Jag brukar aldrig vilja bestämma vad mina låtar handlar om till hundra procent, allt ska vara tolkningsbart och fritt. Men inte denna gången.
Människor flyr från sina hem, länder stänger sina gränser, det finns fler och fler människor som vill utvisa många av mina polare.
På den verkligheten är låten skriven. Jag visste innan jag var klar att jag ville ha med Silvana på låten. Jag älskar hennes uttryck, jag tokrespekterar hennes patos, hon äger sönder varje ord hon säger. Och nu säger vi det tillsammans.
Vissa kanske blir chockade men jag har skrikit om dom här sakerna sedan första gången nån gav mig en mick. Och i dessa tider är det viktigare än någonsin att folk med privilegiet att få ha mikrofoner i händerna vågar skrika, krossa rasismen!
// Thomas Stenström .
Thomas Stenström
@Facebook