Jack Moy + Skoj – Inför spelningarna på Debaser & Nefertiti, album och mycket mer.

I ett decennium har Jack Moy levererat folkrotad pop med sin sköna stämma, unika berättande och rockiga aura. Idag släpps nya albumet Ps. Still King och vi ser honom porträtteras som en kung på omslaget. I samband med detta jubileum ger sig sig Jack och bandet ut på en miniturné. Med sig har de den begåvade artisten, låtskrivaren och producenten Rasmus Wimby som vi alla känner vid namnet Skoj och medlem i bandet Djurparken. Tillsammans utlovar de ösiga spelningar och minnesvärda kvällar, inget som någon får missa! Inför gigen tog vi tillfället i akt att snacka lite med de båda artisterna. Det blir allt från album och musikinspiration till musikaliska erfarenheter och framtidsplaner.

Intervjun är uppdelad i gemensamma frågor, lite individuella och därefter avslutande gemensamma. Vi utlovar en grymt trevlig läsning!

Snart är det dags att ge sig ut på mini-turné vad är förväntningarna på att spela live igen? 

Jack: Det känns otroligt kul, man känner liksom att det bubblar lite i kroppen. Den där sweetspoten av nervositet och tagg. Vi hoppas verkligen att publiken kommer känna igen sig i hur det är att gå på konsert, att vi gemensamt liksom får känna att ”vi är tillbaka”
Skoj: Asså helt sjuk gött, såklart. Jag släppte debutalbumet precis när restriktionerna började och har liksom inte kunnat på riktigt sprida musiken alls förrän nu. Har fått köra ett par gigs för pandemi-publik så ska bli intressant att se om låtarna håller för en riktigt stojjig crowd.

Hur har förberedelserna gått? 

Jack: Eftersom det är ett 10års jubileum så har vi verkligen gått all in, vi som band har tagit fram en setlist som verkligen speglar dom här 10 åren. Inte minst har vi förberedd runt 20 låtar, men också mängden timmar i replokalen för att liksom övervinna sin egna noja att slippa känna sig ringrostig.
Skoj: Nu när vi har bra möjlighet till projicering har jag fokuserat på mina VJs och kommer satsa på en riktigt maxad visuell synkad upplevelse med livemusiken. Är så sjukt kul att äntligen få kunna sammanställa de konstformen till en fulländad show.

En av era två spelningarna kommer vara i Göteborg, vad ser ni mest fram emot med att komma till Götet? 

Jack: Göteborg är alltid Göteborg, jag har sagt i många intervjuer att jag upplever det som Sveriges sista musikstad, det finns något i stan och kulturen som gör det så otroligt tacksamt att spela där. En publik som alltid är ”med” från första låten. Det finns en unik elektricitet som uppstår i en göteborgpublik.
Skoj: Mina föräldrar och hela min släkt är ju från Götet, så det är typ som mitt andra hem. Jag la alltid omedvetet på en dålig falsk dialekt varje gång vi åkte dit. Blir alltid nykär i stan varje gång jag återvänder.

Jack Moy 

Nyligen släpptes singeln 100k vad handlar den om? 

Det är egentligen diskbänksrealism, som mycket annat på skivan. Att man har 100 tusen anledningar att vara glad men som porträtterat i musikvideo regisserad av Emelie Carlsson så är det ingen som ler. På sin höjd gör man en ful dans bara. Det är liksom så jag känner över samhället.

Aktuell med nytt album, vad är kan du berätta om fullängdaren?

Som många andra verk så tar albumet avstamp i pandemin, och är egentligen 3 delad. Den består av 3 Ep:s som alla är skrivna under dom här åren: Sad Songs For Sad People, Coupe De Grace tillsammans med dom sista 6 låtarna blir det skivan PS. Still King. Om man djupdyker i dom olika delarna kan man höra att dom alla talar sitt eget språk. En av delarna fokuserar på sorg, en på ilska och den sista delen glädje och hopp. Vi döpte skivan efter ett skämt som gått runt i bandet dom senaste åren, det går nästan aldrig att återberätta ett skämt utan att bli den absolut tråkigaste människan runt ett bord men grundidén är följande: Om man väljer att dela med sig av en negativ händelse så följer man upp det med still king. –”Tjejen tog alla sina grejer och stack, till och med hunden.. men ni vet still king”. Tror att arbetslösheten och tristessen som kom i skuggan av pandemin resulterade i mycket galghumor.

Någon låt som betyder extra mycket? 

Det blir alltid svårt att välja ut något, men som ett stort Daniel Lemma fan är det en sån otroligt ära att ha med honom på låten The Night, The Moon & The Mutineers. Helt klart ett musikminne jag kommer ha med mig resten av min karriär.

Ni har gett ut musik i tio år och haft flertalet stora framgångar, finns det något specifikt ögonblick som du kommer ihåg och utmärker sig bland dessa år?

Det har runnit mycket vatten under broarna på dom här 10 åren, men några av dom finaste minnena man har är ju kopplade till spelningar. Man kan ju minnas att benen var gelé när man klev upp på stora scenen på Liseberg, men också den totala galenskapen i att gästa Sommarkväll med Richard Olsson 2013. Menar där står vi och ska spela någon låt om att man inte kan ta mer kokain för att man blöder ur näsan medans Mona Sahlin och Janne Josefsson har någon debatt om något som faktiskt spelar roll. Surrealistiskt.

Musiken har släppts bitvis via skivbolag och bitvis själva, men idag släpps den independent. Vad är den största lärdomen från skivbolagsvärlden? 

Vi började som en indieband och hade ganska stora framgångar på internet. En av dom sjukaste släppen vi gjorde var tillsammans med The Pirate Bay, när man gick in på deras hemsida så började en av våra musikvideos spelas. Dom hade något flipp där dom döpte om sig till The Promo Bay och gjorde PR för band. Egentligen ganska sjuk grej när man kollar tillbaks på det. Vi blev så många andra band signade alldeles för tidigt och lärdomen man kan ta med sig är egentligen bara följande. Lita inte på någon, exakt ALLA i musikbranschen är muppar. Det finns en speciell plats i helvetet för folk som tjänar pengar på andras drömmar. Det är en maktdynamik där som aldrig kommer funka.

Er första singel Hummingbird tillhör fortfarande en av de mest populära låtarna. Vad har den låten betytt?  

Den var väl egentligen startskottet, jag hade så mycket musik ute på internet innan den men bestämde mig bara där och då. Nu får det bära eller brista, jag raderade allting jag hade byggt upp som soloartist och bara körde på den. När jag lyssnar på den idag så blir man ju lite lätt varm, man liksom vill skruva lite på sig. Det är en sån där låt som jag inte har något problem med att spela live men om någon hade spelat upp på typ en fest hade jag betalat vad som helst för att dom skulle byta låt.

Det är svårt att sammanfatta sound, men hur skulle du beskriva att det utvecklats/förändrats under den här tioårsperioden? 

Vi har aldrig varit speciellt trendkänsliga, men tror soundet egentligen utvecklats i takt med den ekonomi och förutsättningar vi haft i bandet. I början var vi bara 3 och vi hade bara tillgång till akustiska instrument, sen köpte någon en elgitarr, sen elbas, sen hade vi råd att ta in en trummis. Den röda tråden har nog alltid varit min röst och mitt berättande. På den här skivan har tex Mikael Bäck som har producerat skivan fått tagit stor plats med sitt pianospel. Något som vi inte flörtat så mycket med på tidigare verk.

Tid bygger med stor sannolikhet de starkaste känslomässiga banden till varandra, så vad betyder killarna i bandet för dig? 

Den kärlek och brödraskap man bygger genom åren är svår att ta på. Att konstant testa och pusha varann när det kommer till skapande är något som tar mycket på sinne och själ och därför är det så otroligt viktigt att man vet vart man har varann privat. Bandet brukar alltid säga ”old man yelling at clouds” varje gång jag går på en rant, men ibland måste man vädra massa skit för att kunna se saker klart.

Skoj

Förra året släpptes debutalbumet SORRY FÖR ALLTING tillägnat känslor av självhat. Hur var det att skriva albumet? 

Det albumet är en slags kulminering av flera år av skrivande. Vissa av dom texterna är nästan från gymnasiet, så det är minst sagt svårt att lägga en konsekvent känsla till hur den har kommit fram. Men innehållet är ju väldigt enhetligt, en riktigt emo-skiva blev det. Var rädd att det skulle vara lite för mycket på näsan men vem fan pallar läsa mellan raderna liksom?

Då frågar dig till och med i texten om du är Sveriges sämsta artist, har förhåller du dig till det idag? 

Älskar det påståendet. Och jag står fast vid det.

Skoj känns som ett frisläppt musikaliskt projekt där du tillåter alla typer av uttryck som speglar dig. Från vilken bakgrund har det artisteriet vuxit fram? 

Mest av att härma andra mycket bättre artister som jag fått turen av att jobba med eller stött på. Fick ju lära mig sjukt mycket av Thibo Girardon, Joy M’Batha och Ängie bara av att hänga med och filma och DJ:a. Känns som att en större del av mitt artisteri är bara imitation typ, men att jag också bara försöker göra en god soppa av allt det jag blir imponerad av.

Hur kom namnet Skoj till?

Ville egentligen inte köra solo. Men jag hade efter flera år av skrivande massa låtar i en Drive-mapp som hette ”Skoj”. Kände att jag var tvungen att stämpla dom som något oseriöst och tramsigt för att dom inte skulle tas på allvar, men när jag visade upp det för folk så fick jag tillräckligt med boost för att försöka på riktigt. Skoj liksom fastnade. Tycker att det är en ganska komisk och ironisk beskrivning på min deppiga musik.

I år har du hitintills släppt singeln HAJJAR. Vad kan du berätta om den om? 

HAJJAR handlar om kass kommunikation och om att ghosta folk. Jag ville göra något annorlunda till det släppet så jag bestämde mig för att lansera en online-tjänst: ”Ghosthjälpen.se”. Det är en sida där du kan få hjälp och råd med att ghosta folk. Gå in där och ghosta någon vettja!

När du skriver musik, vad går du till för att hämta inspiration?  

Då återvänder jag till min gamla MySpace. Eller nä, skoja. Fast typ inte.

Vad händer efter spelningarna, något nytt släpp på gång eller annat spännande? 

Många samarbete på gång faktiskt! B la med självaste Herr Moy. Sen jobbar jag på med våran studios podd Osläppt som nu kommit igång med andra säsongen. Och såklart har Djurparken nya låtar som ligger och gräddas i ugnen.

Gemensamma

 Hur kommer det sig att Jack Moy och Skoj funnit varandra?

Jack: Skoj är liksom… Skoj. Vi är goda vänner och umgås nästan dagligen, det finns nog ingen jag känner som är så kompetent på så många områden. Ingenting är omöjligt när man bollar idéer och det är så himla kul med ”skys the limit” folk.

Skoj: Vi fann varandra genom vår gemensamma kärlek till gamla memes och fula danser. Träffade Jack på Rookiefestivalen när han hjälpte oss fixa ett flak öl till våran tomma loge. Sen var han med i vår podd och har liksom alltid varit en fantastisk kumpan man alltid kan lita på. Har aldrig träffat någon som är så all-in. 

Inför era kommande spelningar har ni tagit fram ett visuellt koncept där Jack Moy är kungen/generalen och Skoj narren. Hur växte den här idén fram? 

Jack: Allt började nog med omslaget till Ps. Still King skivan och byggdes därifrån. Jag önskar jag kunde ta credd för allt fint artwork, men det där är än en gång Skoj som kan allt om allt. Helt plötsligt sitter vi och skriver manus till animerade små videos och på det spåret är det.

Skoj: Jag är animatör och vill alltid försöka flexa när jag kan. Vi jobbar så sjukt fort ihop för vi har lika dålig humor båda två.

Kan det bli ett Jack Moy + Skoj samarbete någon gång i framtiden tro?

Jack: Sanningen är ju att vi har en låt, den är faktiskt otroligt bra men den är inte klar. Förhoppningsvis kommer den ut till våren.

Skoj: OTROLIGT bra. Och då är den inte ens färdig än. 

Vad kan publiken som kommer på spelningarna förvänta sig? 

Jack: Från våran sida kan man räkna med en och en halvtimme totalt ställ med låtar från hela katalogen och några låtar från Queff som gästar på 2 låtar. I Göteborg bjuder vi också upp på en efterfest på Henriksberg efter Nefertiti. Vill man festa vidare och kanske få höra en fylleversion av Hummingbird så är det the place to be 

Skoj: Jack ger fan allt. Aldrig känt en människa med så mycket energi. Gillar ni svett så kan jag bara säga grattis, golvet kommer studsa! Ni kommer säkert inte bli besvikna av mig heller, jag kommer ha snygga skor på mig iaf.