Det är dags för Peter Morén från Peter Bjorn & John att släppa sitt fjärde soloalbum. Vi har redan hört singlarna Rytmen i blodet och Pärleporten , men på albumet vi bjuds även på två tolkningar av folkkära artister som Olle Adolphson och Robert Broberg , samt en knippe livsskådande betraktelser av en artist som nyligen fyllt 40.
Antyder albumtiteln på 40-årskris eller mer ett konstanterande?
Både ock kanske, haha. När man mår bra så mår man bättre än man någonsin gjort, och när man mår dåligt mår man typ sämre. Det sägs att allt blir mer grått med åren, men jag känner att det är väldigt starka känslor just nu. Jag vet inte om det har att göra med att jag blivit förälder och vill leva länge, för på något vis påminns man om sin egna dödlighet. Min morfar fyller 100 om några veckor, så jag brås på det i alla fall. Men lite kris också kanske. Jag har ju börjat träna vilket jag aldrig gjort förr, haha. Men det är roligare att göra musik nu och jag tycker det blir bättre. Samtidigt ser man någon sorts ände.
På texterna känns du grubblande och politisk. Är det de tankar som går hos dig nu?
Förra skivan hade också spår av det där. Denna är kanske mer navelskådande. Jag brukar säga att jag inte själv vet vad allt handlar om, men jag mår bättre efter att jag skrivit låten. Lite självhjälp istället för att gå till psykolog. Jag har i och för sig aldrig gått till psykologen, så jag kanske borde göra det? Haha.
Men politisk absolut, det färgar väl av sig. När skivan var klar kände jag att jag kanske tagit upp fel ämnen, för det finns så mycket viktigare saker att prata om än min ångest. Men sedan när jag tittade bort från skivan känner jag att jag är påverkad av den tid vi lever i och många av de här känslorna kan avspeglas i vem som helst på grund av saker som händer. Så jag tycker det ändå hänger ihop ganska bra. Sedan är det vissa låtar som är mer direkta kanske.
När började du arbeta på materialet på skivan?
Den första låten spelade vi faktiskt in redan 2012, men den var liksom en frifräsare då. Jag hade gjort Botten av ett bottenlöst hav efter att ha blivit tillfrågad om att vara med i Melodifestivalen 2013. Det var en kille som tyckte jag borde nå ut till en bredare publik, vilket i och för sig var en bra sak, för jag hade aldrig tänkt i dom banorna. Låten kom med två år i rad men jag backade ur i sista sekund för det kändes inte bra i magen.
När den blev antagen 2013 var det nog väldigt bra att vi tackade nej i och för sig. Vi skulle precis ha barn i den vevan, men de var väldigt om sig och kring sig att hitta en deltävling som passade där arenan låg nära ett sjukhus. Året efter frågade de igen och det gick väldigt långt den gången. Jag träffade en koreograf och Christer Björkman . Men sedan i sista sekunden kändes det inte bra.
Det har nog att göra med allt runtomkring. Det är ju en sak att framföra en låt inför en stor publik och att kunna lägga pengar på ett smakfullt framträdande. Men samtidigt tittar jag själv inte på tävlingen så då kändes det konstigt att vara med. Hade jag drömt om det så hade det varit en annan sak. Haha.
Så den låten fanns sedan innan. Sedan hade jag skrivit en del låtar till andra artister och blev bland annat tillfrågad att skriva några låtar till Thorsten Flinck . Han använde sig inte av Pärleporten , så jag gjorde om den till en annan version och kände att jag ville sjunga den själv. Då hade jag helt plötsligt tre låtar och kände jag att jag ville sätta dem i ett större sammanhang.
Sedan började jag skriva fler låtar under åren. Jag gillar ju att göra saker snabbt och koncist. Men på sistone har det inte blivit så för varesig mig eller Peter Bjorn & John. Vår senaste skiva tog fyra år med massa olika producenter. Det var lite det som färgade min egna skiva. Det är grymt att gå in i en studio och dänga av en skiva på en vecka. Men jag har istället gjort två låtar med ett gäng och tre låtar med ett annat. Det gör ju att personerna kan fokusera på sina låtar och göra dem så bra de kan. Det blir roligt socialt också att jobba med människor som jobbar på olika sätt och ändå känna att det hänger ihop, för det tycker jag det gör.
Ja det känns ändå som plattan håller ihop utan att kännas spretig.
Jag gillar ju när det svänger, och då spelar det ingen roll om det är hip-hop producenter som gjort något eller live-trummis. Det bygger på samma grund.
Hur kom det till att du samarbetade med just Zacke på Prata om det ?
Vi skrev en låt tillsammans på hans förra skiva som hette Utomlands . Sedan har vi haft kontakt efter det. Under de senaste åren har jag lyssnat ganska mycket på just hip-hop och r&b. Tidigare har det varit mycket soul och disco och det hänger ju ihop. Jag kände att det skulle vara roligt att ta mina klassiska poplåtar in i den ljudvärlden. Sedan har jag hjälp honom på hans nya skiva också, så vi har ändå hängt, och det är väl det som går igenom alla samarbeten att det är folk man hänger med.
Sedan är det alltid kul att utforska nya marker.
Ja, exakt. Samma tänk var det med Magnus Frykberg . Han kommer från det tidiga 90-talet och den acid hosue och soulvåg som var då. Vi har jobbat med andra grejer ihop så det var därför vi gjorde det här för att utnyttja hans experts. Han kan också sköta trummaskiner och sådant som inte jag kan. Sedan är det några låtar som är mer vanliga, det vill man också ha.
Mitt bästa porslin har ju väldigt intressant produktion i ljudbilden. Hur jobbade ni fram den?
Det är en av mina favoriter på skivan. Just för att det var något alldeles speciellt med den. Det var Magnus och jag som gjorde den ihop. Jag tycker väldigt mycket om skivan Everyday Robots med Damon Albarn . Blandningen av akustiska ljud och elektroniska trummor. Vi mejslade fram det där via en trummaskin som Magnus hade och ett speciellt stränginstrument som såg ut som en luta – jag vet faktiskt inte riktigt vad det är för instrument om jag ska vara helt ärlig. Sedan hade vi även en kalimba, som är ett Afrikanskt trumpiano, plus att vi samplat lite från en bakgård i Berlin. En riktig atmosfärbakelse skulle jag säga. Det är väl en av de där låtarna som jag gärna hade velat lät så även live. Jag brukar inte bry mig om det i vanliga fall utan tycker det kan låta annorlunda live. Men på den låten kan jag göra ett undantag.
Vad fick dig att välja just Nu har jag fått den jag vill ha med Olle Adolphson?
Den låten spelades in inför öppningen av ABBA -museet tillsammans med Magnus. Det var ingen som hade valt en låt av Olle Adolphson till det, så då valde jag den. Björn Ulvaeus blev väldigt glad, för det var hans favoritlåt.
Sedan skulle jag nog inte valt just den om jag skulle spela in för en skiva i och med att den är såpass känd. Men nu fanns den där och passade in i produktionen så då fick den vara med.
Jag minns The Pling & Plong Show med Robert Broberg från när jag var barn, och du har också med Broberg från 70-talet på albumet. Varför det?
Jag lyssnade mycket på honom som barn och under tidiga tonåren och har alltid behövs försvara honom.
Jag är ett enormt Paul McCartney -freak och han har väl i och för sig fått lite upprättelse, men det har funnits perioder då alla pissat på honom. Det finns bra låtar på alla hans album även om albumet i sig kan vara ganska dåligt. Samma med Robert Broberg. Folk tänker på dåliga ordvitsar och gubbsjuka. Saker som inte daterats så väl, vilket jag håller med om. Men han hade en period efter The Pling & Plong Show på typ tio år som är mer sökande och ganska mörk. När det är humor är det galghumor där han driver med sig själv. Även musikalsikt finns det en del liknelser. Så jag skulle vilja att just den perioden fick upprättelse i och med att ingen annan i Sverige gjort den typen av skivor som han gjorde. Därför ville jag lyfta fram dessa låtar och jag kände de passade in bland de andra texterna. Just (Det är så lätt man fastnar i) Myterna om sej själv är en låt som jag skulle ha kunnat skriva själv, så den passar väldigt bra in på skivan.
Har det funnits någon musik som inspirerat dig under arbetet med skivan?
Ingen enskild direkt. Damon Albarn-plattan fanns ju där. Stämningen på den är helt fantastisk tycker jag samt att han är inne och nosar i musiken från Afrika. Sedan är det den brittiska poptraditionen, gammal disco, soul och hip-hop.
Låten Inte synd om mig har lite brasiliansk bossa-känsla. Pärleporten är väl den som är mest indiepop med inslag av Stone Roses och New Order . Varje gång jag ska göra ett album har jag som mål att det ska låta som Temptation eller Elephant Stone , haha.
Kändes det aldrig som arbetet med Breakin’ Point kolliderade med ditt egna material, när det nu pågick såpass länge?
Min tanke var faktiskt att jag skulle få ut denna skiva innan. Jag hann bara inte färdigt de sista procenten. När vi sedan var klara med det mesta av vårt turnerande bestämde jag mig för att släppa den här. Då får ju alla man jobbar med en spark i baken, för det är ju alltid lättast med en deadline.
Med Peter, Bjorn & John är nu ändå tre viljor. Är det skönare att få göra saker själv som här eller bolla med andra?
Både och skulle jag säga. Jag vill nog inte vara utan någon av grejerna. Vår process är ganska jobbig när vi gör skivor. Alla tre har starka viljor. Senaste vi gjorde var väldigt jobbig att göra och tog väldigt lång tid. Jag tror nästa blir lättare för vi orkar inte gå in i det på det sättet, utan gör den mer livebaserad för att vi spelar bra ihop. Just dem brukar vara enklare att göra, säger jag nu… Vi får se hur det går.
Men det är lite olika sätt att jobba på, samtidigt som jag märker att influenserna går igenom varandra. När jag lyssnar på skivan så finns ju discon från det vi gjort, vilket inte är så konstigt kanske för vi lyssnar på samma saker och det färgar av sig. På ett sätt är det roligare att göra soloskivor för att det är högt till tak och man får prova nya grejer. Sedan gör jag ju aldrig skivorna helt själv hemma på en laptop för jag kan inte göra det. Men jag gillar att jobba med andra människor, så det blir ju aldrig en helt egen instängd värld, vilket är både väldigt jobbigt och väldigt roligt.
Sedan är det ingen jättestor efterfråga på mina egna plattor. Jag är inte Kent direkt. Utan jag gör dem för min egna skull och sedan är det bonus om folk gillar dem. Men jag hade aldrig haft tid och råd att göra dem om det inte vore för bandet, så allt hänger ihop.
Närmast kommer Peter ha en kombinerad releasefest och 40-årsfest för albumet den 26:e Januari på Fasching följt av spelningar i Örebro och Eskilstuna.
Peter Morén
@Facebook
