Få låtar är så kraftigt förknippade med sommar som just Sommartider med Gyllene Tider. Tillsammans med Tomas Ledins Sommaren är kort och Ted Gärdestads Sol, vind och vatten har just Sommartider blivit synonym med den svenska sommaren. Det finns nog inte ett enda uteställe eller radiokanal som inte spelar låten någon gång under Juni, Juli, Augusti (som för övrigt också är en låttitel av Gyllene Tider…)

Mitt främsta minne med Gyllene Tider när jag var liten och bandet var lika känt som Skogaholmslimpan var i Lysekil. Bandet hade spelat där – i början av 80-talet och jag var kanske sju år gammal?
Mamma tog med mig till Lysekil – på den tiden bodde vi i Hunnebostrand – och jag skulle fixa en autograf från bandet som då satt på Hotell Lysekil och åt frukost på uteserveringen.
Själv var jag vettskrämd att ta kontakt med bandet, så jag stod bara utanför ingången och grät. Usch vad jobbigt det var. Ska sanningen fram så hade jag nog inte superkoll på vilka Gyllene Tider ens var då, så jag vet inte riktigt varför det var en så stor grej.
Tillslut stövlade mamma in på hotellet efter att jag gett upp och mina nerver svikit mig helt och fixade autograferna. En till mig och en till min syster (som nog mer var målgruppen).

Tillbaka till Sommartider.
Saken var de att lär låten släpptes 1982 blev det en större hit i Norge än i Sverige. Här hamnade låten på en sjätteplats på singellistan medan norrmännen omfamnade Per Gessles raspiga röst och köpte sju-tummaren så den hamnade på en hedrande tredjeplats.
Det är mer med åren som Sommartider vuxit sig till den klassiker den faktiskt är idag. Så jag kände att det passade ganska bra att ha just Sommartider som nostalgitripp på självaste Midsommarafton.