Grant Knoche blir en bra representant för Generation Z när han sjunger om krossade förhållanden, svart- och avundsjuka på debutalbumet Color me blue. Låtar som känns äkta, utan att sockra dem för att de ska gå ner lättare.
Tillsammans med bland annat Conan Gray och Isaac Dunbar är Grant Knoche ett av de mer intressanta namnen bland Generation Z-sångarna som dyker upp under senate åren.
Efter en knippe singlar där du bland annat hört Dial tone, Paper house och 18 här i bloggen är Grant nu aktuell med debutalbumet Color Me Blue. En passande titel för denna samling av ganska mörka poplåtar.
På albumet bearbetar Grant ämnen som att bli dumpad, att vara den som dumpar samt en hel del om svart- och avundsjuka. Ämnen som speglar den mer ångestfyllda genration som Grant faktiskt tillhör. Glaset är alltid halvtomt och ångestdämpande är lika vanligt som Alvedon för Generation X. Ämnen som definitivt känns representant för tonåren av idag, men även för vilken germination du än må vara, för alla har vi ju varit där. Det är bara tidsbegreppet som kanske är närmare eller längre ifrån. Men saken med Color Me Blue är att det aldrig blir direkt sockersött, utan de självproducerade låtarna går gärna i moll och bygger mer på mörker än hoppfullhet, både i text och i produktion. Just texterna är något som allt som ofta får mig att stanna till och lyssna lite extra här när Grant ventilerar sina tankar. Bland annat tycker jag ”I know that you’re over me and under someone else” på låten As it should är imponerande målade. Men det finns mer där den kom från vilket du kommer märka när du lyssnar på EP:n.
Det som imponerat på mig med Grant är att han gör allt själv. Han har skrivit varje låt med eller utan hjälp av annan låtskrivare, samt producerat och designat. Plus att han till skillnad på de två andra killarna jag nämnde i inledning är helt independent. Och med tanke på att Grant bara är 17 år är han verkligen en artist för 20-talet. Med det är det en imponerande samling poplåtar som är början på en karriär som verkligen kan bli något stort.
Titelspåret har nu även fått en läcker musikvideo där bland annat händer smetar blå färg på Grant. Bakom videon hittar vi Gordy De St Jeor som gjort ett imponerande jobb.