Med ett George A. Romero-inspirerat omslag bjuder Fakelife in oss till en skräckfilmsinspirerad samling låtar på EP:n Death by Radio, som alla går i retrodoftande synthwave-genrens tecken. Det är som att uppleva soundtarcket till en 80-tals rulle, vilket jag tyckte var sjukt underhållande. Som tillexempel saxofonpartiet i Ghost in the walls. Snyggt!

Låten i sig handlar om att falla för någon man inte vet något om, och man vet inte vad de kan gömma för en. Att inte bry sig om varningssignalerna, även om de kanske kan vara dödliga… Bara storyn i låten känns som en bra skräckrulle, eller som ett avsnitt i nya American Horror Stories som jag slaviskt följer varje vecka på Disney+.

EP:n avslutas med den definitiva avslutningen i form av Neon Cemetery. Med en mörk och härligt pulserande synthwaveproduktion får en berättelse om kärlek som tar en med till graven, där de kan spendera resten av evigheten tillsammans. Visst får man lite kalla kåra av det?

Personligen är jag ju väldigt svag för denna typ av tematiserad samling låtar och just det faktum att inramningen av musiken var så mycket 80-tal gjorde mig helt lycklig. Alltid kul med skräckfilm och synthwave. Här fick jag ju bägge.

Så tryck in VHS:en och spela upp denna skräckantologi i form av Death by Radio. Du kommer inte att bli besviken.