Världen är allt bra liten.
När jag håller på att avsluta mitt samtal med Edith Backlund får jag reda på att hon bott i Uddevalla under sina barndomsår, samt har sommarställe i Lysekil.
På toppen av det hade hennes kille spelat bas med Thomas Stenström som snart släpper sin efterlängtade debut och som Being Blogged intervjuade i vintras.
Som vanligt växer lokalpatrioten i mig och jag blir sådär extra glad när duktiga artister har rötter i mina hemtrakter.
Men innan vi kom till just att prata om Uddevalla, hade vi diskuterat Ediths kommande album – Kill The Clown som hon släpper den 23:e Maj.
Titeln är för mig lite spännande och när Stephen Sondheim bad oss att ”Send in the clowns” så är detta mer eller mindre raka motsatsen.
”Clownen står ju för all rutin igenom åren när man står på scenen.
Jag kände efter förra plattan att jag kunde gå upp på scenen och liksom tänka på andra saker, typ ”hade jag tvättid?” eller ”hade jag tackat ja till den där festen?”. Med det försvann lite av glädjen att hålla på.
Även om folk kom fram och tyckte att man varit bra, kändes det mer som ett jobb än som något kul.
Då började jag tänka i banorna att man gick upp på scenen och var den där professionella clownen, medan under sminket var man någon helt annan.
När jag då säger Kill the clown, menar jag att jag vill ta fram det roliga med musik igen och kunna känna massa saker.”
Saken var den att efter albumet Death By Honey gick Edith in i en depression.
Intresset för musiken försvann och hon valde att istället för att göra något konstruktivt sitta hemma till skräpkanalen TV3 och plöjde avsnitt med Project Runway , Top Model och Du Är Vad Du Äter .
En mycket olycklig tillvaro för en artist som mer eller mindre bara börjat sin karriär.
Ändå kunde Edith leva på sin musik, trots att hon inte jobbade så värst aktivt för tillfället.
Hennes förlag hade nämligen lagt upp lite låtar av henne på deras hemsida och någon på Los Angeles-kontoret hade lyssnat igenom dem och med det hamnade de bland annat i ungdomsserien One Tree Hill .
”Jag tror att det är texterna som gör att jag varit med i TV och reklam.
Suburban bliss som var med i One Tree Hill handlade ju om att fastna i förorten och äta pizza, att inspirationen försvinner och att de tråkiga vardagsrutinerna tar över.
Det är kanske inte ett jättevanligt ämne.
Den andra låten (Sincerely hope it’s you ) handlar om att sitta på ett pendeltåg när det är höst och alla människor verkar ha inställningen att de går på death row. Man längtar bara på att sommaren ska komma, vilket är väldigt vanligt här i Sverige och framförallt i Stockholm. Vi är som Dr. Jekyll and Mr Hyde och har två helt olika sidor.
På vintern är en Stockholmare den värsta personen du kan känna, men när våren kommer är det den roligaste och gladaste människan.
Så den handlar om det och inte om kärlek. För det är just de låtar med texter som sticker ut som gått bäst för mig i just TV.
-Förutom en låt som var med på soundtracket till Som Man Bäddar , som handlar om att våga öppna hjärtat för någon som kan ta emot en om man bli kär.”
Det passar i och för sig bra att Ediths låtar används till TV-serier.
Hon själv har gått teaterlinje under sitt år på High School i USA – där hon till och med vann en utmärkelse för bästa skådespelerska, samt att hon varit med i filmen Lilla Jönssonligan .
”Det var 2006 som jag var med i Lilla Jänssonligan.
De ville ha en artist som inte hade slagit igenom än, som ändå hade skådespelarbakgrund.
Så då tänkte jag att Lilla Jönssonligan ändå är ganska löjligt, men att jag säkert skulle ångra mig om jag inte ställde upp. -Typ, vad kommer 85-åriga Edith att känna? Hon skulle nog gillat att ha haft den erfarenheten, så då gjorde jag det.
Så det är absolut inget jag ångrar – sedan gillar jag att säga ”ja” till saker.”
För att få tillbaka inspirationen igen åkte hon och hennes kille till Indonesien för att bara uppleva landet.
Väl där kom verkligheten ikapp henne med två helt olika insikter.
Det ena var att hennes pengar höll på att ta slut. Den andra att hon började hitta livsglädjen igen.
”Det var egentligen uppe på en vulkantopp som det verkligen slog mig, att om jag vill göra min grej på mitt sätt utan att kompromissa, så måste jag nog också finna mig i att livet kan vara ganska tufft ibland. Jag kom nog till någon sorts insikt att det faktiskt är värt det.”
Edit mailade sina vänner hemma i Sverige och bad dem hålla ögonen öppna för jobb.
Väl hemma blev hon anställd i en butik, samt att hon tog upp studierna för att göra klart sin retorikutbildning.
”Ju mer jag fick att göra, desto roligare blev det att börja med musiken igen – eller kanske mer, ju mindre tid jag fick till just musiken, desto roligare blev det.” mins Edith.
”Sedan behöver man ju perspektiv för att ha något att berätta om.
-Vem vill lyssna på elva låtar om att man sitter hemma i sin lägenhet?
Sedan kan jag inte skriva låtar när jag mår dåligt, utan det är mer när man mått dåligt och börjar må bättre – när man fått perspektiv till saker.”
Detta perspektiv ledde till skivan Kill The Clown.
Ett ambitiöst projekt som skulle ges ut som Act One och Act Two helt digitalt, med en fysisk skiva som innehöll båda akterna.
Tyvärr ville hennes kropp något helt annat.
”Jag var tvungen att operera stämbandet.
Innan jul tog det stopp i rösten och då gick jag till läkaren, som upptäckte att höger stämband måste opereras.
”Men det går ju inte, jag ska ju släppa platta” svarade jag.
När han förklarat vad detta skulle innebära förstod jag att det bara var att operera.
Väntetiden var sex veckor och efter operationen fick jag talförbud med lappskrivning i en vecka. Efter det började jag försiktigt prata med en logoped. Jag fick inte prata i telefon eller något.
Sedan tog det en månad innan jag kunde börja sjunga efter det, så jag har mer eller mindre precis börjat sjunga igen.
Det sjuka är att jag haft detta förut, så det kommer i tioårsintervaller.
Det är ju en kombination av genetik och personlighet – alltså jag pratar väldigt mycket, samt mitt yrkesval då. -Professionell sångerska, som gillar att prata med dåliga genetiska förutsättningar, då blir det problem…”
Som tur var hade hon spelat in allt material innan operationen, men det hade varit omöjligt för henne att promota skivan med att spela live och signera med söndriga stämband.
Så allt fick pausas medan Edith läkte och man valde att hoppa över den digitala andra akten och satsa på att ge ut hela fysiska skivan istället.
Jobbet med Kill The Clown hade som sagt börjat efter att Edith kom hem från Indonesien.
Till sin hjälp att producera plattan föll lotten på Peter Kvint , som även varit med och skrivit låtar på skivan.
”Vi har valt helt organsika instrument till denna inspelning och allt spelades in live. Så det var otroligt kul att göra.
Alla låtar utan två var klara innan vi skulle spela in och de skrev vi hop under de fyra dagar som vi spelade in skivan. Vi hade tillexempel ingen text eller refräng till Black hole , men vi visste ändå att det var något som skulle funka med den låten, så vi skrev klart den under inspelningen.”
Men nu kan hon sjunga och prata igen – framför allt prata.
Man märker att Ediths yrkesval och utbildning passar henne perfekt, för hon pratar mycket och hjärtligt.
Det är ju alltid tacksamt när man stöter på pratglada artister, för man får väldigt mycket ut av dem.
Innan vi avslutar intervjun berättar Edith om planerna för våren och sommarn.
”Först ska jag spela in en video till min singel Over now , sedan kommer skivan.
Sedan åker jag på olika spelningar runt om i landet.
Vi håller på att boka tillbaka sommaren i och med att jag fick ställa in en del med operationen då jag inte visste när jag kunde komma tillbaka. Men förhoppningsvis finns det fortfarande öppningar.”
Hon berättar att hon gärna kommer till Göteborg för en spelning, för att det var längesedan hon var här nere.
Vi får hålla tummarna att det finns plats för henne på en scen under sommarmånaderna i Göteborg. Det hade varit ett fint återbesök av en artist som hittat glädjen i musiken igen och besegrat ett röstproblem innan hon fick möjlighet att släppa en ny skiva.
Framförallt behöver vi mer fantastisk pop här i staden (och i hela landet för den delen också). Det är ju ändå just det som Edith gör absolut bäst.
Lyssna på Edith Backlund:
