Gruppen Bye Bye Bicycle blev ordentligt uppskrivna efter deras debutalbum Compass som kom 2009. Nu har den långa resan att sammanställa uppföljaren tagit slut, och den 5:e September släpper gruppen sin andra skiva Nature .
Det som för mig är mest imponerande med gruppen är att de alla kommer från Sotenäs uppe i Bohuslän – närmare bestämt Bovallstrand och Tossene.
Själv kommer jag från Hunnebostrand och det tar inte många sekunder in i intervjun som det traditionella ”tjafset” mellan Hunnebo och Bovall drar igång.
Jag påpekar att videon till Believe me / Leave me var inspelad i Hunnebo klyfta, som är ett fint vandringsstråk som tar en upp på ett av bergen som omringar den lilla hamnstaden. Men sångaren André dödar snabbt min illusion om videon och säger med glimten i ögat ”Nej du, i Strane, där spelar vi inte in några videor.”
Den var visst inspelad på Tjörn, men han tillägger att de brukar faktiskt bara svara ja på den frågan, var än folk tror att den är inspelad. För alla gillar ju att de har en lokal anknytning till något.

Killarna träffades i högstadiet 2001, då André gick i nian och trummisen Samuel hade börjat i sjuan.

André : Så hakade de andra på, för dom och Samuel hade gjort musik ihop tidigare.

När gruppen var bildad flyttade de in i Tossenes bygdegård, där de började spela på instrumenten.

Nils : Vi kunde ju inte spela i början. Jag, Samuel och Jakob kunde väl spela lite. Men så fick jag börja spela bas – mest för att min farbror spelade det.

André : För att du var snällast i bandet. Du bråkade aldrig om något.

Nils : Jag var väl lättast att övertala.

André : Hade vi gjort det en gång till från början så hade jag varit med och bråkat om det instrumentet, för det är ju grymt! Man fattade ju inte det då – det har ju bara fyra strängar.

Med de orden avslutar André bandhistorien innan han kommer in på sången.

André : Jag var ju äldst så jag tog ju mikrofonen, sedan hade vi många körmickar, men de plockades bort en efter en.

Nils : Men nu har de plockats fram lite…

André : …en efter en.
De är som att de mognat lite och kommit ur puberteten. *skratt*

Nils : Det var en låt som vi gjorde där vi kände att vi behövde en tjej på sång. Då fick Jakob sjunga som inte kommit upp i puberteten än.

André : Han var ju elva år när vi bildade bandet – ELVA!

Namnet Bye Bye Bicycle kom till under en chatt mellan medlemmarna över MSN. Det har egentligen inget med cyklar att göra, utan de valde namnet mest för att det såg snyggt ut.
Jag påpekar att det även blir snyggt när man bara skriver det som BBB.

När den nya skivan skulle spelas in, blev det under väldigt slitande former för gruppen.
André berättar om skapandet av Nature .

André : Första skivan tog ju väldigt lång tid och var köring att spela in. Vi var lite naiva – vilket man egentligen ska vara när man gör sin första skiva.
Till andra skivan tänkte man väl att att vi hade läget under kontroll, men då tog vi beslut som gjorde att låtskrivandet och inspelningen blev ännu svårare. 
Som att vi spelade in skivan med samma producent som vi gjorde innan, vilket vi kanske inte skulle ha gjort för vi känner honom såpass väl.
Vi ville att Nature skulle vara lite mer personlig och inte lika distanstagande som första skivan, vilket var lite svårare än vi hade tänkt. Det är svårt att komma in under skinnet på sig själv och skriva något bra.
Det var nog mycket det som gjorde att vi fick lite prestationsångest.
Sedan kanske vi behövde lite motgångar så allt inte bara fungerade friktionsfritt.

Being Blogged : Men ni kände aldrig att ”nä, nu skiter vi i detta?”

Samuel : Många gånger.

André : Ja för fan. Vi var ett tag inne på att kanske spela in skivan lite senare, mitt i all dynamikproblem och samarbetessvårigheter. Men det gick ju över – och det visste vi ju att det skulle göra. Det man inte insåg då var ju att vi slapp våra nio till fem jobb och kunde vara i en studio och faktiskt spela in vår andra skiva. Men då var det mer ‘fan vad detta är svårt och tungt’.
Det är ju alltid konstigt att man slänger ner all den tid på ett album och rör ner olika saker för en tre minuter lång poplåt. Så med det är vi nog alla nöjda med plattan. Av alla de saker vi kokat ihop fick vi nog med det viktigaste.
Sedan är det säkert enklare att göra musik själv, men nu är vi ju fem personer i bandet, samt producent och mixare så vi var väl ändå tio personer som tyckte till om musiken och det tycker jag är rätt skönt. För jag skulle inte kunna tänka mig att det skulle bli en bra skiva om tillexempel jag hade fått bestämt allt själv.

På skivan finns även två låtar där en tjej är med och sjunger (Tears och Threads ). Ena som en duett tillsammans med André och på den andra är hon mer solo och han sjunger lite i bakgrunden via en vocoder.

André : Jag sjunger med Amanda Werne , en tjej som håller på med lite olika musikprojekt. Hon har varit med i Den Stora Vilan som är ett progg, 70-talspop typ. Raketmaskinen hade hon något projekt som hette. Nu heter hon Slowgold och hon är härifrån Göteborg.
Jag ville komma ifrån min röst på någon låt på skivan.
Vi hade i alla fall en idé om att vi ville ha en låt där en tjej sjöng. På förra skivan hade vi ju en intrumentallåt och det var väldigt lyckat.

Nu när albumet äntligen släpps den 5:e September börjar ju jobbet med att promota det.
Under hösten ska gruppen turnera i Skandinavien samt några spelningar ute i Europa, bland annat Hamburg och Berlin.
Sedan blir det mer Europa under våren samt en avslutning hemma i Sverige nästa sommar.

Being Blogged : Så nu kommer ni säga upp er från era jobb med ordern ”Nu skiter vi i det här, nu ska vi bli popstjärnor!”

André : Fan vad fattiga vi hade blivit då. *skratt*
Man har ju funderat på det. Tänk om vi kunde leva på musiken – undra hur mycket live vi hade behövt spela då? För det finns ändå en ganska skön vardag i det vi gör med att åka ut och komma hem.

Viktor : Men visst hade det varit skönt att vara iväg lite längre och ha en turné som varade i en månad istället för en vecka.

Samuel : Fast man är ju helt förstörd efter tre dagar. *skratt*

Albumet kommer även att promotas med den ny singeln Empty Summer .

André : Jakob och Samuel håller på att spela in en video med sina iPhone.
Det är grymt att få göra den helt själv.
Samma som att b-sidan på singeln är en remix och den har Samuel gjort. Sedan är det kul att man kan visa upp olika saker som vi gör.
För oss är det ju bra om vi kan vara med och göra ännu mer själva. Vi är ju med och gör skivomslag och annat.
Detta omslag har Nisses pappa – som även gjorde förra omslaget – gjort. Så det vore grymt att även göra sådana saker längre fram.

Being Blogged : Skulle ni vilja producera själva?

André : Det är nog bra om någon är med, för vi vet ju hur vi funkar som band, så det inte blir en lekstuga. Men just själva producentdelen hade nog inte varit något omöjligt för oss.
Visst, det hade varit spännande att göra en skiva helt själv också.

Intervjun börjar lida mot sitt slut och jag måste ju ändå knyta ihop det hela med en fråga om vår gemensamma hemkommun Sotenäs.

Being Blogged : Vad tycker ni är bäst med Sotenäs?

Viktor : Vad är inte bäst med Sotenäs?

André : Ramsvikslandet tycker vi nog alla är väldigt fint, sedan tycker nog alla det är gött att komma hem till mamma och pappa.

Nils : Det är ju lite som en utandningsplats att bara kunna vila och ha det skönt.

Samuel : Det är asjobbigt första dan att vara där uppe dock.

Viktor : Det är jobbigt att komma dit och det är jobbigt att åka hem.

André : Man har kommit bort från det man flyttade ifrån från början. Då var det ju töntigt och lite bonnit att bo där, men nu tycker man det är ett grymt ställe och nästan jobbigare att bo i stan.
Det är ganska skönt att kommit till den insikten att man då trodde man vuxit upp på världens sämsta ställe – för så kände jag när jag flyttade därifrån. Men det är skönt att nu förstå att det är bättre där än på många andra ställen.

Nils : När man kommer dit saknar man det nog mer än man gjorde innan.

André : Sedan är det ju nära till Göteborg. Det är ju bara att sätta sig i bilen i en timma så är man i Bovall.

Lyssna på Bye Bye Bicycle