Med albumet Hjärtat överallt släpper gruppen Ceremoni sitt tredje albumet och följer upp Vi och inga andra från 2019. Nio spår och strax över 30 minuter svartsminkad indiepop.
Starka melodier fångar här min uppmärksamhet och låtarna bjuder oss bland annat på medryckande pop som på Hypertermi, ballad där de stora känslorna får ta plats som Inte som dom andra (som fick mig att tänka på Chans med Kent och det är ju aldrig en dålig tanke) eller luftig bilkörarpop med Nånstans norrut. Bra variation där som sagt starka melodier får står i centrum.
Jag bad bandet berätta lite mer om musiken, vilket de gör i denna intervju.
Vilken låt var den första ni skrev till albumet?
Hypertermi. Den skrevs tidigt 2019 och satte på vissa sätt tonen för vad som skulle bli albumet. Många av låtarna skrevs senare under 2019 och 2020. B-sidan Förlorade II till singeln Samma sak inför plattan är den äldsta låten om vi räknar alla släpp kring albumet – den skrevs redan i september 2016.
Låtarna har dock tillkommit i många olika faser och förändrats under processen – allt var påbörjat innan något var färdigt, kan man säga.
När ni skriver era låtar, hur brukar arbetsprocessen gå till?
Alla har nog en tumregel att det är musiken och melodin snarare än ett sound som får styra. Det ska gå att framföra låtarna på endast gitarr eller piano och fortfarande funka.
Det finns tre principiella låtskrivare i bandet som sitter på varsitt håll och skriver. Sen tas låtarna till de andra i bandet och vi börjar arrangera dem tillsammans. Den här gången såg dock den processen lite annorlunda ut.
Skilde sig inspelningen och arbetet med Hjärtat överallt från era tidigare album?
Vanligtvis brukar arrangemangen göras live i replokal – alltså att låtarna skrivs klart på plats i replokalen ganska tätt inpå att de skrivits. Den processen har varit annorlunda den här gången, mycket på grund av Covid-19 och att vi bor i olika städer. Grunderna skrevs som vanligt, men presenterades till bandet som ljudfiler, ett kompinstrumt + sång. Sedan fick alla medlemmar lägga på spår på varsitt håll och skicka stems till den som skrev grunden, som denne sedan mixade ihop och klippte och klistrade i, skickade igen till övriga som gjorde fler pålägg etc, tills det kändes bra för alla.
En annan skillnad mot tidigare är att projektet från början var mer strukturerat. Vi satte upp ett antal regler från början, för att bli friare i skapandet på nåt sätt. T.ex. att enseblegrejen inte fanns med. Det fick vara hur många olika pålägg som helst, oavsett om det blev omöjligt att spela live. Trummorna skulle ges mer eftertanke än tidigare. Låtarna skulle inte vara harvande distgitarrer en gång till: att vi skulle göra en popskiva var bestämt innan många av låtarna var påbörjade.
Var i processen brukar man känna att ett album blir ett album istället för en EP?
Vi brukar bestämma i förväg om vi vill göra ett album eller en EP. Ibland har vi för många låtar kvar som vi tycker är bra och då försöker vi få ihop singlar eller nån EP utöver albumet.
Hur landade ni titlen Hjärtat överallt?
Den låter bra och ser bra ut i skrift! Vi hade några alternativ, men detta var det alla gillade bäst. Vi spikade den över en öl mellan soundcheck och spelning på ett gig i vintras. Det är titeln på en av låtarna vi skrev och spelade in inför plattan, men som i slutändan inte passande in i helheten. Sen finns det något utspritt och flytande i många av låtarna. Överallt och ingenstans ligger ganska nära varandra, kan man säga.
Om det finns någon form av röd tråd genom albumet, vad skulle det vara?
Det finns en sorts acceptans i många av låtarna, en uppgivenhet men samtidigt ett ljus. Hur verkligheten och vardagen liksom tvingar en bort från drömmar som man ändå inte kan låta bli att nära. Sen kan man absolut också göra kopplingar till pandemin även om de flesta texterna skrevs innan – teman som isolering, svårigheten i att nå andra människor, undergång och nystart finns på så många ställen att det nog kan kallas en röd tråd. Vi har helt enkelt förmågan att se in i framtiden!
Vilken låt blev den största utmaningen att få till?
Simon: Dom mörka molnen var lite knepig att få tillräckligt mäktig.
Tryggve: Jag tycker Nånstans norrut var svår – jag hade ingen tydlig vision av hur ljudbild och arr skulle vara när jag skrev ackord och melodi. Det tog ett tag innan jag kände att den satt ihop – nycklarna för mig blev en arpeggiosynt Atle hittade på som ligger i nästan hela låten och en gitarrslinga Simon skrev till refrängen.
Vad kan vi se fram emot under sommaren? Blir det tillexempel några spelningar?
Förhoppningsvis blir det någon spelning – inget spikat i dagsläget, men håll utkik! Vi siktar dock på en längre höstturné. Sen har vi en del material som inte passade på albumet men som vi vill släppa på något sätt om inte alltför lång tid, så det kommer vi att jobba vidare med under sommaren.
Ceremoni
