Per-Albin är en artist från Göteborg som debuterar med singeln Stanna. En låt om förlorad kärlek och hur man kanske lite för sent insett att man gjort fel. Det blir en stark poplåt och börjar av karriären för en spännande artist skulle jag säga. För att lära känna Per-Albin lite mer bad jag honom berätta mer om sig själv, vilket han gör i denna intervju.
Vem är Per-Albin. Berätta lite kort om dig själv.
Skulle säga att jag är en relativt enkel person som lärt sig att skapa musik på egen hand. Jag älskar tanken av att få arbeta för mig själv och att varje dag kunna skapa något. Kreativiteten är en stor del av mitt liv och jag mår som bäst när den sprudlar! Eftersom kreativiteten inte riktigt finns där 100% av tiden är jag nog som många andra 23 åringar och deala med en hälsosam mängd ångest då och då (haha).
Du kommer från Göteborg. Var hittar man dig en solig och varm lördagseftermiddag?
Hmm bra fråga! Jag skulle nog säga i Slottskogen med något kallt att dricka och härligt sällskap. Alternativt på en lugn promenad ner vid hamnen då jag gillar att hålla mig själv i rörelse.
När kom musiken in i ditt liv och när kände du att du ville satsa på att bli artist?
Vägen till musiken och mitt artisteri har varit lite krokig. När jag barn så brukade jag varje morgon sätta på musik från YouTube på pappas dator och under ca 30 minuter bara dansa och förställa mig att jag var artisten. Dansen och sången jag körde var väl inte något och skryta om så mamma skickade mig på en danskurs men det gav inget vidare resultat. Men jag höll ändå i dansen genom åren och fick i gymnasiet chansen att vara med i en K-pop cover dansgrupp IRI5. Vi var 5 killar utan signifikant erfarenhet av dans som tänkte att “jaja det här löser la vi” och det gjorde vi faktiskt, vi lyckades vinna den svenska deltävlingen av Kpop World Festival. Det var ett enormt stor ögonblick för mig och jag bara älskade känslan av att dansa och uppträda framför folk. Det ledde till att jag vågade ta mod till att söka mig vidare till skådespelarskola i Stockholm (Calle Flygare Teaterskola). Det var där sången blev introducerat på riktigt för mig och jag kände en enorm glädje i att sång och musik på något sätt var så fritt och öppet för kreativitet. Det ledde till att jag åkte till en musikaffär och köpte en midi keyboard för att försöka skriva min egen musik. I början var det fruktansvärt tungt för jag fattade ingenting egentligen… Men jag fortsatte att sitta där som ett frågetecken framför datorn tills jag började lära mig. Efter en period hade jag skapade många låtar som jag var stolt över och framförallt Stanna. Där någonstans insåg jag att jag hade givit upp alla andra tankar på dans och skådespeleri för att satsa stenhårt på min musik och drömmen av att få göra musik som artist på heltid formades.
Vad har du för andra intressen vid sidan om musiken?
Berättande i olika former har alltid varit en big deal för mig. Mitt mer konstnärliga intresse föddes ur ett stort filmintresse som sakta men säkert formade vägen jag skulle ta för att komma dit jag är idag. Jag studerade och skapade mycket film under gymnasiet samtidigt som jag var med i en dansgrupp och direkt efter studenten flyttade jag till Stockholm för att utbilda mig till skådespelare. Så film, dans och skådespeleri är fortfarande väldigt stora intressen för mig men de sitter lite i baksätet om man sätter de i förhållande till musiken. Om man bortser från det mer konstnärliga så har jag alltid varit lite av en spelnörd och sitter gärna en hel kväll/natt och spelar med mina vänner.
Artister som du själv inspirerats av under åren och på vilket sätt.
Just i denna låten så inspirerades jag mycket av gruppen BTS och främst deras album Map of the Soul: 7 ~ The Journey ~. För övrig är jag inget mega fan av K-pop men uppskattar starkt delar av det. Annars har artister som Miriam Bryant, Molly Sanden, Newkid och Darin varit stora inspirationskällor och förebilder i mitt musikskapande.
Du debuterar med singeln Stanna. Vad handlar låten om?
Låten handlar om försvunnen kärlek och en slag ignorans. Ett mål med låten var att försöka beskriva känslan av hur man tagit någon för givet och paniken som sätter in när man inser att det är försent. Faktumet av hur fin och betydelsefull relationen faktiskt var har en tendens att alltid komma lite för sent.
Hur arbetade du fram låten?
Låten kom ur en period som var väldigt tung för mig. Faktumet att jag själv var orsaken till att en viktig person i mitt liv, inte var en del av mitt liv längre började skölja över mig. För att tänka på annat satt jag mycket och lekte runt med olika syntar och ljud och snubblade tillslut fram till de två synthljuden som startar låten. Redan samma kväll som jag hittade de ljuden och kompletterande härliga ackord så hade jag byggt ⅓ av låten. Texten som är i låten nu skrevs där under den första kvällen och var något som bara kom ur allt, det var inte så mycket tänkande… När jag hade en refräng på låten så gjorde jag som jag brukar när jag skapar musik, jag valde att lägga den på hyllan ett tag. Efter ca 6 månader när alla mina känslor hade lagt sig lite valde jag att gå tillbaka till låten och faktiskt göra klart den och det var då när jag hade fått en distans till låten som många av de mer kreativa besluten kom. Jag började experimentera mer med ljud och lyfta trummorna och sänkte även låten 2 tonsteg för att kunna sjunga med mer känsla. Sedan kom mixningen vilket jag fick sitta med ett bra tag, då jag gör all mixning själv och för någon som är helt självlärd går det inte alltid super snabbt framåt utan det är mycket fram och tillbaka men tillslut landade allt i vad det är idag. Så Stanna är nog en av de låtarna jag skrivit som jag arbetat längst på och därav känns det fruktansvärt roligt att få dela med mig av den.
Om du skulle göra en musikvideo till Stanna och du hade obegränsat med budget, hur hade du velat att den blev då?
Viktigaste för mig är såklart att videon skulle behålla samma känsla som låten så lyckas den med det så är det fine för mig, MEN om jag hade obegränsat med budget är något jag alltid visualiserat är hur personen man sårar försvinner bort med vinden (som på låtens album cover) och hur ont den känsla av ånger och förlust känns. Ett Göteborg som vänder sig självt ut och in (som i filmen Inception) samtidigt som huvudpersonen av videon springer för att försöka stoppa personen som försvinner från att försvinna hade varit häftigt att få med. Något som visualiserar hur det känns att vara så delad i vad man känner. En regissör som gör liknande scener väldigt bra är enligt mig Makoto Shinkai, hade han gått med på att flyga upp till Göteborg så hade jag ju inte tackat nej. Men jag hade nog lagt majoriteten av budgeten på VFX och regissör för att kunna bygga videon digitalt men samtidigt hålla kvar känslorna i det.
Stanna är första i raden av musik från dig. Hur ser framtiden ut och vad kan vi förvänta oss?
Framtiden kommer vara fylld av musik! Jag har många låtar som jag vill dela med mig av och jag känner mig redo att ta steget in i musikbranschen. Framtiden kommer bjuda på mycket men om det är något signifikant i min framtida musik så är det att tempot ökar och låtarna får lite mer fart. Jag strävar mycket för att kunna fortsätta skapa musik som är helt min egen men ta den till nästa nivå och förhoppningsvis är det just det som framtiden har att erbjuda.
