Daniel köpte en julklapp till sin far. Ett paket med 10 vinylskivor på Andra Långgatans Skivhandel. Det enda vi visste var att den skulle innehålla minst en julskiva, resten var ihopplock av allt möjligt. Jag tänkte att det skulle vara skräp i kubik, men när han öppnade den i går efter att vi kommit ner till Dalby visade det sig att det var mer eller mindre bara bra till bättre skivor. En med bland annat Terence Trent D’Arby , Paul Young , Rod Stewart och George Michael . När vi ser George Michel-plattan (Faith) säger jag att det är ju en grym platta, och att det är ett ett under att han ändå lever med tanke på det hårda liv han ändå levt.
Bara några timmar senare var han död. 2016 har än en gång visat att ingen riktigt går säker.
Som nyligen utkommen homosexuell kille på 90-talet var det självklart en stor sak när George Michael kom ut som homosexuell – eller att mer eller mindre tvingats ut efter att ha lekt med en civil polis på en offentlig toalett i Los Angeles. Kanske inte den stora förebilden för homosexuella, men ändå, flickidolen George Michael som satt i sin stickade tröja i videon till Last Christmas och trånande efter Kathy Hill var homosexuell. På den tiden fick man ta de homosexuella förebilder man fick och vara glad för dem.
För mig var albumet Older George Michaels mästerverk. Han hade lämnat Sony Music och gått till Virgin och släppte den mer imponerande singeln efter den andra som alla hamnade på topp tre på den brittiska topplistan. Fantastiska remixar och videor skapade en renässans för George och en helt ny publik.
Även om jag älskade att dansa till Fastlove och Star People , var det hans lugnare låtar som imponerande på mig. Jesus To A Child – skriven till sin avlidne pojkvän Anselmo Feleppa som gick bort i AIDS 1993. Older och även You have been loved var två andra låtar som visade upp George souliga och sorgsna röst på ett vackert sätt.
Jag fick tyvärr aldrig se konserterna med Michael Jackson när han var i Göteborg. Men jag fick se George Michael när han kom hit med sin greatest hits turné 25 Live.
Scenen var en enda stor ledskärm som rann från väggen ut över scenen likt ett stort vattenfall.
Det mest imponerande med konserten var väl ändå George själv. Hans röst, att han höll det tempot han höll trots ryktena om kraftigt drogmissbruk.
Första och enda gången jag fick se honom. Men som man säger – musiken lever kvar.
Tack för allt, you bad boy.
