När även Taylor Swift får stryka sin kalender för Covid-19 skapar hon sitt mest lågmälda men också vackraste album. Definitivt skivan vi kommer se tillbaka på 2020 som en av de bättre sakerna med det året.
Knappt ett år efter att Taylor Swift släppte albumet Lover överraskar sångerskan oss alla med ännu ett album. Det tog ett dygn från det att albumet presenterades av sångerskan fanns det i Apple Music och bara väntade på mig.
Swift har som alla andra fått stryka hela sin kalender och anpassa sig efter rådande Covid-situation. Själv skulle jag ju ha sett henne i Oslo veckan efter Midsommar. Men som sagt, livet (eller kanske mer döden) kom emellan.
Istället satte sig Swift sig ned med hennes idol Aaron Dessner från The National för att skapa albumet Folklore.
Borta är den popiga och något camp Taylor Swift. Istället får vi en mer lågmäld sångerska som tar ett steg tillbaka och ger oss ett vackert indie-album. En inramning som jag tycker passar Swift riktigt bra. Det känns äkta och sångerskan är en bra historieberättare. Tillsammans med en ljudbild som oftast byggs kring ett piano, men som även målas ut med stråkar och mer chamber pop, blir Folklore som sagt ett väldigt snyggt album.
Den som väntar sig stora hits lär dock bli besviken. Det är istället den snygga helheten som fick mig att uppskatta albumformatet denna gång, även om över 60-minuter är lite i det längsta laget för ett album, vem det än är.
Det är inte bara Aaron Dessner som ror detta i hamn tillsammans med Swift. Justin Vernon är med på den vackra och nästan plågsamma låten Exile om krossad kärlek. Tillsammans skapar de en snygg kontrast mellan ders olika röster.
Swift tidigare vapendragare Jack Antonoff är också med på sex spår som låtskrivare och producent. Även på dessa låtar fortsätter Swift på samma lågmälda stig som de andra spåren. Här tycker jag dock att Antonoff som vanligt lyckas med konststycket att skapa lite mer dramatik i produktionen, utan att det här blir för mycket. Om inget visar det väl vilken respekt för helheten och bra poplåtar som Antonoff trots allt har.
Även om vi inte fick en turné med Swift så fick vi ett helt nytt album. Det som är skönt är att det inte känns som en kompromiss för att ge fansen något ”vad-som-helst”. Utan det är istället ett av hennes finaste verk och lär vara det album som många kommer ha som hennes bättre när vi tittar tillbaka på vad som kom från just 2020 som faktiskt var bra.
