet. En mix av radiohits och mer dansorienterade låtar.
Personligen rippade jag ner min CD av Relentless i iTunes / Apple Music redan i början av 2000-talet. Nu när den nu äntligen släpps som stream och i LP / CD-format 30 år senare är det kul att än en gång höra genom albumet i Lossless denna gång, samt att alla äntligen kan uppleva denna pärla med Pet Shop Boys. Det är som sagt inte deras bästa album, men som en bonus-CD för den danssugne var och är det en härlig upplevelse.
