När jag intervjuade Rohdin för min podd berättade han om sin kommande singel Noise under water. Nu är låten äntligen släppt.
Här bjuder producenten från Trollhättan oss på vemodig synthpop med Vince Clarke-liknande arrangemang, vilket jag föll för med en gång jag hörde låten. Uppskattar den drömliknande känslan av låten och hur väl allt funkar med sångerskans mjuka röst.
Låten är helt klart en kontrast till den mer pulserande synthwave-produktionen som vi hörde på Lamborghini, men som ändå passar inom samma värld skulle jag säga.
Vad får du för känslor när du hör Noise under water?