Efter den bejublade debuten med singeln Stone me into the groove från 1992 blev Atomic Swing det svenska indiepopbandet på allas läppar. Inte konstigt kanske för det var ju en lysande, funkig poplåt som lånat influencer från 70-talet i produktionen. Det var liksom en låt som träffade så mycket rätt på så många sätt och kändes samtidigt farligt bred.

För mig var det dock singeln nummer två som verkligen fick mig att få upp ögonen för gruppen. Singeln Smile släpptes året därpå tillsammans med debutalbumet A Car Crash In The Blue – ett album som inte bara blev stor här hemma, men som även gjorde bandet internationellt stora i främst bland annat Japan och Australien.

Om första singeln var mer rökig psykedelika-rock så var Smile den där poppiga lyckopillret som var ögonblicklig och peppande. Det var liksom omöjligt att inte vilja le när man hörde låten. Så med det kan det ju vara en av de mest passande titlarna på en låt någonsin.

Tre album till blev det med gruppen innan de lade ner. Men inte för gott. De spelade på Love & Peace Havana i Kuba 2014 och i somras körde de en nostalgisk turné här hemma i Sverige. Så leendet har definitivt inte försvunnit från bandet, snart 30 år senare.