Till ösiga trummor och lekfull basgång ger duon Briljant oss den läckra singeln Stannar kvar. Här hör vi dem sjunga om önskan att tillbringa en sista natt med exet och ömsint vädja om att allt ska bli som det en gång varit. Melankolin klingar i sångarnas röster något som matchar den övergripande tematiken och känslan perfekt. Allra mest förtjust är jag i den snygga avvägningen mellan snabba vers-fraseringar och långa toner i refrängen. Ett geni-grepp som skapar en skön dynamisk och händelserik lyssning.
Är det bara jag, eller ger inte Stanna kvar en fägring av sommar?
Briljant
