Alva Wilhelm är född och uppvuxen i Örebro. Hon blev i tidig ålder intresserad av musiken och har genom åren varit med i olika konstellationer och band. Bland annat duon Alva & Adrian där hon sjunger tillsammans med Adrian Säkers gitarrkomp.
Efter att ha släppt musik under sitt fulla namn Alva Söderbäck är det nu Alva Wilhelm som gäller. Först ut är singeln Skin. En låt där Alva bjuder in lyssnaren att reflektera över det som känns tufft och när man känner sig fast och vilsen i sina tankar.
Produktionen är behagligt drömmande och svävande. Till ett mjukt gitarrkomp samt behagliga rytmer målar Alva upp låten för oss. Det blir som man vaggas in i berättelsen och omsveps av Alvas mjuka röst, samtidigt som intensiteten i låten ökar inför avslutet. Snyggt!
Jag skickade över en knippe frågor till Alva som hon svarar på här nedan:
Ny musik och nytt namn. Vad fick dig att döpa om dig till Alva Wilhelm nu när du släpper Skin?
Det finns egentligen ingen djupare mening till namnbytet mer än att Söderbäck inte känns så catchy. Mitt mellannamn (som jag delar med min kära mor) är Wilhelmina, men det kändes lite långt så då blev det Wilhelm. Det kändes viktigt att namnet ändå skulle vara mitt namn på något sätt.
Dina två första singlar kom 2020 och 2021. Vad har du gjort under dessa två år?
- Haft en livskris
- Blivit singel
- Klippt lugg
Nej men skämt åsido så har det hänt väldigt mycket på de två åren. Jag har börjat plugga igen, vilket känns jättekul. Bildat en liten sång- och gitarrduo med min nära vän Adrian som jag spelat live med en del under det senaste året. Sen har jag skrivit en hel del med, men varit dålig på att slutföra det jag påbörjat, så det finns en del utkast till låtar som bara ligger och väntar på mig. Men
När kände du att musiken var något du ville satsa helhjärtat på?
Allt jag gör vill jag göra helhjärtat, men det var nog inte förrän jag fick lite mer självförtroende inom musiken som jag kände att jag kunde ta den plats jag ville. Har nog alltid känt att jag vill ha musiken i mitt liv på något sätt, men inte alltid vågat leva ut det. Jag har älskat att sjunga sen jag var barn, låtskrivandet kom dock lite senare när jag började studera musik på folkhögskola. Har fortfarande lite imposter syndrome i rollen som låtskrivare, men jag jobbar på det en låt i taget!
Vilka artister har inspirerat dig mycket genom åren och på vilket sätt?
Susanne Sundfør har alltid varit lite av en husgud hos mig. Otrolig låtskrivare. Hennes musik är ofta väldigt filmisk med både orkestrala, elektroniska inslag, och mycket kör, det gillar jag! Sen sjunger hon ju också som en gud. Min sånglärare gav mig White Foxes av henne i sångläxa när jag var 16 och sen dess har jag varit helt fast. Hon har så vackert melodispråk som verkligen trollbinder en. Allt som Yebba och Lianne La Havas skapar går även varmt hemma hos mig. Det är två artister som jag verkligen känner att jag inspireras och influeras av. Dom blandar lite av det där cinematiska med soulinslag. Väntar otåligt på att Yebba ska släppa något nytt snart. Jag är dock uppvuxen med en pappa som spelat en hel del rock och punk hemma vilket jag ändå känner har format mig rent musikaliskt. Jag skriver inte så mycket rock men hade gärna velat ha ett band någon gång. Vill passa på och slänga in ett musiktips för den som söker något najs att lyssna på i sommar: Feeding People. Kanonband.
När började arbetet med låten Skin och hur utvecklades låten till det den är idag?
Första utkastet på Skin var bara jag, piano och massa kör. Inte alls samma låt som ni hör idag. Dennis Svennebäck som producerat har verkligen lyft den på ett sätt jag inte hade kunnat göra själv. I början var jag inte riktigt säker på vad jag ville göra med låten, men vi testade lite – hittade en linje och så föll allt lite på plats. Jag var även envis i början med att spela in pianot själv men la ner den tanken ganska snabbt och det var nog för det bästa, haha. Hannes Wiktorell kom in och räddade dagen med sitt fantastiska spel.
Skin skildrar längtan till befrielse från den ångest som kan väga tungt över axlarna. Vad är din personliga koppling till låten och texten?
Jag skrev Skin under en period när jag mådde ganska dåligt (mår mycket bättre idag tack och lov). Jag kände så mig liten och maktlös i det hela och skrivandet blev ett sätt för mig att få ut den känslan. Låter superklyschigt men ibland får man vara det tycker jag, särskilt när det gäller konst. Det blev ett sätt att bara överlämna sig till allt som kändes piss och försöka skapa något fint av det.
Vad hoppas du lyssnaren ska tänka och känna när de hör Skin?
Jag är en sån som lyssnar på musik när jag mår dåligt. Har en riktigt bra depp-lista som får mig att känna mig lite mindre ensam. Det är vad jag vill att denna låt ska kunna vara för andra, något som väcker känslor men som även bekräftar de som redan finns där.
Vad händer i närmaste framtiden för Alva Wilhelm?
Jag har tänkt ta tag i alla dom där utkasten som bara ligger och väntar på att skrivas färdigt, känns som en bra sommarsyssla och ett bra mål. Skulle även gärna vilja skriva något lite mer åt det souliga hållet samt kanske spela lite egenskrivet live, vem vet! Men först ska jag försöka njuta lite av att denna singel är klar och ute i det fria, det känns fint att få dela med mig av något så personligt och känna att den är helt färdig.
Alva Wilhelm
