David Lindström och hans Day Felice började som ett soloprojekt med albumet Go On som släpptes 2019. På det kunde vi bland annat höra singeln Autumn som jag verkligen älskade och höll som en av de bättre låtarna från det året.

David presenterades i första hand som en av skådespelarna i TV-serien Vikings på HBO. Imponerande och spännande storytelling, helt klart, men det är egentligen en ganska liten del i det intressanta med David och hans musik om jag ska vara ärlig. För musiken står sig väl på egna ben, utan den där skimrande Hollywood-skylten i horisonten. Det är ändå en skylt som David inte vill ha så mycket att göra med längre.
Det blev skilsmässa mellan serien och David men också med mycket av den osunda inställning som en Hollywood-produktion står för.

Just denna skilsmässa och insikten att komma till freds med att man inte behöver det som Hollywood lockar med blev delvis ingredienserna på andra albumet Ashes. Ett lite av ett terapeutiskt album som kretsar kring undergång och återuppståndelse. Att behöva få ett avslut på något, om det så slutar med just definitiv undergång eller att kunna ta sig vidare och upp från botten och någonstans se ljuset i tunneln.

Själv tycker jag att berättelserna av Day Felice blir djupare på Ashes. Dels har projektet gått från att vara ett soloprojekt till en grupp. Dels är produktionen fylligare och arrangemangen snyggare. Det är likt en kombination av avant-pop och chamber pop. Vackert, dramatisk och magiskt melodiskt.
Att Day Felice jämförs med Rufus Wainwright är inte så konstigt. Men det finns även spår av Billy Joel, Elton John, Muse och Coldplay i låtarna. Låtar där texterna får stå i centrum och där David sjunger om förlust och depression samt sinnesfrid och nystart, men även om ängsligheten i sociala medier, det nödläge vi befinner oss i med klimatkrisen och den ohållbara ekonomin.

Namnet Ashes i sig känns här väldigt symboliskt. Det blir likt en begravning ett album för reflektion. Att se tillbaka på saker som hänt i livet och försöka förstå hur dessa saker format en och vad man som individ kan dra för lärdom av dessa saker. Samtidigt handlar det om att våga ifrågasätta och se med kritiska ögon på det samhälle vi lever i idag.
Fördelen med Ashes jämfört med den där begravningen är att albumet är långt ifrån högtravande. Det är istället starka poplåtar som består av substans både i texterna och i arrangemangen.
Man ska ju både som skådespelare och artist någonstans beröra. Det är precis det som Day Felice gör med sitt andra album Ashes.