Netflix meddelar att de kommer överge kundernas betygsystem från ett till fem och istället satsa på det mer enkla tumme upp eller tumme ner. Med detta kommer de, efter en del mätningar, få större engagemang då kunden bara behöver ge ett enkelt bra / dåligt-alternativ istället för det krångliga ett till fem.
För Netflix är det säkert bra. Om en ger tummen upp för en film, kan de ju lätt se att dessa 200.000 andra personerna också gjort det. Av dem har 80.000 även gillat den här andra filmen och med det kan Netflix snabbt anta att personen som precis gillade en film också borde gilla den andra filmen. Inga krångliga parametrar som ”personer som också gav ev trea till denna gav även en fyra till denna, så då kanske den filmen också borde passa. Fast det var ju en hel del som även gav en tvåa…”
Detta är ju väldigt mycket tiden vi lever i nu. Snabb gratifikation – bra eller dålig. Gilla eller ogilla. Svart eller vitt. Framförallt är det som sagt engagemanget som är viktigt. Innehållet är sekundärt. Det är gilla och dela som skapar spridning och klicken, hur galen nyheten än må vara.
Samtidigt blir det mycket svårare för oss som vill ha en rekommendation att faktiskt utläsa vad tummen upp står för. Rent allmänt kan allt från en stark tvåa till en femma bakas in under tummen upp.
”Den var okej, men inte mer, men heller inte superdålig. Äh, jag ger den tumme upp.”
Med ett betygsystem från ett till fem, kan man ju snabbare se om filmen eller albumet är bra och framförallt hur bra den kanske är. Personligen har jag en tydligare relation till en betygskala, om den så är ett till fem eller ett till tio. Jag kan tänka mig hur bra eller dålig en skiva eller film är när jag ser betyget. Betygskala från ett till två (vilket detta trots allt är) är inte lika dynamisk, utan som sagt bara likgiltigt.
Om detta faller i god jord – vilket det med all sannolikhet kommer att göra då man som sagt når önskad effekt i form av engagemang. Så är jag rädd att fler och fler övergår till detta simpla betygsystem.
När vi läser skivrecensionerna i Aftonbladet om något år får de bara tummen upp eller tummen ner. Ed Sheeran – tummen upp. Britney Spears – tummen upp. Coldplay – tummen up. Charlotte Perrelli – tummen ner. Filmrecensionerna i DN: samma sak där. Ett till fem är onödigt, folk behöver bara veta vilket håll tummen pekar åt.
Jag kan inte sluta tänka på romarriket.
Den testosteronstinna publiken avgjorde vem som fick leva och vem som skulle dö med en tumme upp eller tumme ner.
De kom dit för att se blod, så varför skulle de avsäga sig det nöjet. Man behövde ju inte tänka så mycket längre än åt vilket håll handen skulle hållas. Inte överväga eller analysera. Vill jag se huvudet kapas: ja eller nej. Var filmen bra: ja eller nej. Gillar jag den vinklade nyheten: ja eller nej.
