Anders Ekblad och hans musikprojekt Mikäel är äntligen tillbaka. Med IKON släpps första av två nya singlar innan sångaren släpper sitt andra album Vilda Fanor den 11:e Augusti.
Med en drömliknande produktion som byggs upp av gitarrer och mjuka synthar berättar Mikäel om en ung tjej som saknar och längtar efter en vuxen förebild i sitt flickrum fylld av posters på gamla musikikoner. Jag tyckte detta var sjukt snyggt. Både för texten som verkligen träffar rakt i hjärtat. Men också för arrangemanget som blir luftigt svävande samt att jag tyckte kontrasten mellan Mikäels sång och körsångerskan blev väldigt bra.
Jag bad Mikäel svara på en knippe frågor om låten och kommande albumet, som du kan läsa här nedan.
Det var ett tag sedan vi höra något nytt från dig. Vad har du haft för dig under de senaste åren?
Det har kretsat mycket kring musik och skrivandet av nya låtar både på svenska och engelska. (Fortsättning nedan!)
Snart dags för ditt andra album. Hur skiljde sig arbetet med Vilda Fanor och Hemligheten?
Jag beslutade mig för att producera allt själv på den kommande skivan Vilda Fanor. På Hemligheten tog jag mycket mer hjälp i själva skapandet. Det har varit en lång process som tagit flera år. Låtarna på skivan har växt fram efterhand som jag lärt mig mer om att producera. Jag har också jobbat med att mixa låtarna och får fram ett sound som ligger hyfsat nära det jag önskar. Mixning kräver dock ett speciellt kunnande så där har jag fått ta hjälp för att utveckla soundet ännu mer.
Hur känner du att du utvecklats som artist och låtskrivare sedan debuten?
Som artist…egentligen ser jag mig inte som artist eftersom jag inte spelar live. Jag ser mig mer bara som en låtskrivare. Det finns flera låtar som jag skrivit som jag tänkt för andra riktiga artister men tyvärr har jag inte tagit någon kontakt med någon sångare utan det har blivit att jag själv tagit hand om mikrofonen. Utvecklingen av själva låtskrivandet har jag svårt att uttrycka mig om men jag skulle gärna vilja jobba vidare på att hitta alternativa sätt att arrangera låtar och sättet att skriva texter.
Finns det någon röd tråd på låtarna på nya albumet?
Som alltid när jag skriver blir det mycket reflektioner kring identitetsskapande, att skapa sig en tillvaro på en okänd plats, psykisk ohälsa och döden…fast snarare en mystisk gråzon/ett ingenmansland mellan livet och döden som ger utrymme för just reflektion och perspektiv på livet i stort.
Titeln på albumet är ju även en låt. Hur landade du i att det skulle representera hela plattan?
I Vilda Fanor rör sig personen just ”bortom tid och verklighet”, i ingenmanslandet och reflekterar över vad vi gör med oss själva, hur vi bemöter och behandlar våra medmänniskor, både i stort och smått, i mikro och makro…hur vi tar hand om vår jord. Finns det några ”hjältar” kvar som kan fungera som förebilder…kanske behöver vi ”stanna tiden”.
I grund och botten är det också en ren kärlekshistoria.
Men först får vi singeln IKON. Berätta hur fick du idén till låten?
Egentligen fick jag idén till låten efter ett möte med en elev på min skola där jag arbetar. Själva texten rör sig både i dåtid, nutid och i viss mån framtid. Flickan är en vilsen själ i avsaknad av en förebild som kan ”ledsaga” henne genom livet. Genom väggen i mitt pojkrum kan jag höra hur hon sjunger The Doors sånger i ett sent 70-tal. På väggen i hennes flickrum har hon posters/affischer av rock-/popikoner som Bowie, T Rex och Lou Reed. I sångerna och böckerna söker hon svaren och på väggarna har hon bilder av hur hon skulle vilja att livet såg för henne i en framtid.
Att sakna en vuxen förebild – hur var det för dig när du själv växte upp? Hade du personligen några idoler eller starka förebilder?
Jag har skrivit om just det i en av låtarna på skivan; Nya Tårar. I just den låten står mamma i fokus och den stora idolen i slutet av 70- och början av 80-talet var Björn Borg men även Ingemar Stenmark.
Hur arbetade du fram arrangemanget på låten?
I min process börjar jag alltid med en akustisk gitarr. Ofta kan jag i mitt huvud höra ett piano men jag kan inte spela själv så på IKON tog jag hjälp med pianot. Det la vi på i slutet. Låten hade egentligen flera element men vi skalade av en hel del och framförallt vill jag ha en ganska skör början med en kraftig stegring i refrängerna där den ensamma barnrösten i första refrängen växer till en kör de kommande. Barnrösten tillhör min mixares 10-åriga dotter…som med sån självklarhet och finess lade några sångtracks. Det gav en extra dimension åt låten och passade väl in med tanke på texten.
Varför valet att skriva IKON i versaler?
I skolan, som lärare, skrev jag alltid med stora bokstäver på tavlan. Dels för att min handstil inte var den bästa men också för att visa att det går, ibland, att göra som man själv vill, lite mot normen och ibland regler…utan att världen rasar samman.
Mikäel
