Alva Klum Ekdahl är kanske mest känd för sin musk för barn. I fjol släppte hon albumet Känslolåtarna – Som det känns när det känns. Ett album som även blev Grammisnominerad i kategorin årets barnmusik tidigare i år.
Men Alva har en annan sida av musiken också. En sida som är mer inriktad på pop och singer-songwrighter. Då kallar hon sig för AlvaMarit. Efter tre julsinglar i fjol är det nu dags för AlvaMarit att släppa helt ny musik.
I skrivande stund finns tre singlar planerade och först ut av dessa är den charmiga och drömmande singeln Joni on repeat. En flirt med Joni Mychells låt Big yellow taxi. Samtidigt är det en låt om att var och en av oss ska orka tro och hoppas att en sargad värld kan byggas om och bli öppnare, friskare och bättre. Ett fint budskap om gemensamt och det känns verkligen i produktionen som byggs upp och får en att känna ett lyckorus som går igenom kroppen. Underbar känsla och låt!
Om singeln berättar sångerskan:
”För mig är Joni on repeat dels en flirt med Joni Mitchells Big yellow taxi, en låt (och artist) jag har älskat från första stund, dels en önskan om att var och en av oss ska orka tro och hoppas att en värld byggd av människor som vi också kan byggas om av människor som vi. Så som motvikt till världens krig och egoism är låten en indiepopig dröm (med massa körer, som jag älskar!) om att vi tillsammans plåstrar om vår sargade jord och gör den bättre – we’re in this together ❤”
Jag bad Alva berätta lite mer om sitt nya projekt, som du kan läsa här nedan.
Det gick tyvärr inte hela vägen i år. Men hur var känslan när du blev Grammisnominerad för albumet Känslolåtarna?
Åh, den var ljuvlig! Jag var glad och stolt och upprymd och liksom lättad också, det sista var kanske lite knäppt, men jag hade ju hoppats på en nominering. Sedan tycker jag att det var precis så klyschigt som alla säger att det ska vara: jag upplevde inte att jag förlorade grammisen. Den som vann, vann bara lite mer… :)
Du har med en låt som heter Jullåten på albumet Känslolåtarna och du släppte även tre jullåtar i fjol som just AlvaMarit. Vad är din relation med julen och hur är en typisk jul i din familj?
Det här är en lite svår fråga, för än så länge har jag nog ingen typisk jul att beskriva. Med familjemedlemmar som bor eller har familj i andra länder är vi i princip aldrig samma gäng som firar. Och jag kan se julen på flera olika sätt. Ibland är den magisk, ibland betungande. Till exempel: när jag och Bo bodde själva brukade vi ha häng på julaftonskvällen med vänner som på olika sätt tyckte att julen var problematisk (eller bara hade tröttnat på sin familj). Så att den sista känslan man hade under julaftonen var bra. Några av de känslorna exemplifieras i AlvaMarit-jullåtarna. Nu har vi i stället två barn som peppar i gång julfirandet ganska strax efter höstlovet och älskar allt som julen är, ungefär som i Jullåten från Känslolåtarna. Och då är det ju härligt att gå med dem i de känslorna.
När föddes tanken att starta ett helt nytt musikprojekt och varför fick det bli just AlvaMarit som blev artistnamnet?
Jag har skrivit musik i hela mitt liv (faktiskt!) så tanken har funnits länge. Känslolåtarna kom först bara för att … de liksom pockade på först. Stjärnorna stod i linje, så att säga. Och tack vare Känslolåtarna lärde jag känna Micke på Sony. Och så har jag hittat flera jättefina samarbeten med producenter (Per Ekdahl, Lars Halapi, Andy Pfeiler) som lyckats få mina AlvaMarit-låtar att gnistra och glimma, så det vore synd och skam om inte fler än jag fick höra dem. Tycker jag.
Artistnamnet AlvaMarit har dessvärre inte en mer spännande historia än att Marit är mitt andranamn, och jag tycker att AlvaMarit både låter fint, och representerar mig lika väl som Alva Klum (som ju är artistnamnet för Känslolåtarna).
Om du skulle beskriva den musik som du släpper som AlvaMarit, vad skulle du säga då?
Då skulle jag nog säga att det är singer-songwriterpop med fina och eftertänksamma texter. Kanske med en släng av indie.
Du har arbetat tillsammans med Per Ekdahl på dessa låtar. Hur har ni kompletterat varandra och vad har varit hans styrka i arbetet med låtarna?
Per som har proddat Joni on repeat är ett sån’t jädra überproffs när det kommer till musikarr. Han skulle kunna analysera ner vad som helst i beståndsdelar, men är ändå till syvende och sist en känslomänniska som letar efter att det ska kännas. Som jag också gör. Så vi har tillsammans försökt att få låten att kännas som när man sitter ett gäng på en filt i typ en park och pratar om hur världen kan bli bättre. Och någon kanske har en gitarr …
Första låten heter Joni on repeat. Vad gör henne och hennes musik så speciell tycker du? Vill du dela med dig om ett fint musikminne till hennes musik?
I begynnelsen av att jag började skicka musik till branschfolk (demos där jag satt vid pianot och sjöng och spelade rakt upp och ner) fick jag en session med en låtskrivare som sa att han hörde mycket Joni Mitchell i mina låtar. Då hade jag inte så bra koll på henne, men fick tipset att köpa skivan Blue. Jag älskade den. Och jag älskade att hon använde sin röst helt som den var, fast den kanske inte är en såndär stor Aretha-röst som jag då tänkte att man måste ha för att vara en riktig sångerska. Hon gjorde den stor ändå. Och hon skriver liksom helt äkta, okonstlad musik om det som hon går och tänker på för stunden. Och det blir låtar som folk tar till sig fast än de kanske inte följer popnormen. Vilken jädra förebild. Jag vill skriva sådana låtar!
Låten är en förhoppning om en bättre och öppnare värld. Med ett mer polariserat samhälle, egoism och klimatförändringar på det är det inte svårt att förstå önskan. Är låten skriven ur frustration över där vi är idag eller ur hopp om att vi faktiskt kan bli bättre?
Jag tror att det är lite av båda. Jag kan känna frustration över när människor tycker att det är ”någon annan som ska fixa”. Typ: det är företagen som måste fixa klimatkrisen. Som om företagen inte bestod av, är, människor.
Och mitt hopp springer ur att jag verkligen tror att det som människor har byggt också kan göras om av människor. Det vi vill ha kan vi skapa.
Första singeln ute idag. Vad händer framöver för dig och har du några planer för sommaren?
Ja alltså, jag är så glad över att Joni är ute för allmänt lyssnande nu! Hoppas, hoppas, hoppas att fler än jag tycker om den!
Framöver ska jag först njuta av varje dag jag får hänga med min syster. Hon bor i Mexiko, men är i Sverige en kortis i sommar. Sedan åker vi ner till Skåne där mina svärföräldrar har ett ställe. Och då passar jag även på att spela in ny musik med Lasse (Halapi). Dels en ny barnlåt, dels någon ny AlvaMarit-låt. Sedan hoppas jag på många möjligheter att få hänga vid havet.
AlvaMarit
