Idag är det dags för artisten ASHIYARI från Stockholm att släppa sin debut-EP Die For This. Här bjuds vi på fyra elektroniska poplåtar som är hämtade från samma ljudlandskap som bland annat Porter Robinson och Madeon.
Jag ställde en knippe frågor till artisten så vi kan lära oss lite mer om musiken och personen bakom, som du kan läsa här.
Hur känns det att äntligen släppa din debut-EP?
Det känns jättekul att släppa ett större projekt! Det finns bara så mycket du kan berätta i singlar, men med en EP kan du hålla en röd tråd som förhoppningsvis ger en större insikt i vem man är och hur ens musik kan låta.
Berätta lite kort om dig. Vem är du och var kommer du ifrån?
Tjo! Jag heter Martin Cervell. Jag kommer från Stockholm och är en kille på 20 bast som alla andra försöker hitta min väg i livet. De senaste åren har jag snöat in mig på musikproduktion och låtskrivande, men jag har lagt mycket tid innan på att dansa, skådespela och att DJ-a. Jag vill kunna säga när jag blir gammal och grå att jag testade det mesta livet hade att erbjuda, och hittills har jag kommit en liten bit!
Jag pluggar för andra året Data Systemvetenskap med inriktning Datorspelsutveckling på universitetet.
Bakgrund till varför du valde det smarta namnet ASHIYARI som artistnamn?
Min kompis och jag körde spelet Total War: Shogun 2 under tiden jag funderade på ett artistnamn. Vi kom på att de sämsta soldaterna som dör först i krigen heter “Yari Ashigaru” som lite krasst på japanska betyder Spjut-Bonde. Jag tyckte “Yariashi” lät ballt som ett artistnamn, men min kompis föreslog att byta håll på det och då klickade det. Ashiyari! Synd om man förväntade sig en djupare betydelse bakom det namnet, men en rolig berättelse har det definitivt!
Vad har du för andra intressen vid sidan av musiken?
Jag pluggar datorspelsutveckling just nu och är intresserad av att jobba inom den branschen i framtiden, specifikt med Virtual Reality. Någon gång kanske jag håller i en konsert i Virtual Reality, vem vet? Hade varit asballt.
Vilka artister har inspirerat dig mest genom åren?
Min största inspiration genom åren har varit Porter Robinson. Hans musik och artistiska idéer var det som först väckte liv i mig att skapa musik själv. Han fick mig att inse att elektronisk musik kan också ha ett emotionellt värde som väcker känslor, och fick mig att förstå den möjlighet vi oberoende artister har. Att autentiskt vara oss själva och uppskattas för just det.
Minns du vad som fick dig att på allvar börja skapa musik på egen hand?
Jag lärde mig först att DJ-a, och därmed lärde mig en del musikaliska termer och lyssnade på mycket elektronisk musik. Därefter gick det från att göra mashups till att göra egna tillägg till dessa mashups, och tillslut började jag skapa egen musik från grunden. Har också spelat en del piano och lärt mig komponera genom det, vilket kombinerade min teori med min produktionskunskap. Och drygt två år senare är jag här!
Varför valde du att döpa EP:n till Die For This?
Die For This är ett ganska extremt EP-namn, och det var just det som var meningen när jag valde det. Jag kan ha en ganska ohälsosam relation till mitt musikskapande. Ibland kan jag sitta tio timmar i sträck med en låt och vakna upp nästa dag och upprepa den processen, och det kan ta kål på mig mentalt. Det har varit månader då jag inte kunnat skapa något för att jag tagit slut på mig själv i en kreativ explosion på några dagar. Därmed ville jag döpa EP:n till något som uppmärksammar den extrema synvinkeln jag har haft på musikskapandet. Att bry sig så maniskt om det att jag skulle kunna dö för det, men först blöda lite i form av min musik så jag får en produkt utav det. Men på senaste tiden har jag varit mer uppmärksam om hur ohälsosam denna relation till det kreativa kan vara, och har därmed sett till att ta mer tid för mig själv och njuta av allt annat livet har att erbjuda som långa promenader i skogen.
Vad vill du att folk ska känna när de hör din musik?
Jag vill nog inte att folk ska känna något specifikt. Musik är subjektivt och lyssnaren ska själv få avgöra vilket värde mina låtar har. Därmed hoppas jag att folk tycker om eller inte tycker om min musik. Det enda jag inte vill är att lyssnaren är helt apatisk till min musik, för då väcker inte mina låtar en enda tankebana.
Låten Cranberry Vodka handlar om att festa när man är lite för ung. Utveckla, vad hände?
Jag tror de flesta ungdomar idag är osäkra om vilka dom är och försöker hitta sin identitet. Jag har själv varit där och är på många sätt fortfarande där, men det finns något coolt över det också. Att vara ett tomt blad som ännu inte har tagit form än. Och att vara i ett hav av just dessa onyktra tomma blad är lite magiskt för då kan det mesta hända, vare sig bra eller dåligt. Jag ville fånga den känslan av den lekfullhet de festerna jag gick på hade och hur kul den perioden av mitt liv var. Iallafall hur kul de känns i återblick för ibland gick de lite överstyr. Sorry mamma om du läser det här!
På ROT sjunger du om hur musikskapandet påverkat till sociala liv. Är det svårt att kombinera ett liv med vänner och musiken tycker du?
ROT handlar om det jag förklarade angående EP-namnet. Att spendera så mycket tid på det kreativa att man känner sig alienerad från resten av världen. Visst har jag ändå kunnat spendera tid med kompisar och så, men under de överväldigande perioderna av mitt musikskapande har jag känt mig lite som en gubbe under en sten som bara ruttnar för sig själv. Därför känns det kul att släppa EP:n som kan ge en inblick i var jag har varit det senaste året.
Själv tycker jag Right back into you var låten som fångade mig mest. Berätta lite om den.
Right back into you är en ode till en sommarromans. Det är väldigt lätt att bli förtrollad av en romans i sommaren då världens distraktioner försvinner, och jag ville fånga denna idylliska känslan i en låt. Den naiva och oskyldiga kärleken man kan känna för varandra som kanske inte är realistisk att förvänta sig året runt då distraktionerna återvänder.
Lite “cheesy”, men en sommarromans känns lite som att vara i en dröm.
Snyggt omslag till EP:n förresten. Hur arbetade ni fram det?
Jag älskar att jobba med det visuella till ASHIYARI så jag uppskattar verkligen att du tycker om den! Med några foton på mig från Gabriél Riveros och redigering på min dator kom det till liv. Jag ville egentligen ha ett omslag uppdelat i fyra delar som var och en fångade känslan av varje låt, men det blev lite rörigt så jag tog ner det till tre. Efter lite återkoppling från vänner och familj kom jag fram till det slutgiltiga omslaget!
Detta är ju lite början på din resa. Var ser du dig själv om fem år?
Förhoppningsvis har jag om fem år en större förståelse om vem jag är som person och artist. Kanske har jag en publik, men det är inte huvudsakligen vad jag hoppas på. Jag hoppas bara att jag har kvar min glöd för att skapa.
Ett annat möjligt scenario är att jag har köpt en stuga i Norrland där jag ostört producerar musik. Där kan jag också hålla i Virtual Reality konserter! Haha.
Har du något drömsamarbete som du skulle vilja göra?
Jag skulle gärna vilja samarbeta med en artist som heter Fjun. Hans idéer och produktioner är så himla fina och jag tror det skulle vara kul att sitta ner med honom och skapa något. Fjun, om du läser detta hit me up!
Vad händer i det närmaste för dig?
Förutom att jag fortsätter plugga i höst så ska jag fortsätta producera! Efter några singlar vill jag släppa ett större album, men vi får se när det händer.
Slutligen, hur ska du fira releasen?
Jag har några vänner från runt om världen som kommer till Stockholm dagen innan och stannar en vecka, så på release-dagen ska vi nog ta en bärs!
Tack så mycket och lycka till med släppet.
Tack så mycket för intervjun! Hoppas du som läser lyssnar! Och om du vill så kan du följa mig på Instagram. Jag heter ashiyarimusic där.
