Moto Boy var förra veckan på turné och spelade bland annat på Storan i Göteborg. Innan det var dags att lasta in allt på scenen satte jag mig ner med Oskar Humlebo för att snacka lite om bland annat vägen till senaste albumet New Music. Ett album han spelat in i Berlin tillsammans med producenten Niko Stoessl.
Tillsammans har de lett Moto Boy i en helt ny riktning. Hans röst är kvar, men borta är känslan av indiepop. Nu är det istället den skandinaviska melankolin som möter klubbscenen i Berlin.
-Jag började som vanligt jobba själv på albumet och jag var inne på ett hårt Broder Daniel-sound som var lite skitigt och trasigt. Men det kändes mer nostalgiskt än fräscht och nytt. Just nu känns det som alla tittar tillbaka. Det var bättre förr och ”Make America Great Again”. Vadå again, gå framåt istället.
Niko var inne i samma fas och ville också göra något nytt, så jag åkte ner till Berlin för att testa och leka lite. Så allt blev till lite av sig själv.
New Music är första albumet som Moto Boy inte producerat helt själv. Han är annars duktig på att vilja göra mycket på egen hand, men denna gång fick han, som han själv uttryckte det: ta en paus från sig själv.
För min del känns Oskar Humlebo otroligt kreativ.
Han komponerade bland annat musiken till uppsättningen Lubiewo – Kärleksön som spelades på Göteborgs Stadsteater, i vilken han själv medverkade i. Han har även varit med i Wermland Operas uppsättning av L’Orfeo av Hans Ek.
-Det var häftigt att vara med i en barockopera. Han tog den melodilinje och baslinje som finns noterat av Monteverdi för att sedan göra en egen tolkning. Så det var jag från popvärlden tillsammans med en Wagneriansk operasångare och ett par musikalsångare vilket blev jävligt roligt.
Det projektet blev lite av en räddning för mig. Jag hade varit i Berlin ett år där allt varit väldigt struligt. Det är en lite FÖR rolig stad det där. Så när jag kom hem till Sverige var jag inte i mitt bästa skick. Jag var trött och sliten och hade druckit alldeles för mycket.
Så kom detta erbjudandet och då var det bara att köra hårdträning. Ut och jogga varje dag och öva sång tre till fem timmar om dagen, så efter tre månader var jag tillbaka i livet igen. Jag har mycket att tacka Hans för att det blev en fortsättning efter Berlin.
Det Oskar tycker varit roligt med alla hans sidoprojekt är att det alltid varit de som tagit initiativet att kontakta honom.
-Ja, uppenbarligen har jag gjort något som triggar dem för jag får ju förtroendet att göra nya saker hela tiden, så jag gissar att jag inte fuckar up det totalt i alla fall. Haha. Men jag gillar att göra nya saker hela tiden för jag blir lätt uttråkad.
Senast blev han tillfrågad att skriva musiken till Det Fantastiska på Smålands musik och teater som sätts upp nu till hösten. En uppsättning som handlar om några 14-åriga tonårstjejer som bildar ett band.
-De frågade mig en snart 40-årig vit man att skriva musik till 14-åriga tjejer. Men de tittade förbi det faktum och tyckte att det jag gör var bra. De ville ha förslag på en maffig outrolåt i föreställningen som jag spelade upp för dem och den gjorde dem skitglada. Det ska bli så kul att gå på premiären och få vara ”kompositör Humlebo”. Haha.
Så det är som sagt fullt upp för Oskar. Tillsammans med sin fru driver de en egen label där de ger ut sin musik, vilket gör att de kan släppa sin musik när och hur de vill. Oskar berättar även att de är öppna för att leta efter andra spännande artister och använda sin kunskap att släppa deras musik.
Men det verkar ändå funka bra att vara så independent som Moto Boy trots allt är. Senaste plattan hamnade på en delad förstaplats med skivbolagshjättarna Depeche Mode på vinyltoppen.
-Från ett litet hus i skogen i Skåne kan man ändå göra något, vilket är helt bisarrt.
Tillbaka till New Music. Känslan på plattan är som sagt mycket mer elektronisk och vissa låtar är till och med klubbiga. Klar kontrast mot hans tidigare album som varit mer organiska.
-Jag lyssnar ju själv mycket på elektronisk musik och nu har allt smällt ihop. Men saken är den att denna platta är mer organisk än den förra, även om den förra låter mer så. Då var det många plugin-instrument som lät som riktiga instrument. Nu har vi gjort nästan alla ljud för hand. Vi har tagit min röst och dragit ut, pitchat ner och klippt om den. Trummat på en gitarr för att göra ljud av det och så vidare. Så mycket elektroniskt gjord men fler organiska ljud vilket är galet.
Ett av de mer spännande samarbeten på nya albumet är låten Dead for seconds som framförs tillsammans med Nina Persson. Det är också låten som streamats absolut mest på Spotify.
Oscar brukar vara gitarrist i The Cardigans när de är ute på turné istället för Peter Svensson, så redan 2012 började han och Nina prata på att göra något tillsammans.
-Nu för ett år sedan kom den här låten till och dagens efter åkte vi till Berlin för att spela in den.
Nina är så jävla cool. Hon bara klev in i studion och satte sången på en gång. Sedan var hon faktiskt med nu och gästade i Malmö. Ibland får man nypa sig i armen för att fatta att det faktiskt är Nina Persson man jobbar med.
Vi kommer in på Berlin som kreativ stad. Det verkar som många hittar inspiration i just den staden. Bowie åkte dit och skapade ”Berlintrilogin” Low, Heroes och Lodger medan U2 gick från ett stadiumrockband influerat av Amerika till ett sound som mer eller mindre definierade hela 90-talets Europa med Achtung Baby.
Vad är det egentligen med just Berlin?
-Jag tror det är en väldigt fri men fattig stad som inte har några restriktioner. Det finns inte så mycket pengar att tjäna och de som är där för att göra något gör det för att de verkligen tycker om det. I Stockholm kan man skapa en topline för att sälja på topplistorna, men i Berlin gör man det för att man verkligen älskar det man gör. I alla fall inom den elektroniska världen. De största där tjänar inga pengar, men de har en jävla respekt. Frågan man får där är mer ”vad kan du” än ”vem är du”.
Något som jag personligen imponerats av Moto Boy är att han så ofta ställer upp för HBTQ-rörelsen. Han var uppträtt på flera Pride runtom i Europa och sist jag själv såg honom var under WestPride i fjol.
-För mig har det alltid varit ett stort mysterium att homosexualitet ens ska ifrågasättas. Folk älskar varandra och kärlek är alltid något man kan slåss för. Själv vill jag gärna rucka på mansnormen som är så jävla tråkig.
Det galnaste eller läskigaste jag gjort var när jag spelade under Pride i St. Petersburg. Det var ingen picknick kan jag säga. Året innan hade de blivit attackerade med gas i lokalen.
Jag hade säkerhetsgenomgång med det svenska konsulatet innan som bad mig ta med den minst värdefulla gitarren jag hade. För om det behövdes skulle jag bara slänga gitarren och springa. När polisen kom – inte om – så skulle jag bara hålla mig lugn tills konsulatets jurister kom.
Då kände jag att är det någonstans som man verkligen ska stå upp för kärlek så är det där. Sedan var de de finaste människor jag träffat. Så otroligt modiga.
Innan vi slutade intervjun, så Oskar och gänget fick lasta in instrument och ljusväggen för konserten, frågar jag vilken låt som är den största utmaningen live denna gång.
-Den svåraste är faktiskt Open the door när det bara är gitarr och sång. Det är så lätt att gömma sig bakom en massiv ljudvägg. Visst, jag är van vid att sjunga akustiskt sedan tidigare, men här bli det lite som att slå på kallvattnet när man duschar varmt. Men det är just det jag vill åt också, det blir så jävla intimt.
Moto Boy
@Facebook
