Efter en monumental framgång följde en svår tid att leva upp till. Men Lil Nas X har verkligen hittat sig själv på nya albumet Montero. Här tar han ställning för homosexualitet, söker meningen med sin tillvaro och ser jäkligt bra ut medan han gör det. Nya plattan är en samling pop/hip-hop som både underhåller och förvånar. Det enda jag saknar är ett något större djup i produktioner och känsla, för texterna finns helt klart där.
I en tredelad guldkreation signerad Versace skred kronprinsen av hip-hop/pop in på Met Galan 2021 bara dagar innan han skulle släppa det nya albumet Montero. Med en självsäkerhet som lyste lång väg stal han allas uppmärksamhet och och försätter vara ett fenomen inom pop-kulturen. Ända sedan denna hypermoderna popstjärna kom ut som gay och därtill rappare har en hel industri förändrats och macho-kulturväggar har fallit en efter en. Även om vägen dit inte varit spikrak känns det just nu som Lil Nas X var född till att förändra. På Montero sjunger han öppet och ärligt om att vara sig själv, om att känna stolthet över vem man är och stå upp för sig själv. Allt insvept i art-work och videos som utmanar stereotyper och ger heta inblickar i gaykulturen.
Genombrottshitten Old town road från 2019 blev det sena 10-talets mest omdebatterade. Låtens blandning av hiphop och country gjorde att den både passade in bland mainstream-pop och på amerikanska countrylistan. Att inneha den största låten i hip-hop och country samtidgt kanske inte låter så stort. Men båda genrerna är otroligt stereotypa i sina mansroller så detta var banbrytande. Efter denna bedrift har Lil Nas X fortsatt kräva sin plats på de mest spektakulära sätt. I videon till Montero (call me by your name) gav han satan en lapdance. Därefter lanserade han en Nike-modell med djävulstema, utan skojättens medgivande. Kyrkan rasade och den amerikanska högern gallskrek. Exakt den reaktion sångaren vill ha, vilket också resulterade i en enorm framgång och ett på Billboard flera gånger. Ju större opinion mot artisten, desto starkare har han vuxit och blivit självklar bland A-listan i pop-världen. Nya albumet lanserades med fejkade reklamtavlor liknande de som mindre nogräknade advokater sätter upp lite varstans i USA. Med rapparen utklädd till slemmig advokat frågade tavlorna ”Gay? Do you hate Lil Nas X?” och ”Are you single, lonely and miserable?”, för att sedan locka med det löftespåståendet ”du kan ha rätt till ekonomisk kompensation”. På en fjärde tavla fanns också frågan ”Do you miss the real America?” och uppmaningen om att besöka albumets hemsida för att ”se hur vi kan ta tillbaka vårt land!”. PR-kampanjen har varit ett genidrag och tillhörande The Montero Show samma natt som släppet av albumet flirtade med de klassiska nostalgiska daytime-showerna i USA.
I ärlighetens namn trodde jag inte att Lil Nas X skulle bli mer än en fluga som snabbt skulle gå över efter monumentala framgången med första singeln. Han kändes pojkig, hungrig efter uppmärksamhet och musiken var smått fånig i mina öron. Men han har motbevisat allt jag någonsin kunnat tro. Nya albumet är förutom insiktsfullt och starkt otroligt underhållande och presenterar något nytt.
Här drömmer han stort och pratar ärligt om att vilja ha berömmelse och framgång. I någon mån är det lite patetiskt att vilja ha det så mycket, men samtidigt är det otroligt talande till dagens generation. Vilket på så sätt gör det lätt att relatera till och speglande av vår samtid. I Am I dreaming, den avslutande låten på hans debutalbum. Vädjar han ömt om att inte glömma bort honom och det han gjort. Vilket nog är den största rädslan artisten har. Efter att ha kämpat hårt med att inte bara vara en one hit wonder är jag övertygad om inte att ingen kommer glömma honom nu.
Artisten visar tydligt på plattan vem han är. Aldrig har vi innan hört en manlig rappare förklara om vilken typ av kille han vill ha och hur deras sexuella relation ska se ut. Rent musikaliskt placerar sig Montero i en poppig mittfåra, men just det har en poäng också. Allt har ett djupare budskap och artisten behöver nog sockra en hel del för att att det inte ska bli en enda lång ”tyck synd om mig fest”. Jag hade inte haft något emot mer melankoli, men samtidigt förstår jag att soundet succesivt blivit mer år pop-hållet eftersom det säljer rätt bra.
Ska jag ha en invändning mot Montero är det albumet inte riktigt är heltäckande för att representera hela artistens storhet. Lil Nas X är väldigt mycket visuell och politisk, så för mig försvinner något när musiken står för sig själv. Oavsett framtida riktning lär ingen glömma bort de banbrytande saker han gjort och rekordbrytande siffror han faktiskt genererat. Lyssna in nya albumet här.