Laleh gör ett klassiskt Laleh-album när hon släpper Vatten. Det är lekfullt, otroligt snyggt orkestrerat och ett album som bygger på kontraster. I både texterna och arrangemangen. Det kanske inte är nyskapande för Laleh. Men man kommer långt med så snygga orkestreringar och lekfullhet i min värld.
Laleh startade skivbolaget Palang och lämnade med det Warner Music. Inte ens distributionen fick de. Numera är det Universal Music som ser till att Lalehs musik kommer upp på de olika streamingtjänsterna. Det får en ju att fundera vad Warner gjort – eller kanske mer inte gjorde – för att de inte skulle få en del av kakan när deras starkaste svenska namn skulle gå vidare till nytt skivbolag.
Men det spelar kanske ingen roll vem man jobbar med 2022. För med en PR-apparat och ett inlogg till en distributionstjänst kan ju vem som helt nå lyssnarna med sin musik. Speciellt om man heter Laleh och ska spela för ett fullsatt Ullevi till sommaren.
”För det mesta av en består ju av är vatten och det andra lilla är bara idéer jag har om mig själv, t.o.m mina sorger och mina tårar är bara var vatten, som i låten Vatten när jag är ”bortskämd som tror jag vet vem jag är, nej jag slutar inte här” så kanske slutar inte vår historia på samma sätt varje gång. Kanske blir vi bättre.”
Först ut för artisten via det nystartade bolaget blir då albumet Vatten. En för en gång skull helsvensk pop-platta där Laleh mixar vemod med starka och stundom lekfulla poplåtar. För det är just kontrasterna som blir intressanta här. Där tankarna är tudelade. Kanske inte konstigt att man blir så, när vi lever i ett tid då allt är kontraster och ytterligheter. Där det antingen är svart eller vitt, och i gränslandet mellan dessa två finns bara ett vakuum.
Själv gillar jag detta. Om man uppskattat Lalehs tidigare album och låtar så är det kanske inget nytt under solen. Men jag är ju vansinnigt svag för denna typ av bombastisk klassisk pop med snygga orkestreringar. Det låter lyxigt på något sätt och något vi har alldeles för lite av inom svensk pop. Samtidigt passar ju detta Lalehs röst väldigt bra. Även där blir det kontraster skulle jag säga. Det må vara så att texterna befinner sig på vansinnigt grunt vatten i stil och metaforer ibland. Samtidigt varvas dessa med låtar som framkallar gåshud. Så som Utvandrar-låten Minnet av ett hav. En låt som måste vara Lalehs absolut starkaste stund som artist. På det hela tycker jag nog att Laleh kommer undan med mycket, just tack vare de där arrangemangen.
