Moget och snyggt när sorg och depression får sätta tonen på låtarna på Tears For Fears första album på 18 år.
Med The Tipping Point släpper den brittiska duon Tears For Fears första albumet på hela 18 år och med den följer de upp Everybody Loves a Happy Ending från 2004!
Nya albumet presenterar som sig bör ett mognare band, även om jag alltid sett Tears For Fears som just ett moget band om jag ska vara ärlig. Deras nya låtar har ett visst mörker över sig som jag uppskattar. Samtidigt är albumet lite av en bearbetning för Roland Orzabal, vars fru gått bort efter en lång tids sjukdom och som sedan resulterade i djup depression för sångaren. Så att det finns ett mörkt och vemodigt skimmer över låtarna är inte direkt konstigt. Som på den vackra balladen Please be happy, eller den mer pumpande förstasingeln The tipping point som just handlar om sorgen efter att blivit av med någon du älskar. Låtar och ämnen som definitivt kräver ett långt liv bakom sig för att kunna skriva.
Men allt är inte bara moll och vemod. Det finns en del mer upptempo låtar också, så som singeln Break the man där bandet sjunger om att det borde vara med jämlikhet mellan könen.
Bäst blir nog när bandet lånar lite (väl mycket) från Niklas Strömstedts klassiker Sista morgonen som de gör på Master plan. Men för min del stör inspirationen inte ett dugg. Låten är så sjukt snyggt arrangerad att jag bara blir lycklig.
Jag skulle säga att The Tipping Point är ett bra och moget album för oss 40-plusare, som fortfarande vill ha lite svulstiga arrangemang, men ändå lagom. Min tanke inför den första gången jag lyssnade på albumet var att jag säkert skulle tycka det var ganska tråkigt, för jag har aldrig varit ett stort hardcore-fan av Tears For Fears. Men detta blev en positiv överraskning måste jag säga. Saknar absolut en stor hit – det finns ingen Everybody wants to rule the World, Mad World eller Shout på plattan. Men det är en snygg och värdig helhet, som jag tycker tilltalade mig. Men det är väl också så, att de ärligaste och bättre låtarna kommer oftast från stora tragedier. The Tipping Point är absolut ett bevis på det.
Kolla gärna in intervjun med Zane Lowe från Apple Music här också.